Kategori: Okategoriserade

Första advent, första ljuset tänt. Ingen snö kvar ute bortsett från några kluttar här å där.

Här händer inte mycket. Vi var å handlade på ICA-Maxi igår å tände ljus vid pappas grav. Det var första gången jag var ute lite längre. Dock gick jag inte själv i affären, utan Håkan drog runt med mej i en rullstol å jag hade en sån där korg på hjul som jag sköt framför oss. Känns som att det var en evighet sen jag var bland folk å inte riktigt visste hur man beter sej, för när vi handlat färdigt å var på väg ut passerade vi en klunga människor å då tycker jag att det passar att börja sjunga:

♫ Åh, åååh vad det är skönt att va naken…♫

…nåja…jag kommer nog inte se dem mer. Åtminstone kommer jag inte känna igen dem å förhoppningsvis känner inte de igen mej heller.

…ha en skön första advent…nu ska jag glögga å äta pepparkaka… 

Nu har Håkan tagit ner ekhyllan som var ovanför sängen å tagit hem till sej. Han sänkte även de vita litegrann, men de ska vara ganska högt, för jag ska hänga en massa tavlor där emellan. Foton som jag själv tagit å olika texter ska få samsas om utrymmet i både vita å svarta ramar. Det tror jag blir snyggt.

Sen har allt det rosa å blåa fått ge plats åt lite rött å vitt istället, nu under julen. Tyckte det blev ganska mysigt. Har bäddat rent idag, vilket är jättejobbigt, men det måste ju göras ändå. Å så har jag dammsugit. Å duschat. Allt sånt är ju tusen gånger svårare på ett ben så den här dagen har varit arbetsam, men givande.

…visar sen när tavlorna kommit upp…tror det kommer bli bra… 

Så här ser mitt liv ut mestadels just nu. Jag ligger mest i soffan med foten i högläge. När jag är uppe å rör på mej blir foten blodfylld, svullen å blå. Det känns inte skönt, kan jag upplysa. Jag kan vara uppe bara korta stunder åt gången, sen måste jag lägga mej igen…med foten högt. Det är sååå tråkigt. Känns som att jag kommer få liggsår snart.

…måste försöka se det positiva i detta…jag sliter inte ut sockarna lika fort?…

Nu har julgranen kommit på plats.

Hahhaa, den är inte stor, men den får duga. Satte den i en kruka, som det var kvar torr jord i, så den kom upp lite högre, ändå når den inte över fönsterbrädan 

Å tomtarna är på plats redan. Sa ju att jag skulle vänta med dem till senare, men som sagt är det ju Håkan det drabbar, så vi körde på för fullt här med hela julgrejset å fick ner kartongerna i förrådet igen. Skönt!

…tur att jag älskar julen… 

Nu har Valle å Vilma fått lite julpynt. Vilma inspekterar. Hon verkar lite frågande. Som att hon tänker: ”Är det allt? Var är stora granen?” Eller så är hon bara förstummad över hur fint det blev. Jag vet inte.

Jag tycker i alla fall att det blev jättegulligt 

…det blir inte så mycket pynt i år, men det räcker gott…

Idag fick vi upp ljusslingorna med stjärnor å adventsstaken är tänd å det blev så fint i köket. Jag är supernöjd.

Nä, det blev inga julgardiner i år, för jag tänkte att det är lika bra att hänga upp sånt som får vara kvar även efter jul. Även om jag kommer att få ta bort gipset å gå på rehab å kanske blir friskskriven den 24 januari, så finns ju risken att jag inte kan klättra på trappstegar eller stolar, jag vet ju inte, då måste i så fall Håkan byta gardiner igen å jag tänkte att han kan få slippa det.

Men det är ju fint å juligt ändå med staken å stjärnorna. Katterna ska också få en liten adventsstake å en jätteliten gran, så tar vi den de brukar ha till vardagsrummet. Den är ju färdigklädd å allt, bara att stoppa in kontakten så är det klart, så får vi lite juligare där. Vill ju helst ha stora granen, för det är så vackert, men jag kan ju inte kräva att Håkan ska klä den, han har ju nog med att han måste hänga upp alla stjärnor å det.

…nog får vi julkänslor ändå…vi vill ju ha en vit jul… 

Nu har jag tänt nya adventsstaken å resten ska fram imorgon. Det har snöat nästan hela dagen så det är vitt å fint ute. Det är sååå mysigt!

…å vi ska åka å tända ljus vid pappas grav så jag får komma ut å känna på snön… 

Igår ringde svåger min för att höra hur det är med mej. Jag tyckte det var så gulligt. Han är så omtänksam. Håkan hade precis åkt iväg hemåt å jag gick å la mej i soffan å slumrade lite å tittade på tv. Efter en stund ringer det på dörren. Jag tänkte att jag går då inte å öppnar. Är det nån jag känner så hör de väl av sej på mobilen. Men så hör jag hur dörren öppnas å en man som harklar sej…å det är inte Håkan, som jag hann tänka först. ”Vad fan…kommer de in de jävlarna!” Jag trodde ju att det var nån främling.

Men det var min lilla storasyster å svåger som ringde tidigare. De kom förbi med fika å flera inredningstidningar. Å syrran hade precis prickat in de jag inte har. Det var lyckat!

Å så fick jag godis. Juleskum å en merci-chokladask. De är ju också goda. Så nu har jag massor att läsa å tröstäta
Det var så mysigt när de kom! De tänkte att nu säger de inget i förväg utan bara kommer, för annars säger jag bara ”Nej, det ser så hemskt ut här”, när vi inte är färdiga å hon har ju rätt, jag vill ju inte bjuda hem folk förrän sen när det är klart, men nu tänker jag inte bry mej om det mer. Nu får de komma när de vill.

…det är ett jäkla elände att ha brutit foten just nu…visst är Håkan snäll å hjälpsam, men inte med allt…

Asså den här katten … ♡♡♡

… njuter i soffan efter lite tonfisk …

Idag fick jag papprena som skickats till Försäkringskassan. Jag har frakturer på talus å kalkaneus. Får ha gips i åtta veckor å ska gå med kryckor hela tiden. Jag får bara stegmarkera. Efter åtta veckor ska jag på rehab i två veckor, sen kan det förlängas om jag inte blir bra på den tiden. Jag är alltså sjukskriven till den 24/1-16. Så jag måste ändra min ansökan till skolan.

Jag har faktiskt dristat mej till att bäddat rent i sängen. Det tog 40 minuter jämfört med 10-15 minuter i vanliga fall, men det blev i alla fall gjort. Sen, några timmar senare, vågade jag mej även på att dammsuga. Det var jobbigt å besvärligt som tusan, men det blev också gjort. Känns bra så man slipper ha dåligt samvete för att Håkan måste göra allt.

