Idag på eftermiddagen var vi till veterinären med Valle å Vilma. Det var dags för vaccin igen. Valle en trippel å Vilma mot kattsnuva. Trippeln räcker ju tre år, men mot kattsnuvan måste man ta varje år. Sen ville jag kolla Valles allmäntillstånd p.g.a hans ålder å vi har inte kollat hans värden på flera år. De ringde nyss. Han är en frisk liten kille. Hjärtat å lungorna lät bra, sa de när jag var där å nu att värdena också ser bra ut. Jippie!

Han har ju börjat kräkas igen, vilket var anledningen till att kolla att det verkligen inte beror på hans njurar, diabetes eller nåt annat fel, men det beror mest troligt på att pälsen kommit tillbaka, så det blir nog en lejonklippning igen, för han kräktes ingenting på flera månader när han var klippt. Sen är han ju jättekinkig när det kommer till kamningen på magen å låren. Man får bara kamma typ fem drag även fast han inte har en enda tova. Han blir så stressad å får panik när han inte kan andas ordentligt. Så då blir det ju tovigt å klippning ett faktum.

…men jag är så glad att han är frisk å mår bra…man vill ju vara säker å nu vet jag… 

För någon vecka sen klippte jag ner två av mina bebispellisar å tryckte ner topparna i samma kruka så de får rota sej. Ska byta jord i slutet på februari när det börjar bli ännu lite ljusare.

Till min glädje såg jag att den ena redan har börjat skjuta nya blad i vid bladgrenen. Så roligt! Måste börja ge näring nu också, för det har jag inte gjort eftersom det kan bli för mycket när de fick ny gjord för inte så längesen å de inte ska ha så mycket näring på vintern. Man såg ju på några att bladen blev sådär fläckiga, vilket kan tyda på övergödning.

…inte de frodigaste plantorna, men jag är så glad att de överlevt vintern där i fönstret… 

En gång, för längesen, köpte jag en vattenflaska å glas till Håkan att ha på nattduksbordet. Anledningen till det var att han alltid tog ett glas vatten till sängen vid läggdags, men det råkade sej så att det var jag som drack upp det mesta å han blev lite sur. Alltså tyckte jag att han kunde ha en flaska med vatten så han kunde fylla på mer när jag tömde hans glas.

Egentligen beställde jag bara ett glas, trodde jag, men det visade sej vara ett sex-pack. Riktigt söta, gammeldags glas var det, men för små, tanken var att han skulle ställa glaset upp å ner på flaskan, typ som ett lock, när den inte användes, så de har ju bara legat i kartongen till ingen nytta.

Nu såg jag att de passade utmärkt att ha som värmeljuslyktor på min hylla i köket. De har som en lite grågrön ton. Ni kan se skillnaden på bilden högst upp till höger, om ni klickar så blir den större. Jag måste bara fylla med något i botten, för de är till å med för smala för värmeljus. Å så kan man ju ha små buketter i dem om man vill. Jättegulligt ju.

…Vilma förstår förstås inte det fantastiska i det hela, men vill vara med ändå…   ♥

Här ligger jag i soffan, för det är ingen idé att gå å lägga sej i sovrummet. Har fått springa på toa fyra gånger på en timme så nu gav jag upp det där med nattsömn i sängen. Kanske får jag sova här snart. Har lagt patiens på mobilen å kollat Facebook å känner mej otroligt trött, men kan ändå inte somna då jag känner att det inte är riktigt ok än å kanske måste bege mej till hemlighuset snart igen. Huuujedamej! 

…det är så synd om mej…

Så fort jag blir helt bra i foten ska jag börja kakla här i mitt kök. Det ska på en ny, vit bänkskiva å jag ska byta diskho å blandare också.
Jag satt å letade på nätet igår å hittade denna som jag blev så kär i.

Helt perfekt med dusch också som man kan dra ut så man kommer åt å skölja diskhon bättre när man rengjort den. Lånade förövrigt bilderna från hemsidan Feshari.se. Den var ju naturligtvis tillfälligt slut, men man kunde lämna sin mailadress så hör de av sej när den kommer in igen. Hoppas den kommer snart, jag vill ha!

Diskhon ska jag köpa på IKEA. Den här är en sån som man bygger in i diskbänken. Alltså man sågar ett hål å ställer ner diskhon där, inte en sån som Håkan har som man ser fronten på, så jag behöver inte byta skåp eller nåt. Det var ju bra!

Får jag inte tag på blandaren ovan så blir det en svart, också från IKEA, som ser ut så här:

Det blir ju också jättesnygg till det vita å kaklet. Men det beror på hur länge det tar innan de får in mer av blandaren däruppe. Jag blev ju bara så tokkär i den så det är ju den jag allra helst vill ha.

Jag kommer förstås att spara min nuvarande diskho å blandare, för det är inget fel på dem egentligen, så skulle nåt hända med dessa så är det bara att byta tillbaka till det gamla. Det är lite repigt efter 10 års användande, men annars inget fel på dem, jag tycker bara att det är kul att få allting nytt å fräscht, så det är därför jag byter ut det.

…det blir nog mest troligt blandaren från IKEA, för det ska ju göras snart…har inte tid att vänta… 

Idag har jag jobbat lite här hemma. Jag har ju en skohylla som jag inte ville göra mej av med, men den var för lång att ha på andra sidan, så jag tänkte att man kan ju korta av den å ha så det ryms typ två par skor uppe å nere, resten har man ju i skoskåpet. Å idag kände jag mej stark nog att sätta igång med det.

Jag lät brädorna sitta kvar, för jag är ju ensam hemma å ingen som hjälper till att hålla fast när jag sågar, så därför var det ju lättare att inte ta bort dem. Först måste jag ju borra hål för skruvarna. Tog bort en skruv för att kunna sätta ner en borr så jag kunde bestämma storleken på den. Sen var det bara att såga. Efter två brädor var det dags att såga lite i tummen också. Aldrig göra nåt utan lite skador.

När de översta var borrade å sågade tog jag bort dem å flyttade upp de nedre å när alla var klara var det dags att måla på ett par nya fräscha varv med målarfärg. Därefter en liten kafferast. Å så måste ju smidet torkas rent. Vilma inspekterar å godkänner arbetet.

När färgen torkat var det bara att bygga ihop den igen å ställa på plats. Blev ju hur bra som helst. Å skorna har äntligen fått flytta in i skoskåpet. Det börjar hända saker! Det går inte fort, men den som väntar på nåt gott får som sagt inte ha bråttom.

…riktigt nöjd med insats…å Håkan blir glad som slapp göra det…jag kan själv, bara jag vill… 

Jag älskar när det är jul å jag äntligen tar fram mer rött i hemmet. Mina rödvitrutiga kuddar i sängen tillsammans med de gråvita sängkläderna. Alla små tomtar som man ställer här å var. Den röda klockgirlangen jag brukar hänga ovanför köksdörren.

Jag älskar linne å rött ihop. Det känns så himla hemtrevligt. Å gammeldags. Jag älskar gammeldags! Rött tillsammans med grått, linne, svart å vitt är ju bara sååå snyggt! Varför har jag inte mer rött i mitt hem? Då känns det ju mer juligt hela tiden. Jag älskar julen, så jag skulle ju vara helt salig året runt.

Måste nog göra lite ändringar här.

…jag som just har skrivit ut en massa rosa å turkosa tavlor till sovrummet… 
Lånat bilder från Rosa huset å  Slottstallet

På många bilder ser Vilma lika stor ut som Valle, men hon är en pilleskitliten tösabit. Å det gör inget, för jag tror inte man vill ha mer av Vilma, hur söt hon än är, den lilla häxmajan. Hon väger 2,5 – 3 kg å Valle 4,5 – 5 kg, nånting sånt. Har inte vägt dem på länge.

Ibland blir de ovänner. Fast det är nog inte meningen, men Vilma är en liten retsticka å det händer att bägaren rinner över lite för Valle, om jag ska framföra det lite fint, så det har hänt att han hoppat på henne å gett henne en omgång. Så där så hon skriker å hårtussarna yr. Att vi är helt på det klara med att det är Valle som hoppar på Vilma ser vi ju på hårtussarna som hänger i mungipan på honom. Å Vilma har lösa hårtussar i pälsen.

Men det är inget som oroar oss. Jag förstår Valle, för hon är en riktig smula i sängen, hårstrå i soppan, pain in the ass, kalla det vad ni vill, en irriterande liten varelse helt enkelt. Om Valle ska hoppa upp i sin gröna favvofåtölj så rusar hon dit före honom. Om Valle ska komma å lägga sej under mitt täcke en stund innan sovdax, som han alltid har gjort, så skyndar hon sej dit å jamar lite gnälligt som för att säga ”det är MIN mamma!” Å när hon inte gör det så ligger hon å lurpassar på honom å gör sej beredd på angrepp. Om han upptäcker henne varnar han lågmält med ett tyst jamande.