 När han kom hem överraskade han med rostbiff å potatissallad så vi slapp tänka på nån matlagning. Gott! Sen slocknade vi i varsin soffända, men det hindrar oss inte från att snart gå å lägga oss i sängen å somna där. Jag tror det går hur bra som helst. Jag kan sova dygnet runt känns det som.

Lilla Vilma håller sej i närheten hela tiden. Hon går iväg en liten stund om hon behöver på toa eller äta å busa lite, men sen kommer hon å lägger sej nånstans i närheten där hon har full uppsikt på sin skadade mamma ♥

…ja jisses…vad alla mina planer blev rubbade nu då…men, men inget man kan göra åt, det är bara att gilla läget… 

(Slipper ju operation, ser jag att jag inte har skrivit nånstans i bloggen…så skönt!)

Nu har jag hunnit vara å byta gips å legat å sovit i soffan. Jisses vad det var skönt, jag har kunnat sova ostört i några timmar. Hade kunnat fortsätta också, för jag var jättetrött när jag steg upp, men det börjar ju bli sent så jag får allt vara vaken tills det är läggdax.

Jag inte bara bytte gips, jag fick även en spruta med något som ska minska risken för blodpropp. Det är nödvändigt eftersom jag inte får gå på foten å använder den kanske inte lika mycket då. (Men jag får typ sätta ner foten en kort, kort stund, typ som när man haltar, att man belastar inte så länge utan bara som hastigast, med kryckor då.) Den ska jag ta själv sen, i nio dagar till. Fast jag tror Håkan får ge mej dem, även om själva nålsticket inte kändes alls så är det obehagligt att sticka sej själv, men jag ska prova, för all del.
Fick hämta sprutorna på apoteket å sen gå tillbaka så en sköterska fick visa oss hur det ska göras. Tog även ut smärtstillande ifall att jag behöver. Jag har ju inte rört moffen ännu, men man vet aldrig.

Min arbetsledare var förbi med mina grejor som blev kvar på jobbet. Vi åkte ju direkt från olycksplatsen, så jag hann inte få med mej dem. Hon hade med sej lite annat också. Min favvochoklad som vi pratat om för längesen innan jag började på Koksverket, å hon kom ihåg att jag sagt att jag tycker om dem. Vilket minne! Å så fick jag en fin krya-på-dej-bukett.
Hur gulligt!!

Min systerdotter Jenny tyckte jag skulle ha rött gips när det snart är jul å visst fasen har hon rätt i det, inte kan man ju komma med nån annan färg nu heller. Snyggt så det förslår! 
Det är sååå skönt att den inte väger som det vanliga gipset. Å så är det inte lika tjockt.

…jag längtar bara tills det börjar göra mindre ont så att jag blir mer rörlig…så trist nu…

Fick ju röntgas två gånger, för första visade inget, men så gjorde de skiktröntgen å då hittade de frakturen. Tur de kollade en gång till, det var värt väntan så här med facit i hand. Fick vara där från 16:00 till 23:30.

Tyvärr så blev mitt slut på jobbet väldigt snöpligt. Även om jag längtat tills jag slutar så ville jag inte sluta nu. Inte så här.

Så vad har hänt? tänker ni. Jo, jag gick å föll de tre sista stegen i en järntrappa, ni vet sån där gallertrappa å landade på foten, vilket resulterade i en fraktur. Så jag ligger hemma med gipsad fot å kommer så vara i 6-8 veckor.

Läkaren ska idag diskutera min skada ifall det krävs en operation. Han ska ringa om ungefär en timme å meddela vad de kom fram till. Jag vill ju som vanligt inte opereras så jag hoppas han säger att jag bara behöver byta gips. Till ett lättare i plast.

Så det är vad jag väntar på nu.

…jag vet…jätteklantig jag…

Nu är vi hos ma&pa å snart blir det gofika.

…sen blir det palt hos lilla storasyster… 

Ååh, jag vill så gärna börja hänga upp stjärnor å ta fram adventsstakarna å tända dem redan. Men det är ju lite tidigt så jag får nöja mej med detta nya kuddfodralet. Den smälter ju in så bra å läser man inte vad som står så kan man ha den året runt.

…men nya adventsstaken har jag inte lagt undan, den står vid fönstret, fast inte tänd… 

Har fått hem tre pellisar som får stå i fönstret på dagen å under lysröret på diskbänken på natten. Då klarar de sej nog till våren. Då ska de klippas så de förgrenas lite.

…ganska stora har de blivit… 

Nu har vi äntligen fått upp kökslampan. Det vart så bra, fast jag måste köpa mindre glödlampor till den, för dessa sticker ut en bit nedanför å lyser så starkt, så det går bara inte att ha dem.

Men att den är snygg, va? Jag tokgillar!

…nej, mattan ska inte vara på stolsryggarna, den hänger bara på tork, för Valle hade kräkts på den…

Idag har jag skrivit ut nya tavlor till hallen. De andra passade ju inte längre.

Cyklande damer. Mycket tjusigt. Sen är det bara att byta ut ifall jag tröttnar på dessa.

…jo, jag ska måla i de ljusa skruvarna med svart färg…OCH få upp dörrfodren…nån dag…

Vi har en lite stöddig driftsledare här på koks å nu i morse sa han till mej att jag kunde gå å städa de andra kontoren istället medan de var tomma. ”Njäääh”, sa jag, ”jag tror jag tar å skiter i det…hit kommer snart en massa folk som vill ha arbetstillstånd, dem kan jag inte slänga ut, men det kan jag göra med dem som sitter på kontoren.” ”Just det!” sa den andra driftsledaren som satt vid skrivbordet. ”Så är det!”

…gissa vem som vägrade flytta på sej när jag städade…

Mupp!

Det är konstigt det där, hur man fungerar som människa. Jag har ju alltid trivts jättebra på mitt jobb å ville verkligen vara kvar, men nu när vi inte fick det å jag inte tänker söka hos det nya bolaget, så känner jag att jag längtar nåt så kolossalt till jag slutar där borta. Å när jag längtar så mycket så undrar jag ju hur i hunnan jag hade kunnat stanna kvar i kanske tre år till, eller mer? Hur tänkte jag där, lixom? Eller är jag bara så fruktansvärt anpassningsbar att den situationen jag hamnar i är där jag vill vara, oavsett vad som händer? Jag vet inte. Jag vet bara att nu kan jag knappt bärga mej tills jag lämnar de där grindarna bakom mej för sista gången, för att fortsätta min väg mot det nya, okända som väntar.

I alla fall, meanwhile har jag beställt lite ekollon. Jag vill ha en ek på Håkans gård! Å nu har jag 50 chanser på mej att ordna det. Det bara måste gå!

Å med i paketet låg dessa små pysselaskar i form av små t-shirts. Jag vet inte vad det är, har inte öppnat påsen ens, men visar sen när jag gjort det. Jag har i alla fall inte beställt dem, bara ekollonen.

…att rota ekollon i glasvas eller flaska är för övrigt också jättesnyggt… 

En varm å skön å rätt så vacker morgon.

…väntar på bussen…

Nej, det är inte för tidigt att börja förbereda för julen. Alltså har jag varit å köpt en adventsstake till vardagsrummet, som jag ska ha på min fina fönsterbrädelementskyddsbänk. Tyckte den var snygg, denna. Men ska ju inte ha den framme ännu, nej det får vänta till första advent, måste ju bara kolla att den funkar.

Med kopparbrickor vid ljusroten.

…snart ska jag göra juligare i sängen oxå… 

Vi har hunnit till sista höstmånaden, eller förvintern som samerna säger. Denna allra mörkaste perioden då det är mörkt när vi åker till jobbet å mörkt när vi kommer hem å det mest bara regnar hela tiden. Fast vi har faktiskt haft en väldigt solig å fin oktober.

Men snart är det vinter. Jag längtar efter snön. Gärna i lagom mängd. Det måste inte ösa ner! Bara så det blir så där vitt å vackert ute.

Å jag får ta fram mina fina vinterstövlar å vinterjackor. Promenera på plogade vägar under en stjärnklar himmel. Möta par som samtalar med rykande andedräkt. Fönsterlampor lyser i varje fönster. Träd som står uppradade i sin vita skrud. Snöänglar som barn sprattlat fram tidigare under dagen. Hundar som hoppar å dyker med nosen ner i snön av pur glädje över det kalla, vita som täcker marken. Å jag förstår dem alltför väl.

…hoppas snön kommer snart… 

Alla helgons dag var det igår. Inte för att han var nåt helgon, min kära far, men en läslampa eller två är han allt värd. Vi var å satte ner lyktorna vid graven å tände ljusen, så nu kommer det lysa i några dygn. Å lilla storasyster har som vanligt varit å satt höstblommor.

…det är sej likt…

Jaha, så var det fredag igen å här sitter jag vid datorn å har läst bloggar, kollat facebook – jo jag aktiverade den igen, jag fick så mycket klagomål på att jag stängt ner den – å har inte gjort så mycket som egentligen är värt att blogga om. Å så gör jag det ändå.

Eftersom det är Halloween så unnar vi oss en massa godis denna helgen. Gott! När vi låg där i varsitt soffhörn, med filtarna på å man börjar känna att ögonlocken blir tyngre å tyngre, så ringer det på dörren. ”Nää”, sa jag till Håkan, ”kommer de redan!” Jag tänkte förstås på Bus-eller-godis-ungarna. Håkan nickade menande.

Jag gick inte å öppnade. Jag låg alldeles för skönt för att några godissugna ungar ska få mej att kliva upp. Så…vi får se om de kommer igen imorron, då vi för övrigt kommer vara hemma hos Håkan å måla sista varvet på min fönsterbrädelementskyddsbänk, annars får vi äta det godiset också. Håhåjajaaa! Håkan tycker att vi ska ta med det till ranchen ifall att det ringer på där, så det får väl bli så.

…tur att jag inte har nån ”ingen-reklam-skylt” på nya dörren…

(Fast man kan ju inte busa med nån som inte är hemma.)

(Eller inte verkar vara hemma.)

Så här ser väggbelysningen, ute på ranchen, ut i mörkret. Så fint!

…det är så himla mörkt där så man måste ha lampor tända överallt för att se nåt vintertid…

Nu är det ju Halloween till helgen, fast den ska ju egentligen inte sammanfalla med allhelgonahelgen, men nu gör den ju det i alla fall. De brukar inte vara å ringa på min dörr, men de gjorde ju det här nåt år, om det var förra vet jag inte, å jag hade ju inget godis eller nånting att dela ut, så då rev dem ett litet hörn på min ”ingen-reklam”-skylt, därför vågar jag inte annat än att ha godis i år, utifall att de ringer på.

Köpte vanliga lördagsgodispåsar å lite kexchoklad å plopp som jag satte i hemgjorda spökpåsar 

Hur tjusiga? Eller jag menar skrämmande!

…nu kan de komma när de vill, nu är jag redo…mohahahahhaaaa…

Nu är vi tillbaka på ranchen å jobbar på här. Håkan fixar med väggbelysning på både garage å snickerboa.

Å jag har målat andra varvet på min elementskyddsbänk å när jag var klar tog jag mej en kaffetår å en massa bilder.

Så här fint blev det. Ännu bättre förstås när det skymmer på.

De kommer att tändas automatiskt på kvällen.

Det var en liten fågel i garaget när vi kom. Den har nog varit där ett tag, för Håkan såg att nåt hade ryckt bort utav fyllningen han satt i vissa hål i garageväggen å det måste ju ha varit den lilla fågelkraken som försökt hitta en väg ut 
Nu är den i alla fall fri igen, äntligen, å hoppas den överlever. Vi har då satt ut fågelbordet så mat har de.

Tyvärr kan jag inte säga att jag är färdig med måleriet. Det behövs ett varv till.

Men ni kan få en liten sneakpeek till. Nu anar ni kanske hur det blir i mitt vardagsrum. Ingen fast fönsterbräda utan den här kommer att stå på golvet vid fönstret. En fönsterbrädelementskyddsbänk med andra ord. Den kommer upp lite högre än fönsterbrädan gjorde tidigare. Man får helt enkelt flytta på den när man ska öppna fönstren å tvätta dem. Inte svårare än så.

…nästa helg blir den färdig…man får inte ha bråttom när det är många projekt på gång… 

[Bilderna är tagna med min mobil, Samsung Galaxy S6 edge]

Vi var på JULA igår å handlade lite sånt som vi behövde å de har ju tagit fram en massa julsaker. Då såg jag honom. Rudolf! Ingen jul utan Rudolf! Så han fick följa med hem så klart.

Ganska hög, ca 60 cm med hornen. Vackra klövar med en pälsrand strax ovanför ankeln.

Mäktiga horn å en vacker röd, lysande mule.

…så söt!… ♥

Här lyser flitens lampa. Nu är vi hemma, på min gata i stan där jag bor, å håller på att bygga skåp i mitt kök.

Lite mer förvaring är alltid bra.

Ska visa sen när det är klart hur tjusigt å praktiskt det blir.

…kom på att jag måste inhandla knoppar till dörrarna…har visst glömt det… 

Nu först kom jag iväg till ranchen för att måla min elementskyddsbänk. Å som ni vet så börjar alla målargubbar med en fikarast.