Ibland fintar han henne. När han är på väg till fåtöljen å hon springer dit före så vänder han å rusar iväg, för han vet att hon inte kan låta bli att rusa efter å då tvärvänder han igen å skyndar till fåtöljen. Det är så roligt att se. Han är så smart! Å hon låter sej luras.

Men i övrigt är de vänner. De är väl som de flesta syskon. De kivas lite å sen förlåter de varann å blir sams igen. Precis som det ska vara.

…så det är tur hon är liten, men naggande god…å att Valle har ett hjärta av guld…

Jag minns min barndoms hopprep. Jag tyckte de var så fina med sina polkagrisrandiga plastrep å handtag i olika neonfärger. Det var så svårt att välja vilken man skulle ha. Man ville ju köpa dem allihop, för de var inte riktigt lika snygga en å en. Å så kunde man inte låta bli att bita i dem lite, bara för att de såg så goda ut.

Dagens hopprep är i textil, de flesta, å handtagen är i såna färger att jag återigen skulle få svår beslutsångest. De är ju så snygga ihop. Jag skulle kunna köpa hela bunten å bara ha som prydnad!

…tror jag gör det…å skaffar en knoppbräda att spika upp å hänga hopprepen i… 

Fortfarande svullen trots att jag haft på mej stödstrumpan hela dagen. Tog bort den nu, för den gör ju ingen nytta. Möjligtvis att jag inte ser lika blåslagen ut, men annars ingen skillnad.

Sen har jag fått en kopia av ett brev som FK skickat till läkaren som förlängde min sjukskrivning. De undrar om jag inte skulle kunna ta ett omväxlande lättare jobb med möjlighet att kunna sitta, nu när jag är arbetslös. Tror de verkligen att det bara är att gå in på Arbetsförmedlingen å säga ”Hej, nu är det så att jag är sjukskriven med bruten fot, men jag vill gärna ha ett kontorsjobb som är lätt å jag får möjlighet att sitta”. Å de ba skulle säga ”Okej, när kan du börja?”

Fast det var ju det jag misstänkte. Eftersom jag är arbetslös så får jag nog inget då jag inte ens stämplar eller nåt, för jag har ju inte varit till AF p.g.a sjukskrivningen. Nä, man ska se till att man har en buffert så att man kan finansiera sin frånvaro själv. Myndigheter o dylikt är inte att lita på. Jag hade lika gärna kunnat strunta i att ringa, som jag faktiskt tänkte först, men eftersom alla säger att jag måste gå till läkaren å bla bla blaaa, så ringde jag åtminstone, men jag hade aldrig gått dit. Jag ids inte sitta i ett väntrum i flera timmar bara för att sen kanske inte få något ändå. Inget jag visste med säkerhet, men jag misstänkte å sa det även till Håkan.
Nu har det ju bara kostat mej ett telefonsamtal, så det gör inget. Jag blev bara varse, ännu en gång, att jag ska följa min magkänsla, lita på mej själv å inte göra som andra säger.

…fast man kanske skulle gå in på AF å säga att FK sa att jag kan få ett kontorsjobb…tar med brevet som bevis… 

Nu har jag fixat ett par nya tavlor till köket. Ramarna är ju de jag hade tidigare, men innehållet är nytt. Hittade dessa som ska föreställa såna där griffeltavlor med text. Jag tyckte de var jättefina å passar superbra i ramarna, som jag hade tänkt ha i sovrummet först tills jag hittade de här bilderna.

…mycket nöjd må jag säga…tänk vad kul att man kan skriva ut sina tavlor själv… 

Mina älskade pälsklingar.

…det allra finaste, dyrbaraste vi har… 

Idag kom Håkan hem med semla som han fått av nån kund. Jag har pratat med honom om att jag vill prova Kvantums semlor, för de har börjat göra egna å de kom på god andra plats i Kurirens semmeltest, så jag kollade förpackningen å blev glad när jag såg att de var just från Kvantum.

Å goda var de! De smakar som ICA-Sörbyhallens gjorde innan nån mindre kunnig fick göra dem förra året, då var de inte bra å vi har inte köpt där sen dess.

…fast de som de har på ICA-Maxi är ju inte heller så dumma… 

Sjokeladbollar är ju mina favvosar å de allra godaste är ju de hemgjorda. Så nu har jag börjat göra egna varje gång. Det här är tredje gången bara i januari. Men det är ju så gott!

När de har kallnat en stund i kylen lägger jag dem i en sån här fin burk, som jag sparat efter att Håkan köpte av några barn som var å sålde vid dörren hemma i ranchen. Mammas sjokeladbollar. Å jag är ju en mamma. En kattmamma 

…en sjokeladboll om dagen gör gott i magen… 

Gud vilket väder! Det är så varmt å skönt ute. Runt nollan bara. Jag gick ut lite innan Håkan kom å plockade upp mej för lite införskaffning av förnödenheter.
Så skönt när jag kan gå med en krycka nu. Lite mer frihetskänsla ger det när inte båda händerna är upptagna.

Sjukgymnasten sa att jag skulle trycka på svullnaden på kvällen å om gropen blir kvar en bra stund så behöver jag stödstrumpor. Jorå, nämen. Jag känner mej lite som Agda, 97.

…fast det är ju många som har dem på jobbet, som går å står mycket, oavsett ålder…inget konstigt med det… 

Idag ringde jag till ortopeden å frågade om de kan förlänga min sjukskrivning eller om jag måste gå till en ny läkare för att göra det. Det behövde jag inte. Tur det, för jag vet faktiskt inte om jag hade orkat åka å sitta i ett väntrum igen. Jag klarar ju mej ändå. Men nu blev jag sjukskriven i alla fall fram till fjortonde februari, så det var ju bra.

Jag ska köra på med mina övningar här hemma. Ska jag vara ärlig har jag inte gjort en enda idag, men kvällen är ung, jag hinner. Jag ska inte tillbaka till sjukgymnasten förrän den åttonde februari, så det är inget hon kommer märka iallafall om jag hoppar över nån gång.
De är ju lite smärtsamma, som ni kanske förstår, så det är inget man direkt ser fram emot. Men de måste göras för att man ska bli lika rörlig som innan å ju förr desto bättre. Jag ska ju inte plåga mej utan göra dem så försiktigt jag kan, bara jag börjar så blir det bättre efter några repetitioner.

…två gånger om dagen ska jag göra dem…det kommer gå alldeles strålande… 

Jag har ju ett sånt där högkostnadskort som de fyller i varje gång man är till sjukhus eller vårdcentral å sist var jag den sjunde december, men jag glömde lämna fram det här kortet, så jag frågade om de kunde fixa det nu eller om det var försent. Nejdå, det var inte försent å dessutom såg de att jag betalat 300 kr även för då jag var första gången till akuten, den tionde november, den har jag betalat på faktura, så jag fick tillbaka mina 200 kr jag betalade idag å får gratis vård ända fram till november i år. Inte dumt minsann.

…jag blev då så himla glad…trodde ju att jag kunde glömma de summorna… 

Så här ser mitt stackars ben ut innan jag ens varit ut å plågat det. Det är en helt annan färg på det. Svullen å blåslagen ser den ut. Tror inte det är normalt. Har ont i foten, men är ändå lite bättre än förut. Nu är det knät som bråkar mest, men på kvällarna får jag såna där värkanfall i foten så jag bara skriker rakt ut. De kommer stötvis å är som pulserande. Jag vet inte vad det är för fel. Kanske får jag veta lite mer nu då.

…men jag undrar om inte Håkan får skjutsa ändå…det har börjat snöa fleecejackor igen… 

Idag bidde det makamone å köttfärssås till lunch i mitt lilla residens. Jag tog på ett förkläde å kände mej som värsta mattanten, men det är för att inte skvätta ner kläderna när jag ska till sjukgymnasten idag.

Får se hur det går för mej att ta mej dit. Jag är ju redan svullen i foten å hela vaden så att promenera när det har snöat kanske inte är så jättebra innan de har plogat. Det har precis slutat, men de hinner nog inte börja innan jag ska iväg på en halvtimme snart.

Maten blev sådär. Det var kalvfärs. Vet inte om det har med det att göra. Jag kryddade som jag brukar, men tyckte det blev lite för salt. Håkan tyckte det var jättegott, men så gillar han ju salt.

…ska bli kul att höra vad sjukgymnasten säger…om det är normalt att det svullnar så här ännu… 

Uppdaterat senare: Jodå, det är vanligt. Man kan ha som jag i upp till ett halvår till å med så det är inget konstigt alls.

Nu är den äntligen uppe, ljusslingan. Å det bidde så bra!

Nu har jag samma myskänsla som på julen. Så himla fint alltså!