Här får ni en liten sneakpeek på vad jag gjort, men ni får se den hel å hållen när den är på plats hemma i mitt lilla residens.

…längtar till jag får hem den…det kommer bli så bra… 

Det blev ingen frukostgröt i morse. När jag skulle hälla i mannagrynen upptäckte jag nämligen att det var infesterat av mandelmottslarver. Såg något fladdra till där inne också, men som tur var hade jag bara en liten smal springa till öppning så inget hann komma ut innan jag stängde å slängde den i en påse å förslöt väl.

I paniken som uppstod glömde jag ju mjölken på spisen naturligtvis.

Ja, det var ju bara att gå igenom allt å slänga även det som kunde tänkas vara angripet. Så nu är det så här tomt i mitt skafferi.

Jag vet var de kommer ifrån. I våras, närmare bestämt april, upptäckte vi nämligen att vi hade mandelmott i en påse med valnötter. Visserligen oöppnad, men det är ju små lufthål i påsen så på det sättet har någon larv eller fjäril tagit sej ut å kunnat sprida sin avkomma även utanför. Vi förvarade nötterna i en låda i vardagsrumsbordet. Så jag fick ju städa ordentligt å trodde att vi blivit av med dem eftersom vi inte längre såg några flygfän. Men så klart inte. De hade hunnit ut i köket å lagt sina ägg i grynen å grötriset å rågmjölet, resten vet jag inte, men slängde ändå. Det som är kvar är noga kollat så nu ska de väl ändå vara borta. Peppar, peppar. Har satt en cederträklots där inne också, för den är bra mot alla möjliga skadeinsekter. Så även mal å mott.

…jaha…då var det bara att åka å köpa nytt allting…om man nu törs det innan man vet att de är borta… 

Jag måste bara få säga att den där dåren Anton i Trollhättan…det var då bra att han dog. Jag kan inte tycka annat. Han var farlig. Nu kan han inte skada nån mer.

Det är min åsikt å andra har sin. Jag har varken ork eller lust att försöka ändra på min. Så är det bara. Om det gör mej lika ond som alla mördare här i världen så fine, jag är väl en mördare då, men bara i sinnet. Jag skulle aldrig kunna släcka någons liv.

Mina tankar går till anhöriga.

Vila i frid Ahmed & Lavin…

Vi har varit utan certapaxen ett tag nu, jag å Håkan, typ nån månad. Vi ville kolla om vi ens skulle märka nån skillnad, eller om det bara var inbillning att de funkade så bra.
Det gjorde vi. Vi har börjat känna oss griniga å lättretliga, precis som jag var innan jag provade dem. I några dagar har jag varit så arg utan egentlig anledning. Eller visst finns det orsak att bli irriterad, men jag blir det så…rejält, för att säga det på ett fint sätt. Jag orkar inte med det. Jag orkar inte med mej själv om jag ska gå å reta mej så rejält på baggisar. Så nu har Håkan beställt dem igen. Å jag längtar till jag får ta dem så jag får bli mitt lugna, fina jag igen.

…bäst att säga att det funkar för mej, så man inte åker dit för att lura folk… 

Står å väntar på bussen. Det blir bara mörkare för var dag.

Nu har jag fyllt i ansökningsblanketten, men var tvungen beställa avgångsbetygen från grundskolan, för jag hade bara terminsbetyget kvar. Har alltid trott att det var det som var mitt slutbetyg, men det var det visst inte såg jag. Nu är jag ju nervös över hur det ser ut. Har ju inget minne av det. När såg jag det senast? Har jag kanske slängt det på en gång för att det var så dåligt? Varför har jag det inte kvar? Är terminsbetyget bättre å därför sparat? I så fall ser det inte så jättebra ut. Då ser gymnasiebetygen bättre ut. Tack å lov för det! Kanske det som räknas med tanke på min aktningsfulla ålder.

…snälla, låt mej få studera…bevilja min ansökan…pretty please… 

Dricker julmust ur fina muggen som vi fick köpa på Sibylla, eftersom det var längesen de slutat med kampanjen att man får en om man köper ett visst mål. De hade precis två kvar å just de färger vi inte hade redan så det var ju perfekt. Nu har vi en varsin både på ranchen å här i mitt lilla residens.

…skål!…

Nu har jag äntligen hämtat min fina väska.

Rekorderliga dragkedjor.

Det finns fack för mobilen, pennor å små bra-att-ha-saker. Så slipper man ha allt löst i väskbotten.

Lagom storlek åt mej som inte har så mycket grejor med mej.

…najs som tusan…me likes alot… 

Jisses vad granen blommar där högst upp i toppen. Å när man zoomar in å tar en bild så ser man ju sånt som man kanske inte lägger märke till annars. Som till exempel de där skatbona som inte ser ut att ha ägnats särskilt mycket möda för att få till ett vackert å trivsamt hem till sina små skatungar. Men å andra sidan så är det väl just därför som vi kallar vår orediga, risiga kalufs för skatbo.

Sen upptäcker jag även den lilla talgoxen som leker tittut, där bakom grenen, i mitten till vänster. Den såg jag inte alls när jag tog bilden. Så gullig

…tänk att allt det där är kottar…det verkligen kryllar av dem… 

Som sagt så är det ju lite småfix kvar här i mitt lilla residens. Småfix å småfix, det är ju faktiskt rätt mycket som ska göras. Det ska upp kakel, bänkskivan ska bytas, nya skåp ska upp ovanför skafferi å köksdörr, bröstlist, golvlister å dörrfoder ska på plats, det som inte är målat ska målas först. Men sen, efter allt det, ska det vara klart. Å med den här takten så är det nog runt jul, år tjugohundratrettiofem, som vi kan väntas vara färdiga.

…pjuuuh…det är mycket nu… 

Sitter å kollar distansutbildningar. Tänkte att jag skulle bli nåt när jag blir stor. Har hittat nåt som verkar intressant, nämligen hotellreceptionist. Det låter faktiskt kul. Utbildningen är på 40 veckor, 800 poäng å berättigar till CSN.

Då skulle jag ju skona min stackars medtagna kropp. Jag behöver verkligen sadla om å byta yrke. Mina handleder, armbågar å axlar trivs inte riktigt lika bra som jag, med det jag gör. Å det påminner de mej om…på ett högst påtagligt sätt.

…back to school…

Kylen slocknade nyss när jag tog mjölk till kaffet. Den bara la av. Bara så där.

Jag vet inte om det bara är sladden som åkt ur, men kan inte kolla det, för kontakten är däruppe, i taket ovanför skåpet, så nu väntar jag på att Håkan å svåger ska komma.