…men nu känner jag däremot att jag måste byta tyg på stolen…mer vitt ska det vara…

En dag, för längesen, köpte jag ett par tofsar. Det är egentligen juldekorationer, men de passar ju till vilken årstid som helst, de är ju inte särskilt juliga. Jag har aldrig hängt upp dem, vad jag minns, men jag har nog provat nånstans, för jag hade s-krokarna färdigt i förpackningen, så det kan hända att jag hängt upp dem för att kolla, men lagt tillbaka dem igen. Kanske de inte passade eller så skulle jag ha dem senare, men glömt bort, jag vet inte, fina är de i alla fall.

Kom på att jag ville prova hänga upp dem nu å jag tycker att de var som klippt å skuren för mitt nyrenoverade kök…som dock inte är färdigt, nej jag vet, men den som väntar på nåt gott får inte ha bråttom…typ 

Sen har vi inte hunnit hänga upp ljusslingan heller, men tänkte göra det nu då…fast det var inte så bara…

Det tog en bra stund att reda ut härvan. Vid närmare eftertanke…det var ju så att den här var ett visningsobjekt som de hade i en stor glasskål, den enda som fanns kvar. Jag ville ju ha den så när expediten tog upp den frågade hon om vi kunde vänta medan hon redde ut härvan, men jag sa att jag gör det själv, ingen fara.

Å det gick ju till slut. Så då var det bara att hänga upp den. Trodde jag ja! Jag nådde ju inte upp från stolen å jag kan ju fortfarande inte klättra på köksstegen. Det är bara att vänta tills Håkan kommer så får han hänga upp den. Det gjorde han ju så fint med stjärnorna så det ska nog gå lika bra nu. Hoppas jag.

…sen blir det lika festligt som till jul…så mysigt å fint 

Vi gjorde så himla goda räkmackor i torsdags, jag å Håkan, å eftersom vi hade ännu en påse med räkor i frysen så blev det en omgång till. Mums!

Jag sparade en bit till idag som jag har ätit alldeles nyss.

Å jag hade gott sällskap 

…nä han tigger faktiskt inte, han är inte förtjust i räkor, som några av er kanske vet…

De är så söta de här tofflorna. Jag ville ha såna, men jag har ju så många olika tofflor redan så jag köpte inte till mej, men däremot till mor i julklapp. Nu råkade det sej så att de var för små, trots att de är 37:or, så jag beställde nya till henne å behöll dessa själv.

…vilken tur i oturen…då fick jag ju nya tofflor i alla fall… 

Jag vet inte hur det är hos er, men här har vi då en som inte förstått det där med kuddarnas syfte i soffan. Visst är de till för att ligga på, men det finns ju ett mönster av en anledning. Ändå ser det ut så här när vi ska gå å lägga oss…

…när man vill att det ska se ut så här…

…hur svårt kan det va’?…  😛

Alltså hur cool är inte denna ryggsäck? Vill ha! Men det är mycket jag vill ha å kan inte få allt jag pekar på så jag får helt enkelt bara konstatera att den var döcool!

…föv att inte säga uvläckev… 

Idag fick jag blanketter från mitt jobb att fylla i för att ansöka om arbetsskadeersättning. Så nu tänkte jag bli rik minsann. Åtminstone lite rik. I alla fall få några tusenlappar. Har ingen aning om hur många, men några lär det väl bli. De jag förlorade på att vara sjukskriven ska man väl få ändå.

…alltid en liten tröst i mitt elände… 

Det bidde tacos till middag igår å så även idag, ty det vart ju kvar en massa rester.

Mums vad gott det var! Det var så längesen vi åt detta.

…det är alltid skönt att ha kvar rester från gårdagen så man slipper laga mat varje dag… 

Julen är ju bortstädad, men jag har inte bäddat rent förrän idag. Lite nytt har jag lagt fram, som jag köpte redan i somras på IKEA, det randiga kuddfodralet som är till vänster å en ny pläd.

Å alla saker som var innan har hittat tillbaka på hyllan. Det känns så somrigt med rosa å turkost. Nu längtar jag bara till jag får nytt golv å nya garderober å möbler därinne så blir det ännu finare. Ett elementskydd ska snickras dit in också. Men det blir inte förrän till sommarn då det är varmare i snickerboa.

Kuddfodralet som jag köpte på MIO har också hamnat i soffan. Riktigt snygg var den, även om texten på den inte passar på en kudde egentligen. Hade jag sett det i butiken hade jag nog inte köpt den. Jag menar, handgjorda smörgåsar passar väl bättre som en reklamtavla i köket…? Nåja, om man inte läser vad som står så är den jättesnygg.

…skönt på sätt å vis att julen är över…nu går det fort mot ljusare tider… 

Godnatt säger Vilma å Valle under täcket.

Oftast när man tar bort adventsstakarna å stjärnorna så blir det så mörkt å trist, men nu ställde jag dit mina ljusstakar med glaslyktorna å tände värmeljus, så nu känns det inte alls lika tråkigt.

…riktigt fint blev det…är toknöjd med elementskyddsbänken… 

Om det är nån som tror att vi följer traditioner här så har ni fått allt alldeles om bakfoten. Varför dansa ut julen på tjugondedag Knut när man kan göra det på tjugotredjedag Hjalmar? Det tyckte jag passade mycket bättre, så fick jag njuta av julen lite längre än vanligt.

Det var inte mycket till julpynt vi hade i år. Skönt det, nu när det ska städas bort å jag fortfarande inte är bra i foten. Men kan dock gå med bara en krycka nu vilket är bra när jag ska dammsuga. Har kommit på att det är mycket lättare att gå med kryckan i vänster hand när man har ont i höger fot. Har ju provat ha den i höger hand, men jag haltar lika mycket då som om jag går utan.

Valle å Vilma tycker förstås det är kul när det händer saker här hemma, de vill alltid vara med å ge en hjälpande tass.

Ibland tycker Valle att han kan ersätta prylarna som prytt en plats. Å visst ligger det nåt i det, han är ju i alla fall minst lika fin. Det är bara det att han har lite svårt att sitta still.

…nä, det är väl bara att fortsätta…det tar väl typ hela dagen innan jag är klar med min fart… 

Sitter här å väntar på att Håkan ska anlända. Jag är hungrig som en myrslok. Har inte ätit sen lunch. Bara typ en fjärdedels näve nötter. Sen har jag druckit kaffe å vatten. Försöker äta mindre när jag inte kan röra på mej som jag brukar.

Katterna är så fina i pälsen. Jag kammade dem igår å så lite till på Valle idag å ska kamma dem igen lite imorron så de håller sej fina å att de får mysa å njuta av kamningen också utan en enda tova. Fast Valle har en på ena låret, men den klipper jag bara bort så slipper han våndas.

Imorron ska jag städa bort julen. Håkan tar upp kartongen nu när han kommer så jag kan sätta igång. Får se om jag kan ta ner ljusslingan i köket å upp med den nya. Jag ska prova i alla fall, vet inte om jag når så bra på en vanlig stol, för jag kan ju inte klättra på köksstegen. Är fortfarande svullen å har ont. I å för sej sa lilla storasyster att jag kommer ha det länge å att rehabiliteringen skulle ta lång tid så hon tyckte inte jag skulle söka in på nån skola förrän i mars så jag hinner bli helt återställd. Vet inte om jag sagt det här, men jag ska ju inte läsa hemma som det var tänkt, för då hade jag ju kunnat börja redan, utan jag ska gå som lärling å jobba på hotellet fyra dagar i veckan å vara på skolan en dag. Alltså måste jag ju kunna gå ordentligt innan jag börjar.

…vilket tjat om denna jäkla fot, men det är bäst att dokumentera hur den mår…nu ska jag gå å fika med Håkan som har kommit… 

Nu har jag suttit å fyllt i sjukpenningsansökan å vad händer när jag är färdig å klickar mej tillbaka till mina sidor. Jo, jag ser att de har tekniska problem. Säkert gick det inte in nu då så jag får göra om allt igen.

Typix, typix typix!! När jag äntligen får göra en ansökan då ska det jävlas på annat sätt.

…är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som fick näsblod… 

Kollar ni inredningsbloggar eller inredningsmagasin nånting? Jag gör det. Å nu är det väldigt många som visar upp en lampa som heter Snoopy å tycker den är så snygg.

Jag tycker den är asful! Sen hjälper det inte att det är italiensk design från 1967.

Den köper nu dessa bloggare för dryga 8000 kr. Åttatusen! Plus nån hunka till! För den cykelsadeln!

…ursäkta mej…den kanske har ett fint sken… 

Fick sms idag av chefen att det måste ha blitt nåt fel, men att hon sjukanmält mej nu. Det syntes inte när jag kollade, men det kanske tar ett tag innan det kommer upp i mina sidor. Får hålla koll nu de närmsta dagarna.

Jag ringde till FK å de sa att lönekontoret kan göra en sjukanmälan om det är så att chefen inte har tid så jag ringde dit å de tog alla uppgifter å sen skulle den som tar hand om sånt kontakta mej. Det har de inte gjort. Undrar om de kontaktade chefen först. Jag vet inte. Huvudsaken jag kan ansöka om sjukpenning så är jag nöjd, för de pengarna måste jag ju få.

Kan säga att jag faktiskt är lite bättre i foten idag än igår, så jag tänkte prova ta några steg, men SÅ bra var jag visst inte. Dessutom så känner jag att jag har väldigt ont i knät nu när jag inte har nån vadmuskel som håller upp benet, så undrar om jag har nåt fel i det nu då? Men bara jag blir bra i foten så jag kan börja träna upp muskeln igen, så ska det nog bli bra. Jag har ju haft problem till å från innan, men det har ju inte varit långvarigt. Det är samma knä som jag tror att det gick av en broskbit i för några år sen, om ni minns?

Idag skulle julen dansas ut. Har vi gjort det? Nix å nej. Håkan måste hämta kartongen nerifrån förrådet först. Ingen idé att börja plocka bort nåt innan. Så adventsstakarna får fortsätta lysa så fint i fönstren ett tag till.

…känns i alla fall hoppfullt, med både pengarna å foten…det blir nog bra ändå… 

Var in på försäkringskassan för att kolla när de betalar ut sjukpenningen. För att kunna se det måste man ha ett bankID så man tar sej in på ”Mina sidor”. Jag skaffade ett å gick in för att kolla. Då ser jag att min läkare har skickat in sjukintyget, men det är allt som står där, så jag tänkte att jag får väl ansöka om sjukpenning själv då. Då står det att jag inte kan göra det utan att vara sjukskriven. Min söta chef har alltså aldrig sjukskrivit mej. Det är nämligen hon som ska göra det när jag är sjuk längre än 14 dagar.
Skickade ett sms så vi får väl hoppas att hon ordnar det nu då. Annars får jag inga pengar. Inte för att jag måste ha dem NU, men jag vill ju ha dem nån gång. Det tar ca 30 dagar efter att de har fått in en korrekt anmälan, så jag kan väl vänta mej dem i mars då…kanske.

…jorå, nämen…det var ju skitkul…………………………….NOT! 

Idag ringde jag till vårdcentralen för att boka tid hos sjukgymnasten. Jag skulle ju dit om ca två veckor för att börja träna balansen m.m, men det var nog lika bra att hon inte var där, för jag är nog inte färdig för nån balansträning om två veckor. Det verkar vara ett önsketänkande. Jag kan ju inte stå på foten å är lika svullen än.

Jag gör mina övningar, men utan framgång vad gäller vristen. Allt annat går bättre, det vill säga att rita en cirkel med foten, inte lika stor som med vänsterfoten, men det går, samt att vicka foten, alltså lyfta hålfot å stortå medan foten är kvar på golvet å sen andra sidan. Det går bra å är inte alls lika smärtsamt.

Men det där med att sträcka på vristen verkar vara nåt jag får glömma. Om det inte helt plötsligt bara vänder en vacker dag, men hittills inte så mycket framgång. Det är helt stumt. Å hälsenan verkar vara lite för kort. Men, det kanske är normalt, det är ju bara en vecka sen jag tog bort gipset, det tar nog längre tid än de tänkt, så då gör det ju inget att sjukgymnasten är sjuk å jag får vänta lite längre på att gå dit. Hon kan ju också bara konstatera att nån balansträning inte är att tänka på ännu.

…om jag inte på ett mirakulöst sätt blir helt återställd innan dess då förstås… 

Igår såg foten ut så här bara för att jag sopade lite å plockade undan. Då är det högläge som gäller.

Jag fortsätter att planera, drömma å fundera om mitt sovrum. Jag är ju sån som hinner ändra mej flera gånger innan jag bestämmer mej. Allra helst om det är länge kvar tills jag ska göra det.
Nu har jag skissat upp en egen sänggavel. Ni vet, jag gillar ju sånt som är handgjort å egentillverkat. Det är faktiskt så mycket roligare att ha saker som man designat å varit med å gjort själv än att köpa nåt billigt på IKEA, om än jag tycker att den sängen är jättefin oxå. Har ju dock inte bestämt mej ännu för nånting, jag bara funderar å känner efter å kollar olika sängar å helt plötsligt så dyker det upp nåt som jag bara känner att det MÅSTE jag ha!

Inget av dessa har jag känt så för egentligen, det är bara det att jag tycker det är fint å jag vet att jag skulle vara jättenöjd när jag väl hade dem hemma, men jag tror nog att hemmagjorda skulle vara mej mer kär. Å så gillar jag ju randigt.

Här nedan är en svag skiss, jag vet inte om ni ser nåt, men om ni klickar på bilden så kommer den i större version, då kanske det blir tydligare. (Jag vet att de tagit bort den funktionen i bloggen, men när jag lägger ihop ett kollage så här så funkar det, för att man ska kunna se de små bilderna bättre.)
De mindre bilderna visar tyget jag tänkte använda. Det var inte så billigt faktiskt, 413 kr/m å jag behöver två, men det är ett bra möbeltyg å fläckavvisande. Det är inte så lätt att hitta ett fint grå/vit-randigt tyg heller.
Under tyget ska det vara ett tunt lager skumgummi å ett lager vadd, som man har i täcken ni vet, å så var det tänkt att spika med silver eller vit möbelspik.

…det skulle väl vara fint va?…men som sagt, inget är bestämt så det kommer väl fler förslag vad det lider… 

Temperaturen har stigit ute, men sjunkit inne. Idag är det ca -15° ute å 19° inomhus, så jag försöker höja värmen med att tända ljus. Vi har på oss våra onepiece å tofflor så vi inte fryser.

När det var -29° ute var det över 20° inne, men Håkan sa att det tar ett tag för kylan att tränga igenom väggarna, så det är därför det är kallare inne trots att det är varmare ute.

…tur man har bunkrat upp med värmeljus… 

Ser inte riktigt likadana ut . Bäst att fortsätta ligga högt med foten.

Nu har vi ätit lunch, jag å Håkan, å han har hunnit åka tillbaka till jobbet igen. Det bidde köttbullar med kokt potatis å fempepparsås. Jättegott!

Jag har sovit 1½ timme i soffan före lunch, trots att jag sov hela natten. Kan ni fatta?
Inte jag!

Det har blivit lite varmare, ca -20° å det snöar  

Gomorron kära vänner! Ännu en ny kall vinterdag. Jag slipper ju gå ut å känner väl inte av kylan mer än att jag ibland får ta på mej tofflor, annars är det ju väldigt behaglig värme i lägenheten.

En ny dag att träna min fot. Den verkar inte vilja vara med. Fast kanske är det för tidigt att säga, jag vet inte, men jag märker ingen förändring när jag sträcker på tårna, den är lika stel. Däremot kan jag vicka på foten, alltså jag sätter ner den i golvet å så vickar jag på vänster sida å lyfter liksom hålfoten från golvet å sen andra sidan, det går alldeles utmärkt, men jag  k a n  i n t e  sträcka ut vristen.

Inte heller kan jag gå på foten. Det ska jag inte heller. Sjukgymnasten sa att jag ska använda kryckor så länge jag har ont, annars kan jag anta en haltande gång å det är inte bra för andra leder. Det är bara det att jag har så förjordat ont i höger axel, vilket bara försämras hela tiden, så jag får svårare att gå med kryckor också.

Men, men det är bara att kämpa på.

…skönt att slippa gå ut i kylan i alla fall…alltid något… 

Huvudvärken gick över. Jag drog några drag med kulorna på vardera axel å sen la jag mej ner å slumrade en stund. När jag vaknade var jag kurerad.
Jag kunde inte låta bli att raka benet ändå när jag duschade på kvällen. Det skrapade även bort det mesta lösa skinnet å benet ser fortfarande bra ut nu nån timme senare, men det är lite flagor kvar på foten.
Smorde sen med Idomin igen å det känns mycket bättre. Inte lika svidigt.

Annars är det samma som innan, känns som att jag är stelopererad. Om jag tittar bort, när jag gör mina övningar, så känns det som att jag gör likadant med fötterna å när jag sen tittar så rör sej höger foten nästan inte alls

…som ni ser blir den fortfarande lite blå när jag är uppe å ränner…

Här ligger jag å tycker synd om mej med min eländiga fot å en huvudvärk som inte släpper.

Jag tänkte ju inte visa eländet, men kan ändå inte låta bli.

Never mind mitt ludna ben, det blir så när man inte rakar det på åtta veckor. Kan inte göra det än heller för det ömmar så nu när jag ömsar skinn. Bara att ha täcket på sej inatt var en plåga så jag fick ha foten framme trots att ventilen stod öppen i fönstret intill. Ville inte stänga heller för man sover bättre när det är svalt i sovrummet.

Ni ser ju att det fortfarande är svullet, men inte alls som det var när jag bytte gips för några veckor sen.
Nu ska jag ta å massera mina axlar med träkulorna som ni ser i översta bilden, den ligger vid mina fötter. Den hjälper faktiskt väldigt bra så kanske jag blir av med skallebanket snart.