Kanske inte bästa tiden just nu att saker ska paja, ifall jag kanske blir arbetslös snart, men senast igår pratade jag om att jag vill ha ny kyl&frys. Å en sak som är lite märklig…jag har sagt tidigare till Håkan att när jag får garage ska jag köpa en pirra, en som man kan dra i trappor, för det är bra att ha om jag till exempel vill ha en ny kyl eller typ linneskåp eller nåt, då kan vi dra upp det själva.

Nu har jag garage. Jag kan köpa en pirra att ställa i garaget. Å nu passar min kyl på att gå sönder.

…lite konstigt är det…

Uppdaterat senare:  Det var bara sladden.

Nu vet jag vad den mystiska insättningen på 358 kr var. Det är återbetalning på försäkringen av mercabussen som Håkan ställt av. Att de kom på mitt konto beror på att han skrivit över den på mej, för annars hade jag inte fått nåt garage. Man måste nämligen äga ett fordon för att få det.

Haha…tyckte det var riktigt kul att jag fick pengarna.

Hej å hallå i höstmörkret! Nu kan vi börja tända ljus igen ganska tidigt på eftermiddagen å för mej finns det inte mycket som känns mysigare. Nu saknas bara den första snön för att öka på mysfaktorn lite. Än har vi ganska varmt, men snart kommer kylan å då får man ta på sin onepiece å varma tofflor å tända en massa ljus så man inte fryser.

Fick ju även ett doftljus, med skålarna, som doftar ljuvligt gott. Men den törs man inte ha på bordet, för Vilma…ni vet.

Å så har jag köpt ett våningsfat på IKEA att ha kakor eller frukt i. Godis kan man också ha, då när vi får äta. Eller också allt småkrafs som annars står å tar en massa plats på bänken, då är ju dessa jättebra att ställa allt på, så packar man på höjden istället å det känns mindre belamrat.

…lite mörka bilder…men det syns ju i alla fall vad det är… 

Nu har jag fått skålarna som jag fick med prenumerationen på Hus&Hem.

Så fina! Passar utmärkt med min befintliga samling. Nu kan jag ha hur mycket plockmat som helst. Å vad kul det blir till jul att duka fram alla sallater å annat gott.

…nu längtar jag ännu mer…hur länge är det kvar?… 

Man måste ju sätta nya möbeltassar på stolarna så de inte gör märken i golvet på en gång. Hade ju varit rätt trist när man nu har målat flera varv. Dock måste det lackas, för det är lite flammigt å så vill jag ju ha det så blankt som det var på bilden där jag beställde golvet. De sålde även färgen som de hade använt, men jag tänkte ju att sånt får man ju tag på här.
På Nordsjö idé & design hade de ingen blank golvfärg överhuvudtaget. Om det bara var slut eller om de bara inte för det vet jag inte, jag frågade aldrig, men på hyllan fanns det bara halvblank. Men jag orkade inte börja åka runt så det fick duga med det som fanns å så får jag lacka det istället, men det gör jag en annan dag.

Sådär ja, nu ska väl golvet skonas ett tag framöver. Men de måste ju bytas ut också mellan varven.

…ett blankt golv är mycket halare, jag vet, men det är så mycket snyggare så jag vill ha det…

Jag har fått in 358 kr på mitt konto. Vet inte varför, det står bara egen överföring, men varifrån pengarna kommer ger de inte en ledtråd om. Fast det gör inget iofs. Det kan fortsätta strömma in pengar. Det gör inget om det är större summor. Gärna varje månad. Gärna samma summa som jag har i inkomst. Då gör det inget om jag blir arbetslös efter nyår.

Nu har jag beställt den. En väska som jag fluktat på länge, faktiskt över ett år, men känt att jag inte behöver eftersom jag har en väska. Men den här är jättesnygg å så är den inte så stor. Perfekt för det lilla jag ska ha med mej. Ja, jag har övertygat mej själv om att två väskor, eller tre om man räknar med den svarta, inte är för mycket.

Märket är Spikes & Sparrow. Hur snygg?

…jag älskar den i alla fall…beställd på Zalando… 

Eftersom vi har slut sjokeladbollar å inte har lördagsgodis längre, unnade vi oss varsitt wienerbröd till kaffet. Det var fyra för en tjuga så vi får en imorgon också, men sen ska jag köpa de rosa sjokeladbollarna, om de nu finns, så bidrar man med ännu lite mer till bröstcancerfonden. Snacka om att förena nytta med nöje.

…mycket bra uttryck det där på brödpåsen – fånga dagen…å för er som inte kan svenska betyder det carpe diem… 

Golvet är klart, fast här är bara andra varvet målat så det är ett till täckande lager på å det blev så bra. Nu är det bara resten kvar. Det ska dit golvlister, krönlist på panelen, bänkskivan ska på å sen ska det kaklas, nån av kommande helger. Men imorron ska det städas å ställas tillbaka möbler å måndag ska det väl hängas lampor, eller nån annan dag, men nu är det i alla fall klart att flytta hem igen. Så skönt!

…älskar detta golv!…är så glad att jag hittade det… 

Det är så kul att Valle har hittat barnet i sej igen. Han är så lekfull numera. Visst lekte han förut också, men det märks ändå stor skillnad.

Å nyss, när vi satt å åt, låg han å rullade lyckligt på golvet, som när han fått kattmyntatabletter, fast utan dem då. Han är så söt så mitt mammahjärta blöder å allt annat blir ointressant, jag kan bara inte slita blicken från honom. Min goaste, sötaste lilla kattskrutt! ♥

Vilma börjar ju vara stora damen, men hon är lika busig som tidigare. Det ska vi försöka bevara å leka med dem ofta. Jag vet ju att Valle lekte glatt även innan Vilma kom till oss, när vi köpte den där grejen med långa svansen å laserlampan. De lekte han faktiskt med största förtjusning med. Men innan dess kunde han slänga fram en slö liten tass, i ett föga entusiastiskt försök att göra oss till viljes, när vi kom på att vi skulle leka lite med honom, för att sen masa sej därifrån.

Men en barnslig katt är en lycklig katt, så vi får fortsätta att locka fram barnen i dem.

…det gör ju gott i våra själar också…lyckliga katter ger lyckliga mammor å pappor… 

Första varvet med grundfärg klart.

Idag är det strålande sol, men dimmigt på sina ställen. Ena stunden var det klarblå himmel…

…för att i nästa vara helgrått.

Man såg solen skina svagt där bakom diset.

Å sen plötsligt var det klart igen.

…tokigt…

Äntligen är det fredag å vi har ätit å suttit vid varsin dator å surfat runt lite. Nu gick Håkan å la sej i sängen för att sova tv. Jag ska joina honom om en stund.

Vi åkte förbi Måttsundsrestaurangen å köpte hem mat, det blev grillbiff, så slipper man laga till nåt. Det är ju fikadagen så vi ska ta både kanel- å vaniljbulle senare, men just nu är vi för mätta för det. Vi vill vila lite på maten först.