…huuujedamej så eländig jag känner mej… 

Idag fick jag ta bort gipset, tjohhoooo!! Men kryckorna har jag kvar. Jag kan inte gå på foten ännu, så första två veckorna här ska jag träna på rörlighet å att kunna gå, med kryckorna då, för jag ska inte tvinga fram det om det gör ont. Just nu kan jag knappt röra på foten. Det beror på stelhet å en lätt svullnad. Men jag vet ju vilka muskler jag ska arbeta med så ska det nog bli bra. Det ser så dumt ut, för när jag kör med båda fötterna å sträcker ut tårna, som en balettdansös ni vet, så gör ju vänsterfoten rätt, men höger är likadan som innan. Det händer typ ingenting. Det känns så konstigt, för jag tycker ju att jag sträcker allt jag kan.

Min fina vadmuskel har också förtvinat, men den kommer tillbaka så småningom. Ingen fara.

Å huden flagnar! Vid ankeln är det rött å irriterat, har så tunn hud där, men jag har gnuggat med en ren tvättlapp av frotté å smort in med Idomin så det ska nog bli bättre det också. Foten är alldeles skrynklig av att den är som uttorkad å känns hård å fjällar den också. Inte vackert, så jag lägger inte ut nån bild. Tänkte bara att jag skulle berätta att gipset är ett minne blott. Sååå skönt!

Efter två veckor ska jag till VC här hemma å gå hos sjukgymnast som ska hjälpa mej att träna upp styrkan å balansen. Hon får bedöma hur pass rörlig jag har blivit å är jag inte det tillräckligt så får jag fortsätta ännu lite till.

Jag har inte sökt in på skolan ännu. Jag vill inte sätta ett datum på när jag ska börja när jag inte har en aning om hur länge detta ska ta. Men vem har bråttom? Inte jag. Nu ska jag bli som vanligt igen först å främst, det är det viktigaste, allt annat får vänta.

…nu är det sängen…nattinatti… 

Jag satt å kollade tapeter på nätet, inte för att jag ska tapetsera nu på länge, jag kollar bara för skojs skull å då hittar jag den här tapeten. Tydligen Sveriges äldsta som de kopierat för att kunna fortsätta sälja.

Jag kände genast igen den. Jag har ju legat å detaljgranskat mönstret när jag låg å solade solarium när jag bodde här för mer än tio år sen. Det är nämligen den tapeten som är i lilla rummet där uppe.

…tänk så roligt att ha en tapet med sådana anor…den får aldrig bytas ut… 

Varför jag inte vill ha vanliga garderober i sovrummet är för jag tycker de tar så stor plats helt i onödan. Man viker tröjorna på ett sätt så de bara tar upp en tredjedel av hyllorna å man får ett tomrum bakom. Därför vill jag ha skåp med ett djup på ca 40 cm bara.
Då kom jag på att kolla högskåpen i köks-sortimentet. Å där hittade jag ju ett alldeles perfekt ett, fast det blir med gråa dörrar. Men det gör inget alls, jag har ju så mycket grått i sovrummet så det passar alldeles utmärkt.

Sen vill jag ju ha tv:n vid fotändan å jag hade en fin lösning med Hemnes-skåpen, vilket jag har med dessa också. Jag köper bara de lägre skåpluckorna till mittenskåpet (jag ska ha tre) å får en öppen hylla att ställa tv:n på.
Är det inte alldeles fantastiskt?!

…kanske blir det de istället…vi får se…fint med lådorna också till trosor å behåar å annat smått å gott… 

Om det blir så att jag får ha Hemnes-skåpen å sängborden så flyttar jag min Hemnes-buffé som står i hallen till sovrummet å bär ner ekbyrån i förrådet, för i hallen passar den inte. Nej, dit måste det ju in nåt nytt i så fall å jag tänkte nåt sånt här…

…som passar till skoskåpet. Jag skulle bara behöva byta till mörkare knoppar så var de ju som gjorda för varandra. Det skulle bli riktigt fint.

…ja, det återstår att se hur det blir, men det är kul att drömma å planera… 

Börjar drömma å planera sovrummet redan nu, om än det är länge kvar innan vi startar någon renovering där. Om det blir till våren eller sommaren vet jag inte, men det ska göras nån gång under detta år.

Min nuvarande säng var ju egentligen provisorisk, den skulle inte alls vara kvar så länge som den blev, men den har tjänat sitt syfte å den var bra med den lilla hyllan utmed sidorna, så katterna inte behövde hoppa upp så högt utan fick som ett trappsteg. Därför har jag väl inte velat byta ut den, men nu när vi fixar sovrummet vill jag ha allting nytt.

Den här Tyssedal från IKEA har jag blivit lite förälskad i. Jag tycker den ropar mitt namn. Den är som gjord åt mej. På bilden nedan får man ett litet hum om hur det skulle kunna se ut hos mej då de har en snarlik trävägg bakom.

Sängborden (bilden ovan) tänkte jag skulle få vara i samma märke som vitrinskåpen jag tänkt ha som garderober, men nu såg jag att de rear ut en massa Hemnes-möbler, så långt lagret räcker, å då vet jag inte om jag måste ändra mina planer ifall de kanske slutar med det märket. Annars finns ju sängborden i Tyssedal, men den är lägre, bredare å inte riktigt lika fin, tycker jag.

Nåja, det är ju inte än som jag ska köpa grejorna, så jag hinner ju se vad som finns kvar eller vad som har ersatt dem, det kanske blir nåt ännu snyggare, vad vet jag. Om inte annat så får jag väl gå på Mio eller EM å kolla. Men sängen blir nog denna Tyssedal å den lär finnas kvar, för den är ju ny i sortimentet.

…den är sååå fin… 

Så slog klockan tolv, vi lyssnade till Malena Ernmans nyårstal, ingen höjdare för övrigt, som var färdigt långt innan tolvslaget å sedan skålade vi i äkta Pommac.

Nu är det alltså första januari 2016. Jag brukar inte ha nyårslöften, men för en gångs skull har jag det, mitt nyårslöfte blir att sluta med allt onödigt. Skål tamejfan!

…jag tror det blir ett spännande år… 

Ja, så har det gått ännu ett år. Vi har hunnit en hel del, vill jag påstå, fastän det känns som att tiden bara har rusat förbi. Vi genomled en snörik vinter, vi rockade sockar, vi välkomnade våren, vi renoverade, vi köpte muurikka, vi välkomnade sommaren, vi lejonklippte Valle, Håkan rev gammelbodan, han lagade traktorn, Vilma träffade nya kompisar, vi byggde altan med gungsäng, vi myste i gungsäng, vi odlade pelargoner, vi var på shoppingspree, vi välkomnade hösten, Håkan köpte en van, jag började mina sista veckor på jobbet, vi byggde ett fönsterbrädelementskydd, jag bröt foten, det blev jul…å nu inväntas tolvslaget.
Det är bara timmar kvar på detta år som bjudit på så mycket. Ett fint år. Om man bortser från uppsägningar å brutna fötter så har det varit rätt så gott ändå. Jag vill faktiskt inte ändra nånting, hur märkligt det än låter, för allting händer av en anledning. Det är vad jag tror. Det finns en mening med allt. Vad det är återstår att se.

…tack för allt 2015…nu väntar vi med spänning på vad 2016 har att ge… 

Så var nyårsmiddagen avklarad. Det bidde inget storstilat, det bidde vanlig kebab. Det var så himla gott efter att ha ätit så mycket julmat de här dagarna. Men märkligt nog blev jag inte trött på skinkan, innan det lilla som var kvar åkte i soporna, med tanke på att vi började med våra skinkmackor redan första december. Fast nu är det skönt att det är slut å vi får äta annat.

…nu blir det mest bara gotter resten av kvällen… 

Håkans hortensia fortsätter att grönska. Nu vet man i alla fall att man kan ta in den under vintern. Den dör inte på kuppen.

…känns nästan lite vårlikt när löven spricker upp å blommorna knoppas… 

Igår hämtade Håkan paket. Jag har nämligen beställt varsitt sopset i trä, för som ni vet så gillar jag det som är gammeldags å de där sopseten i plast minner ej om svunna tider. När de är så här snygga så får de gärna stå framme tycker jag. Lättillgängliga när man behöver sopa upp smulor o dylikt.

Borsten är av tagel å skyffeln är i plåt. Inget plast alls.

Å så ville jag även ha rotsaksborste å nagelborste av naturmaterial. Håkan fick givetvis det också. Mycket bättre å finare. Valle nosar nyfiket…

…men låter sej inte imponeras. Han sträcker ut sej på bordet å har väl annat, mycket viktigare, att tänka på. Det är nästan så jag hör honom sucka över dessa fåniga idéer människodjuren får.

…nåja, huvudsaken jag å Håkan är nöjd å det är vi minsann… 

Så var de här igen. Våra gäster vid fågelbordet. Pilfinkar, talgoxar, blåmesar, domherrar å en å annan gråsparv trängs å vill äta sej mätta.

Håkan kommer få fylla på varje dag, verkar det som, de är så många å äter så mycket. Han fyllde på igår å ser ut att behöva fylla idag med.

De ser då välgödda ut. Runda å fina. De kommer nog klara vintern fint.

…tur att han köpte två stora säckar solrosfrön…hampfrön finns ganska gott om, men det  behöver köpas mer av å så även talgbollar å nötter… 

Jag har ju glömt visa vad jag använder när jag duschar. Jag köpte ett sånt här plastskydd för 200 kr å den funkar helt suveränt bra. Den är lätt att dra på å av, används hela gipstiden ut, inget krångel.

Nog kan man ju använda plastpåsar som man tejpar med typ silvertejp så att det verkligen sitter, men hålla på å bängla med det varje gång man ska duscha. Nä, då är det enklare med denna å den är värd vartenda öre. Inte blir det så mycket billigare med plastpåsarna heller som kostar 2 – 2,50 kr/st + all tejp som går åt.

…sluter tätt gör den oxå…släpper inte igenom en droppe… 

Jag har ju tidigare skrivit om att jag saknar O’boyen med blåbär- å jordgubbssmak, men aldrig hittat nån bild på den med blåbär. Förrän nu. En på facebook hade lagt ut den å frågade om vi minns den. Så klart!
Varför kan de inte börja göra den igen? Den var ju så god!

 

…å den med jordgubbssmak…please börja med dem igen!… 

Jag blev så sugen på palt mitt i allt när jag låg å la patiens i sängen, så vad gör man? Det är ju bara att stiga upp å fixa det när en Paula blir sugen, för jag slutar inte gnälla förrän jag fått palt, det vet jag av erfarenhet.

Men nu vart det ju inga riktiga Pitepaltar, utan såna däringa fuskpaltar av vatten, mjöl, potatismospulver å lite salt. Det funkar alldeles utmärkt å jag tjurade ingenting. Inte ens när jag inte fick stekt fläsk till. Det räckte med en smörklick så var jag nöjd. Najs!

 …ibland är jag riktigt lättsam att ha å göra med… 

Så vad fick Håkan i julklapp då? Jo, bortsett från ett par tröjor å en munkjacka så fick han ett hårt paket, en leksak, äntligen! Han fick en sån som många trodde skulle bli årets julklapp, nämligen en drönare.

En som man kan filma omgivningen med.

Den är lättmanövrerad å kan flygas med mobilen eller paddan också om man föredrar det.

Hyfsat bra kamera i den också. Kan vara bra att ha i sommar när vi undrar var kattskrällena har tagit vägen. Då kan vi stå kvar på gården å låta drönaren göra jobbet 

Så om ni ser nåt litet vitt å svart som hovrar utanför fönstret så är det Håkan som är å spejar på er.

…perfekt grej åt Håkan…han gillar ju allt med motorer… 

[Vill ni ser hur den funkar kan ni kolla här.]

Nu har vi åkt ut till ranchen å ska vara här några dagar. Det är väldigt halt där utanför, glashalt alltså, så fastän jag tog pyttesteg med kryckorna så halkade jag naturligtvis med min friska fot å var tvungen stampa ner den skadade. Det är ju inte första gången, så jag vet inte om jag får ta bort gipset den 5:e som det är tänkt. Kanske måste jag ha det nån vecka till. Jag har ju som själv tänkt att nog är det konstigt att man fortfarande har så ont, trots att man haft gips i flera veckor å det snart är dags att ta bort det. Nåja, kanske det hade varit annorlunda om jag inte hade stampat ner foten som jag inte får belasta. Men vi får se vad de säger, det kanske har läkt ändå rätt bra så den klarar såna tilltag. Hoppas det!

I alla fall så packade Håkan upp maten vi haft med oss, men hade glömt både kattmat å ett pisangpulver han äter för att slippa må illa av magkatarren, så det var bara att åka iväg igen.

Innan han åkte så gick jag in i sovrummet å tände lamporna ovanför sängen. Då såg jag något randigt som låg på min sida.
”Åh, är det till mej?” utbrast jag som älskar randigt.
”Jaa, men det äär det ju!” utropar Håkan å börjar skratta. ”Det är ju en julklapp som jag har glömt.”
Det är en hissgardin å när jag tänker efter så fanns det ju flera som jag ville ha, men jag kom inte ihåg om jag la till det i önskelistan. Det hade jag visst, så nu får jag byta i köket till våren.

…så roligt…det kommer bli jättefint… 

Julmat för mej, alltså det som smakar jul, är ”italienska” salladen (jag vet inte riktigt hur italiensk den är, men vi har alltid kallat den så hos oss) rödbetssallad å julskinka. Sen tillkommer ju allt det andra, men sill äter vi ju till midsommar också, köttbullar å prinskorv äter vi lite nu å då, kanske inte just prinskorv, men korv i allmänhet. Kokt ägg äter vi ofta å gravad lax har vi också lite nu å då, när suget blir för stort.
Men italiensk sallad, rödbetssallad å julskinka…det har vi banne mej inte annat än till jul.

…å glögg förstås, det dricker man bara till jul…

Här kommer bilder på alla klapparna som jag fick. Å håll i er, för nu blir det scrolla av. Jag fick jättemånga!

Först ett par örhängen. Söta små hjärtan i guld å en liten diamant.

En fin förvaringsask.

En liten gunghäst.

En väggdekor.

En tavla med ett kors.

En vacker urna på fot.

En gullig uggla.

En kylskåpsmagnet med budskap.

En skylt med informativ text.

En superfin ljuslykta.

Å slutligen ett bokställ. Fast man kan ju ställa ett foto eller tavla, vad man nu känner för, på det.

Här ser ni hur stor ljuslyktan är å bokstället med kokbok på.

…jag är så nöjd så det är inte klokt…tusen tack igen!… 

Nu är det nån som satt ord på det jag känner.

Jag gillar ju sånt som är handgjort å det ska gärna synas att det är det. Mina indiska möbler (bokhyllan, skåpet å köksstolarna) är inte jämna å fina som de fabrikstillverkade å det kanske skulle reta många, men jag älskar det!

Visst tycker jag det är snyggt med fabrikstillverkat också. Absolut! Men jag har fått ett ord på vad som skiljer dem åt. Varför jag känner mer för mina handgjorda möbler, även egentillverkade, än för till exempel min IKEA-byrå i hallen.

För att fabrikstillverkat saknar själ.

Gräddost är nåt som hör till vårt julbord å på finncrisp är det supergott!

Att göra Vilma julfin är lättare sagt än gjort. Jag ville sätta på henne en röd rosett som jag har köpt tidigare, men hon var inte riktigt med på noterna.

Hon ville bara leka med den, inte ha den på huvudet.

Men till slut gick hon med på det ändå, fast inte utan att jag tog fram en annan leksak att distrahera henne med.

Valle var medgörligare. Han låg i sin skål på köksbordet å tittade sömndrucken upp när jag ropade utan att ens lägga märke till rosetten.

…joho…killar kan visst det han rosett i håret…kan de ha knut så… 

…från oss alla, en riktigt God Jul  ♥

…hoppas alla får en fröjdefull dag…

Ååh vad jag måste ha varit snäll!  

Det bidde ingen stor julsupé. Vi var inte särskilt hungriga när det väl begav sej. Jag hade smakat av köttbullarna när de var klara å de var så goda så jag åt 4-5 stycken. De är ganska stora så det räckte väl för att jag skulle bli mätt å tappa aptiten.

Sen blir man ju mätt bara av att stå där å laga maten när det är nåt som tar tid. I alla fall är det så för mej.

Men jag fick i mej lite ändå, om än med möda. Håkan var inte direkt hungrig han heller å jag sa att det är klart eftersom han åt två vörtbröd med köttbullar å rödbetssallad tidigare. Jag frågade när det var.
”Jag vet inte…när jag kom”, svarade Håkan.
”När kom du då?” frågade jag.
”Jag vet inte…strax innan jag åt.”

Ja, det låter ju logiskt 

…gott var det i alla fall å jag får äta en ordentlig jullunch å middag imorrn… 

Nu har jag ätit lunch. Risgrynsgröt med kanel å socker. Mycket gott!

Jag har tänt ljus i hallen där det är lite mörkare än de andra rummen. Det är ju fortfarande relativt ljust ute, men jag ska snart tända 8-timmars värmeljus, så lyser de ända till tiosnåret.

Jag ska sätta på julmusik å börja med köttbullssmeten. Har kokat färdigt potatis till italienska salladen, som står å kallnar innan jag kan skära dem i tärningar. Håkan tar med sej gravad lax hemifrån sej. Prinskorvarna, rödbetssalladen å sillen är inköpta. Äggen ska kokas. Julmusten står på kylning.
Det blir julsupé i afton.