Imorgon ska jag hem till min gata i stan, där jag bor, å måla köksgolvet vitt, samma som i hallen, å städa till det som går medan det torkar. Gå ut med skräp å sånt. Å imorron ställa tillbaka allt å städa lite ordentligare.

På måndag är vi lediga, jag å Håkan, vi ska fira nationaldagen. Den var ju på en lördag i år, så vi får ta ut ledigheten på valfri dag då. Jag tror att man måste ta ut den samma år, men jag gör det ju även för att hinna innan jag slutar på företaget. Om jag nu behöver sluta. Det återstår att se. Det ska i alla fall bli skönt att vara ledig. Då hinner jag njuta lite av mitt ”nya hem” å pyssla å fixa. Det blir väl att hänga upp lampor å sånt då, för vi hinner väl inte allt på söndag, antar jag. Å ändra om med alla nya saker jag köpt. Måste ju måla elementskyddsbänken också å ställa på plats. Den måste ni ju få se, ni har ju bara sett den halvfärdig. Den är så snygg! Men inte målad, så det måste göras också. Ja, jisses, det blir ju verkligen som ett ”nytt hem”. Gud vad jag längtar till allt är klart. Sen ska jag inte göra ett jäkla dugg på länge, länge.

…fast jo…jag ska ju måla här hos Håkan…taken i hall å farstu, samt tak å dörr- å fönsterfoder i sovrummet…oh my!…  

Det är den sjunde oktober å nu börjar det vara kallt å mörkt när vi åker till jobbet. Vi har haft minusgrader varje dag den här veckan med frost i gräset å is i pölarna. I morse var det -6° å ganska mulet, så det gör ju att det är lite mörkare än vad det borde vara, men nog märker man att senhösten är i antågande.
Det hade regnat under natten å då är det halt också på vägarna. Vi såg en bil som låg upp å ner i ett dike å det är många fler som åkt av vägen p.g.a halkan, så man måste köra väldigt försiktig nu.

Oktober är ju bröstcancermånaden, som sagt, å idag fick vi tag på rosa bandet. Vi köper kassarna också som är rosa å har samma mönster som bandet. Den kostar 5 kronor, så jag antar att 3 kronor går till fonden, vilket är jättebra.

…vi har inte köpt sjokeladbollarna ännu, för vi har kvar av de vi köpt tidigare, men snart så… 

Till middag blev det urgröpta isterband, stekta ihop med en hackad gul lök, å ugnsstekt potatis som serverades med rödbetor. Å så klart har vi matlåda till lunchen imorgon. Jag längtar redan, min mätta mage till trots.

…så enkelt, så gott… 

Nu är pellisarna inte så trångbodda längre. Idag satte jag om dem i de nya krukorna. De är ändå ganska små, lite mindre än en vanlig kruka, men de får flytta till ännu lite större till våren.

De såg ju inte ut att trivas i plastmuggarna så vi får se om de mår bättre nu när de kom i ny jord å lite mer plats åt rötterna. Jag läste nånstans att pelargoner ska stå i lite större kruka så vi får se om de blir lite gladare nu då. Några av dessa får gula blad å några har torra fläckar. Kanske inte alla klarar sej, men det gör då inget, jag tänkte ju inte ens ha så många från början, bara jag får en Mårbacka så är jag glad. Håkan har ju sina två så han behöver ju inga fler. Det räcker med en i varje fönster.

…men det var i alla fall rätt så fint med de här små, vita krukorna…mej gillar… 

Nu har vi skördat morotslandet. De blev ganska många, om än inte stora. Vi måste så dem tidigare nästa sommar, för morötter ska vi definitivt ha.

Rengjorda å fina. Dipsåsen är klar å ska bara få stå i kylen en stund innan vi kan börja äta. Inget chips här inte. Jag har kommit överens om att det inte blir några förrän till nyår. Då får vi chipsa nästa gång. Å käka godis. Om vi nu vill ha. Jag är faktiskt inte särskilt sugen på just karameller, då är det värre med dessa snacks som är min stora last här i livet. Å snart börjar de ju sälja julmust också, det som passar så bra till ostkrokar. MUMS!!

Men tills vidare dippar vi morötter. Å för tillfället blir det hemgjorda sådana. Gott det med.

…härligt med lite skördefest så här på höstkvällen… 

Nu har vi varit hem till min gata i stan där jag bor å fixat färdigt allt så det är bara att måla nästa lördag å sen på söndag är det städning å ställa allt på plats som gäller. Golvlister, bröstlister, bänkskiva å kakel ska vi fixa när vi har flyttat in.

Katterna ville ju så gärna gå ut när vi åkte, för solen hade tittat fram å det såg så varmt å skönt ut. Skenet bedrog dock, för när vi kom hem igen å öppnade för dem så ville de inte alls vara ute. Det blåste nog för kallt.
(Ser ni så snällt de hoppar upp på hallbänken när man säger att de får vänta.) ♥

Vi glömde ju både bullar å varma mackor, så det fick vänta tills vi kom tillbaka. Gott var det, på min ära. Är inte van såna små bara, det fanns inte större formar, men då får vi två var istället, så det jämnar ut sej.

…nu vila sej lite…ses sen!… 

Idag tar vi det lite lugnare. Det är ju inte mycket kvar att göra så vi har ingen brådska. Vi kan njuta av en lite längre frukost så jag kokade mannagrynsgröt som vi åt med limpmacka.

Valle sitter å väntar på att bli utsläppt, fast jag vet att han egentligen inte vill gå ut. Det är bara 9°, ingen sol å det blåser ordentligt. Ser rätt så ruggigt ut. Då är han ute en liten stund bara å så vill han in igen å lägga sej på laptopväskan på köksbordet eller vedlåren i sovrummet.
Men han vill ha gräs. Min vas, som jag satte ett par gräsvippor i, står tom sen Valle brutit av dem å försökt äta av dem. Nu hoppar han upp dit hela tiden med förhoppning om det kanske vuxit ut nya strån. Så han behöver äta gräs, men det får han vänta med tills vi är tillbaka. Det blir inte så sent så han får gå ut en sväng då.

…nu är det bara att göra sej klar å åka iväg…snart är golvet på plats… 

Jag skulle ju inte baka, sa jag, men nu kom vi ju tillbaka tidigare än väntat så nu hann jag ju å det fanns inga undanflykter längre.

Det var ju bara att snöra ihop en deg.

Gjorde både vaniljbullar å kanelbullar så jag förberedde med färdiga blandningar som bara var att strö på när degen jäst färdigt, kavlats ut å smörats.

Flitens lampa lyser verkligen i köket.

Medan bullarna jäste under duk gjorde Håkan varma mackor. De åkte in i ugnen medan jag penslade å strödde pärlsocker på bullarna.