Håkan slutade tidigt idag, klockan 13:00, så han ska hem å slå in mina julklappar, ge fåglarna mat, å fixa å dona lite därhemma innan han kommer. Jag har slagit in hans klappar så de ligger redan där, bredvid granen, för vi kan ju inte lägga dem under den lilla.

…julkänslorna infinner sej… 

♫  Bjällerklang, bjällerklang…  ♫

Jag har ju gått å blitt alldeles skogstokig i dessa ljusslingor å ni som känner mej vet ju att jag blir deppig när det är dags att plocka bort julen, just för att det är så mysigt med alla dessa stjärnor å adventsstakar som lyser så välkomnande dygnet runt. I alla fall hos mej, jag släcker dem inte. Efter julen känns det så mörkt, tomt å trist. Men det är då som dessa ljusslingor kommer väl till pass.

Jag köpte vita bollar i metall till köket, på EM, med jättefint mönster. De ska få hänga på gardinstången när stjärnorna tas ner. Jag har ju i både vardagsrummet å sovrummet sen tidigare å nu även i köket, så det kommer nog inte att kännas lika trist på tjugondedag Knut, när julen städas ut.

…å man får ju fortsätta tända värmeljus så länge det är mörkt ute om afton… 

Jag trodde aldrig det skulle bli gjort, men nu är det renbäddat med juligaste sängkläderna. Det är sånt jag gruvar mej för att göra för tillfället, det tar ju tre gånger så lång tid å är ännu fler gånger besvärligare, så det är ju inte med hoppsasteg jag springer till sovrummet å gör det. Snarare skjuter upp tills det är för sent å man får ta det nästa dag…kanske.

Men nu, julveckan, måste jag ju bara ha dessa vackra som jag köpte på IKEA i somras, just för ändamålet. Inte kan man ju vänta till efter jul då, eller ännu värre nästa jul!

Å ljusslingan lyser så starkt å fint sen Håkan bytte ut till adaptern. Det är så himla mysigt på natten när det inte är helt mörkt i rummet, men ändå inte för ljust så att sömnen blir störd. Love it! ♥

…nä jag har inte hängt upp några tavlor ännu, måste skriva ut dem först…ramar har jag…

För en gångs skull har vi köpt färdigkokt skinka. Jag läste två olika bäst i test å då fick Garants julskinka högsta poäng, så det är därför jag ville testa. Annars är inte jag nån älskare av de färdigkokta. Har haft det förut när jag fått från jobbet, men de har inte varit särskilt goda.

Nu har vi griljerat våran å smakat av å den var faktiskt helt ok. Inget alls att anmärka på. Å den var inte dyr heller.

Jag hade inget ströbröd hemma så jag rostade två mackor på svag värme flera gånger, så de skulle torka sakta men säkert å sen satte jag dem i en påse å krossade till små smulor. Funkar hur bra som helst. Man behöver inte köpa hem ströbröd, för hur ofta använder man det egentligen? När man bakar kan man ha annat, socker till exempel, i den smörade formen. Eller göra som jag gjorde nu, fast det tar ju lite tid, för bröden måste kallna mellan rostningarna.

…så nöjd med skinkan…skönt att ha den klar redan…     

Som ni vet så har jag lite svårare med allt just nu när jag har en bruten fot, så det blir inte så mycket baka av här. Men så har jag en gullig liten storasyster som skickade med en burk vita pepparkakor till mej. Vilken lycka!

…mums… 

Nu börjas det. På torsdag nästa vecka är det julafton, så nu måste vi slå in julklapparna å göra klart det som inte är gjort. Dessa ska överlämnas idag, så det var lite extra brått med dem.

…jag är alltid i tid med klapparna…skönt att slippa stressa… 

♫ Nu är det jul igen å nu är det jul igen… ♫ 

Vilma är ju en liten klösamaja å det är inte bara soffan som hon river sönder utan även köksstolarna har fått sej en omgång. Stolen som står närmast fönstret hade hon dragit bort bandet, som ramar in tyget, helt å hållet å jag har ju väntat med att göra nåt åt det, för som vanligt har jag varit vankelmodig om huruvida jag ska byta band å tyg till nåt helt annat eller vad jag ska göra.

Nu blev det ett nytt tyg ovanpå det gamla som passar stolsitsen lite bättre. Å när jag byter till de vita överdragen så tar jag bort det här å låter det brun-vitrandiga komma fram igen. Satte tillbaka det gamla bandet, men de behöver bytas ut på båda stolar då hon har rivit i dem så de är inte så fina längre. Fast det får duga ett tag till. Hon river väl lös det igen vad det lider, så jag väntar med att köpa nytt tills dess.

Jag tycker inte det gör nåt att ränderna lyser igenom. Gillar ju randigt jag.

…huvudsaken man har nånstans att sitta…det är ju egentligen det viktigaste… 

Mina ljusslingor med stjärnor som jag köpte på JULA förra året gick ju på batterier. De håller ju inte så länge, utan började lysa väldigt svagt bara efter ett par dagar, så det blir ju både jobbigt å kostsamt om man ska hålla på å byta varannan dag. Trist tycker jag som älskar ljusslingor av alla de slag.

Men så har jag ju en Håkan som visste att det finns såna däringa universal adapter som man kan koppla på istället. Man kapar av sladdarna på slinga å adapter på lämpligt ställe, sen sätter man ihop dem å klämmer åt med en liten hylsa över skarven, så den både är skyddad å att de inte glider isär.

Så det gjorde han lite snabbt efter maten, under lunchen, å nu lyser stjärnorna starkt å fint å kommer att göra så tills jag drar ut sladden eller att lamporna går sönder. Slut med batteribyten å svagt sken.

…så fint…jag är så nöjd… 

Idag blev det korvsoppa till lunch. För en gångs skull var det jag som gjorde den. Annars är det alltid Håkan som gör den.

…å så limpa med ost till… 

Vi har varit på shoppingspree å herre min skapare vad jobbigt för mej å gå i affärer med dessa jäkla kryckor. Var helt slut å svettig efter att ha varit på EM, JULA, Biltema å RUSTA. Å fick tokont i händerna!

Därefter åkte vi hem till Håkan för att hämta hans mediciner för nästa vecka. Å där, inne i köket, har han ställt Hortensian som stod på bron i somras, den som hade både rosa å vita blommor, å tror ni inte den har börjat blomma! Med en enda stor blomboll. Å det börjar komma nya blad på den, så den kanske klarar sej till nästa sommar. Hoppas det. Då behöver han inte skaffa en ny.

…den nästan dränktes ihjäl i somras…synd för de är ju så fina!… 

Mycket nya låtar som man aldrig hört, men det var bra. Å gott med fika

Här har vi äntligen fått snö som verkar stanna så det blir förhoppningsvis inget slask å elände den här gången. Det är ca -9 grader nu i alla fall.

Lucia börjar 07:45 så vi kan chilla lite å vänta med fikat en timme till.

Hoppas alla får en fin Luciadag! 

Nu har vi Netflixat lite å äntligen fick jag se Maleficent. Å jag tycker den var helt magnificent! Den var bra å så vackert gjord. Rekommenderas å det varmaste, men man måste vara sugen på en fantasifilm, det är man ju inte alltid så vänta tills ni är in the mood, så att säga.

…så skönt nu, för vi behöver ingen dator för att se Netflix, det ligger i tv:n…

Jo, jag bakade lussebullar, men det tog musten ur både mej å fötterna. Vänster fot som jag belastat mer än vanligt p.g.a att jag inte får stödja på höger fot å höger fot som skakas om när jag hoppar omkring då jag inte ids gå efter kryckorna så fort jag ska hämta nåt från kylen eller förflytta mej några meter. Det går bra ett tag, men att både laga mat å baka så där direkt inpå varandra var inte bra, känner jag, så det blev ingen shoppingspree idag.

Dessutom har jag fått väldigt ont i höger axel så det känns inte skönt att hänga på kryckorna nu, kan jag säga, å det är just höger sida som jag behöver mest, så får se om jag klarar av nån shoppingspree imorgon.

Men vi har i alla fall lussebullar till Lucia nu på söndag, så det känns bra.

Note to self: Inte gå å titta på intriger på tv så man nästan helt glömmer bullarna i ugnen. Åtminstone inte när man måste plocka till sej kryckor innan man kan rusa iväg när man kommer på det.

…men de vart inte jättebrända, bara lite mörkare än de skulle…goda ändå… 

Köttbullarna ser lite brända ut, men det var de inte, de var perfekta. Å jättemöra å fina. Konsistensen får jag för jag blandar i en halv tesked potatismjöl i vätskan som man blötlägger brödet, havregrynen eller ströbrödet i, beroende på vad man nu brukar använda. Jag brukar alltid ha i lite havregryn.

…det var verkligen jättegott… 

Jag har ju glömt berätta att jag ska visst det vifta på tårna å vara uppe så mycket som möjligt. Jag ska lägga mej ner med överkroppen plant å  foten högt, jättehögt, ca 10-15 minuter flera gånger om dagen, men annars leva precis som vanligt. Min första läkare är nämligen specialist på området så han vet nog vad han talar om. Den andra är också ortoped, men inte specialist, å dessutom så har sköterskorna, som sätter på gipset, gjort det så många gånger så de vet hur det brukar vara.

Så därför ska jag baka lussebullar idag. Å bädda rent i sängen. Å åka på shoppingspree med Håkan när han slutar. Å nu till lunch har jag gjort potatisgratäng som är i ugnen just nu å till det ska jag steka hemgjorda köttbullar som serveras med bea-sås å tomater. Gott ska det bli.

Hon fick sälja bilen å fick en moped istället. Det var hon inte riktigt nöjd med, för eftersom hon är mån om frisyren – ja, hon sa så – så gillar hon inte att använda hjälm.

 

Jag saknar verkligen granen, men det är så svårt att klä den med bruten fot då man måste gå runt den hela tiden, flera gånger, med alla olika julgransdekorationer, så jag får lov att klara mej utan i år.

Å så finns ju risken att Vilma bara hade förstört den i år också. Lika bra att vänta tills hon är lite äldre å låter den stå. Hon är ju inte som alla andra våra katter vi har haft, som nöjt sej med att slå lite på kulorna tills de eventuellt lossnar, men inget annat. Vilma ville ju gärna leka med både kulorna, samt alla sina leksaker, runt granen å satt gärna på de nedersta grenarna så den förlorade formen å därmed all prakt, vilket resulterade i att den mest bara stod där å såg ut som nåt som katten släpat in.

Men jag saknar den, som sagt. Det blir som inte jul på riktigt utan klappar under granen.

…den här bilden är från julen innan vi fick hem lilla häxmajan å då var den verkligen fin…

Jag behöver nya pyjamasbyxor, för mina gamla har tagit slut. Dessa hittade jag på ICA-MAXI när vi handlade sist.

…de var välan fina?…tycker iallafall jag iallafall… 

Idag var jag å fick mitt nya gips. Rött även denna gång, men nu med glitter eftersom vi närmar oss julen.

Syns inte riktigt lika bra på bild, men det är verkligen sparkling 

Sen åkte vi till optikern för att välja bågar till Håkan, som redan gjort syntestet tidigare. Det blev ett par vanliga, ett par linser å ett par solglajjor. De sistnämnda i pilotmodell som jag tror blir jättesnygga.

Därefter åkte vi till Elgiganten å köpte en ny tv till mej. En 60″ Samsung för bara 9990 kr. Tyckte det var billigt å bra å kvaliteten duger alldeles utmärkt.

…den är lika stor som tv-bänken… 

Hahaha…hur söt?

…älskar den gossen… ❤

Förlåt, Martin Kagemark, att jag blockerat ditt nummer, men jag visste inte vem du var. Visst kan jag ta bort blockeringen, men då måste du smsa först å säga vad du vill, så om du ser detta kan du väl göra det.

…vad i hunnan kan han vilja mej?…en kändis?!…  😐

Eftersom jag åkte till vårdcentralen före elva å sen vidare till akuten, sen å handla på ICA-MAXI å kom inte hem förrän strax före sju på kvällen, inte ätit nåt sen frukost klockan sex på morgonen, så var jag ju hungrig som en varg.

Vi gjorde varsin skinkmacka, med ägg å rödbetssallad, av Håkans syrras jättegoda mjukkaka. Trodde väl att jag skulle få i mej en halvmåne, men det var som att jag krympt magsäcken så jag sparade halva.

Sen gick jag å la mej vid nio, för jag var helt slut. Vaknade igen vid midnatt å tyckte att jag sovit färdigt, så jag steg upp å efter att ha tittat på tv en stund så kom jag ju ihåg min goda macka som låg där i kylen å väntade.

Det här är livet! Å jag vet en till som oxå blev lite sugen.

…fast hon äter inte julskinka…tur för mej!…  😊

Idag har jag varit till akuten igen bara för att försäkra mej om att jag inte har nån blodpropp. Det hade jag inte. Däremot var gipset felsatt. Mina tår skulle inte sticka ut. Jag ska inte kunna vifta på tårna, bara röra dem litegrann så att det blir blodgenomströmning.

Å jag ska inte vara uppe å röra mej utan ligga mest med foten i högläge. Jag trodde ju att det gällde i början, för när man googlar så står där att man ska röra sej så mycket som möjligt å försöka leva som vanligt. Det gäller dock inte mej. Det kanske beror på vilken skada man har. Min fot ska vara högt å orörlig.

…ja ja…jag lovar att göra rätt nu…tiden ut…  …Håååkan!!…

Det blir nog en ny tv till jul. Så roligt!

Den jag har nu köpte jag sommaren 2008 å den har redan börjat krångla. Eller redan, den kanske inte har så lång livslängd. Håkans gick ju sönder långt tidigare å vi köpte dem samtidigt.

Min funkar än så länge, det tar bara, för tillfället, fem minuter att få igång den. Man trycker på ON-knappen som vanligt med fjärren å sen står den där å slår av å på,  av å på, tills den äntligen känner för att gå igång, å det tar längre å längre för varje dag. Snart går den väl inte igång alls. Så jag måste alltså köpa en ny.

Inte gråter jag för det. Jag har ju velat ha en ny ett tag nu, men tycker att det är onödigt när man har en som funkar.

…lite lustigt att jag behöver det efter mitt föregående inlägg, men jag handlar aldrig för pengar som inte finns, så det är ju lite skillnad… 

Man måste ju kolla sin brandvarnare ungefär en gång om året å de har satt den första december som en bra dag, vilket jag håller med om då vi tänder mycket ljus den här tiden, så det är ju extra viktigt att ha en fungerande varnare då.

…ops…har visst glömt sätta upp min igen…tog ju ner den när jag höll på med tapetborttagaren, den började pipa när det ångade… 

Håkan köpte julskinka i charken på ICA-Sörbyhallen idag så vi åt skinkmackor med ägg å rödbetssallat till middag.

Eller det var väl mest jag som åt, Håkan mådde inte riktigt bra så han tog bara en macka, men ska väl ta en till lite senare om han börjar må bättre. Stackarn. Han var hemma några dagar förra veckan p.g.a att han känner sej lite konstig å mår inte som han brukar å jag tycker nog att han skulle ha stannat hemma igår å idag med, men han har jobbat ändå så då får han väl skylla sej själv. Jag åt två mackor i alla fall. Han köpte ett fullkornsbröd som heter Varsågod. Det var mycket gott…på min ära.

…nu ska jag slänga mej i soffan å titta på Äntligen hemma… 

Så har vi nått fram till årets sista månad. Första vintermånaden. Fast nån direkt vinter är det ju inte med sitt slask. Det snöar, men är så varmt så det smälter å är blött. Fast det är ju vitt på gräset så det är ju alltid något.

Längtar till det blir kallare, så den vita, gnistrande snön tynger ner trädens grenar å lägger sej som ett täcke över marken. Då luften är torr å vägarna rena, kantade av drivor som plogbilen efterlämnat.

Men det kommer ju. Så småningom.

…fast…vad spelar vädret för roll för mej egentligen…jag är ju bara inomhus… 

Idag har jag tapetserat i köket. Jo, jag vet, vi hade ju gjort det redan, men det blev inte bra.

Det vart snett så i ena hörnet var ca en tredjedel av romben borta å i andra var halva romben borta. Jag tänkte till en början att jag får leva med det, men det där är sånt som sticker en i ögonen, det gick bara inte att acceptera, så jag beställde en till rulle av samma tapet å tänkte bara tapetsera där det började skena iväg å bli snett.

Men det var inte samma nyans på den rullen. Den var mycket gråare å det skulle jag inte heller kunnat leva med så vad göra??

Jo, jag hade kvar en rulle av samma tapet som i vardagsrummet. Den är ju inte grön, men det är lika snyggt ändå. Det passar ju till det jag har i köket. Men den räckte inte till väggstumpen bredvid fönstret så det var jag tvungen måla vitt. Äggskalsvitt…var det enda jag hade, det är därför den är lite gulaktig. Jag ska köpa vit väggfärg å måla sen när jag är bra i foten, för nu får detta duga fram tills dess.

Lite, lite snett vart det igen, men det är för att varken vägg eller tak är rakt i den här lägenheten, så det är nåt jag får leva med, fast så bajsnödig är jag inte att det inte får vara minsta skavank, jag är ju jättenöjd nu. Äntligen!

Nu ska bara alla lister på plats. Har fortfarande inte köpt bröstlisten till panelen, för den finns ju ingenstans, men så såg vi att det ska finnas på XL-bygg, så vi ska åka dit å köpa, annars får jag beställa. Sen blir det fint.

…nej, jag har inte klättrat på nån stol eller trappstege, jag har haft bordet att stå på…annars hade det aldrig gått eftersom jag bara får gå å stå på ett ben…

…gott…

Drinking mulled wine…yummie!