Han gjorde fler än vanligt så det finns att värma upp imorron till lunch när vi är hemma hos mej å jobbar. Det blev med både skinka&champinjonstuvning å köttfärs. Gott!

Å bullarna var förstås också goda. Nu kan vi fira kanelbulledagen imorgon å behöver inte ens gå ner till Konsum å handla.

…sen kan vi fira alla andra dagar med bullarna som blir över… 

Innan vi åkte tillbaka till ranchen var vi å handlade lite bra-å-ha-saker. Som krukor till pellisarna, jord å växtnäring. De måste få mer plats för rötterna så nu ska de sättas om. Växtnäringen får de förstås inte just i brådrasket, det får de senare, typ till våren, men de andra växterna kan behöva en liten dutt varje månad tills det är dags att ge en gång i veckan.

Å så köpte jag en ny ljusslinga till sovrummet här på ranchen. Den lyser mycket starkare än den gamla, men de får hänga tillsammans ändå. Det är så mysigt.

…jag har blitt alldeles skogstokig i dessa ljusslingor…tur att de finns… 

Solen strålar från en klarblå himmel. Underbart väder för att vara…inne å jobba i mitt lilla residens. Det kan inte hjälpas, det var bara att åka iväg.

Men vi var bara några timmar. Jag steg upp i ottan å satte på kaffehurran så vi skulle komma iväg någorlunda tidigt, men ändå ta det lugnt på morgonen å hinna hem innan skymningen.

Det visade sej att vi blev färdiga redan innan jag räknat ut. Eller färdiga är vi inte, men det vi kunde göra idag. Vi ska fortsätta imorgon. Vi var tillbaka redan halv ett å släppte ut katterna som gärna ville gå ut medan solen ännu sken.
Tapeten är uppe, halva golvet är lagt, nu har jag målat under spisen med grundfärg, sen imorgon med vanlig färg (vitt alltså) medan vi fixar resten av golvet. Nästa helg ska det målas, städas å ställa allt på plats å så är det bara att flytta in. Vi lämnar sånt som man kan göra när vi bor där, så att katterna ska få vara ute när det är så fint. Då kan man ju greja på lite efter jobbet också om man vill å orkar.

…men vi har i alla fall kommit en bra bit på vägen…roligt!!… 

Idag har det regnat, varit sol en stund, regnat lite till för att övergå till solsken igen å hela tiden har det stormat så man tror att man ska lätta från marken vilken sekund som helst. De har gått ut med att det kan snöa på vissa håll å i Kiruna vaknade de till att tunt vitt lager av nysnö idag. Men här har det inte snöat, fast det kändes inte alltför långt borta, för åtminstone jag tycker att det var rätt kyligt idag.

Jag har inget emot att det snöar. Hellre det än det här mörka regniga som vi har framför oss nu när den svaga höstsolen inte skiner på oss mer än bara någon timme på dagen. Det är kolsvart när man åker till jobbet, det är kolsvart när man åker hem. Regnet gör asfalten ännu mörkare å dämpar gatlyktans sken.
Nä, då är det bättre med ett vitt snötäcke som sprider ljuset så man ser lite längre än nån meter framför sej. Fast jag vet att vi säkert får vänta till ungefär en vecka före jul. Visst kan det komma lite innan också, men inget som stannar. Det hinner nästan alltid smälta bort. Å det kan ju vara lika bra det. Annars skulle vi få en väldigt lång vinter.

…än så länge har vi relativt ljust när det är klart väder…bilden är tagen efter 18, då det börjar skymma…

Den var verkligen inte dum, den där skärmen Håkan köpte härförleden. Som en tv. Perfekt för mej som inte har den bästa synen längre. Eller det har jag ju aldrig haft, det är ju bara när glasögonen är nya som jag ser bra, sen blir det alltid sämre efter ett tag. Därför vill jag inte göra syntest varje gång jag är till optikern, utan skaffar bara nya bågar lite nu å då. Sist jag gjorde syntest vart det ju åt helskotta fel. Vet inte om jag vågar göra nån ny. Kanske beställer från Lensway å ändrar styrkan litegrann själv. Då borde jag ju se aningen bättre än jag gör nu. Saken är ju den att man inte får prova bågar då, men man kan ju välja nåt som alla borde passa i. Pilot kanske? Eller runda som mina solglajjor? Huvudsaken man ser bra…ut.

…egentligen ska jag ha progressiva…fast jag tycker det går bra att ta av dem när jag ska kolla nåt på nära håll… 

Så blev det oktober. Hösten är här på allvar. Träden är gula, röda å orangea, det vill säga de som har löven kvar, en del har fällt dem redan å står nakna inför den stundande vintern.
På söndag är det kanelbullens dag. Det måste ju absolut firas, men inte att vi bakar själva här på ranchen, utan vi åker hem till min gata i stan å renoverar mitt lilla residens, så då får vi helt enkelt gå ner på lill-Konsum å köpa färska bullar från bake offen. Det blir ju gott till kafferasten.

Oktober är ju också bröstcancerfondens månad. Då får man köpa de rosa sjokeladbollarna igen. Det är det bästa med hela grejen. Fast sjokeladbollar har jag ju redan köpt. Har tjuvtränat lite på sjokeladbollsätning. Har faktiskt ätit en alldeles nyss. Jag tar en varje dag. Bara en. Lite gott får man unna sej. Annars har det varit lite snålt på den fronten. Bortsett från äppelpajen jag gjorde. Men det går bra. Är ganska sugen, men jag försmäktar inte å dör på kuppen, utan vi får våra ostskivor å ölkorv på kvällskvisten när vi ska Netflixa å det duger alldeles utmärkt som surrogat faktiskt.

…jisses, tiden går så fort…redan oktober!…snart får jag julpynta… 

Gomorron  ☺

Köttfärssåsen puttrar å makaronerna kokar på spisen. Det ska vi inte ha till middag, utan det blir lunchmat i dagarna två. Resten, som blir över, får vi ha till varma mackor. Det är gott.

Till kvällsvard blev det rostat med ost å aprikosmarmelad. Ibland kan jag bli så toksugen på det. Vi har ju fått ett mål mat redan, så det behövs inte ett till, det räcker gott att fika nån macka lite senare på kvällen. Å så korsord till det förstås. Vi löser alltid när vi äter. Aldrig annars. Det är ganska mysigt. Vi har det rätt så mysigt, jag å Håkan.

…det blir väl lite Netflix senare, men först blir det duschen… 

Vilma ligger utfläkt i sängen som vanligt.

Valle ligger på köksbordet, inte i laptopväskan utan raklång på sidan om.

Vilma blir nyfiken på vad vi gör där i köket. Hon vill väl också vara med.

Jag la mej på golvet å Vilma attackerade genast mitt hår.

”Nu ni, ska ni döden dööö!”

Valle tittar storögt på.

”Där fick ni era…eh…hårtestar! Nu är ni inte så kaxiga längre va?”
Som om de nånsin varit det ens. De har ju bara legat där, utspridda på golvet, helt oförargliga.

Men Valle tyckte det var lite roligt i alla fall. Nåt att titta på där uppe, över bordskanten.

…en alldeles vanlig måndagskväll på ranchen…nu blir det netflix…   

Ville ta en bild på månen som lyser där bakom rönnens grenar. Den blev ju inte ens i närheten så skarp som jag såg den, men rätt så läcker bild ändå.

…vi kan kalla det för konst…

Håkan har köpt en ny datorskärm. Det blir perfekt när vi ska Netflixa. Då ser jag också mycket bättre som sitter lite längre ifrån. Najs som tusan!

…klart man måste ha en 40″ skärm vid datorn…det förstår väl varenda människa… 

Molnen är som ett tak å där längre fram når man bar himmel. Där är det sol.

Håkan har ställt upp gungsängen för vinterförvaring. Nu är det färdiglegat i den. Valle satt i den en stund idag å såg ut som att han undrade när vi skulle bädda fram madrassen å alla kuddar. Lilla hjärtat. Nu får han vänta till nästa sommar. Jag längtar redan. Den är ju bara hur mysig som helst den där sängen. Å altanen. Det blev hur bra som helst. Nästa sommar blir det till att måla planket. Det ska bli rött som huset å garaget å inget annat. Det är snyggt med vitt, men nej, det ska det inte bli här, det ska vara enhetligt med de andra byggnaderna.

Jag har bäddat rent å bytt gardiner i sovrummet så det blev lite ljusare. De är ju fina, men passar inte så bra så vi måste köpa hit nya. Det som finns är i färger som man är så less eller så är det nåt 90-tals mönster som jag bara inte vill se mer. Så det måste hit nytt. Å det gamla ska ut. Hur man nu ska kunna övertyga Håkan om det. Han vill ju spara allt så länge det är helt.

När jag var däruppe å rotade efter gardiner så hittade jag mina gamla rosa/vit-rutiga längder som jag hade när vi bodde på Kallkällan. De har jag saknat, för jag hade tänkt sy pyjamas av tyget. Det är sånt där tunt å mjukt tyg som passar till just pyjamas, nattlinne eller kanske nån söt 50-tals blus. Men jag vill sy en pyjamas med knälånga ben å volang längst ner. Överdelen ska vara som ett linne med volang runt ärmhålet. Den ska nå strax nedanför rumpan, vara vid med resår under bysten. Inte så det sitter åt utan bara så att det går in lite ovanför midjan. Det hade jag tänkt göra av dessa gamla köksgardiner. Jag tror det blir jättefint 

…som att jag inte har nog med projekt, men det här gör jag när allt annat är klart…ingen brådska 

Hittar inget om Matlaget. Inte ens nån hemsida. Men de finns i Västerås i alla fall, ser man på telefonnumret.

…typix…min födelsestad…urrrk…köper aldrig mer från dem… 

Tilläggas bör väl att det inte är för att det var gammalt kött, vi har haft dem i frysen.

Tur vi hade två fläskfiléer, den ena var nämligen inte god. Den var mycket större också å inte riktigt likadan i formen, för den var mer jämntjock över hela längden. Det brukar inte filé vara. Den smalnar ju av i ena änden. Kanske var det kött som limmats? Vet nån nåt om Matlaget? Det var i alla fall det märket på den dåliga å den andra, som var normal å smakade bra, var ICAs egna. Måste nog googla lite.

Det är den stora biten på tallriken som är från Matlaget. Håkan har skurit i den för att se om den var klar.

…man ska aldrig testa nåt annat märke än det man alltid köper…man blir bara besviken… 

Idag är det ömsom mulet, ömsom soligt. Det blåser riktiga höstvindar för att alla löv å frön ska släppa taget å landa till marken. Men inte har vi åkt hem till min gata i stan där jag bor ändå för att renovera. För vädret kan ju inte bestämma sej för om det ska vara fint eller inte.

 Valle är ute korta stunder bara. Ser ni att han så sakteliga blir alltmer lik sej själv igen.

Den eländiga pelargonen som knappt har några blad blommar i alla fall så fint i farstun.

Jag skrotar omkring inomhus i mina mullvadsrandiga kortbyxor å varmt på fötterna.

Fotar de vackra Mårbackapelargonerna. Passar på att njuta av dem så länge de blommar.

Vilma är ute å busar.

Å prästkragen blommar fortfarande med en enda liten blomma, men nästa sommar blir det mer. Det är ju den som jag plockade små små skott från gräsmattan här ute, där det finns rester av rabatten som en gång stod där.

…nu ska vi ut å grilla fläskfilé…vi har ju knappt grillat nåt i sommar så jag blev så sugen…

Håkan sitter vid datorn å surfar runt lite.

Jag blir så sugen på äppelpaj. Har ju inte fått nån god fredagsfika igår, så det får bli lördagsfika istället. Vi har ju inget lördagsgodis längre.

Valle längtar helt plötsligt ut, eller så spanar han bara på inbillade sorkar å andra smådjur när löven blåser omkring därute. Nånting har han alldeles bestämt fått korn på å eftersom jag inte ser nåt specifikt så är jag helt övertygad om att han inbillar sej.

Äppelpajen är färdig å ska bara kallna lite innan vi äter.

Vilma ligger å vilar i sängen. Skönt med egen kuppe verkar hon tänka.

Å till slut så fick jag äntligen min paj med massor av vaniljsås. Gott!

…en lugn å skön lördagskväll… 

Nej, vi har inte ätit det så många gånger, men eftersom jag inte har ätit vare sej nån frukost eller lunch så fick jag slå ihop det med den här middagen. Vi åkte å köpte i Måttsund där de öppnat restaurangen igen.

Gapa stort! Vi var jättehungriga så det smakade himmelskt.

När Håkan gick iväg för att hämta nåt hoppade Valle upp på stolen å undrade om det verkligen var till honom all den där maten.

Håkan har inte heller ätit mer än lite till frukost innan han åkte iväg för att hämta vanen.

…nu mätta å belåtna… 

Så kom då Håkan hem med vanen han köpt å den var ju rätt så fin.

Fast den går väl inte riktigt bra, men det är inget som inte Håkan kan fixa.

Han ska ha den att transportera fyrhjulingen i, så då måste han ta ut alla stolarna som är där bak.

Man ryms då många i den. Sen, när den går som den ska, kan vi ju ta en tripp till IKEA hela familjen. Det vore jättekul! Lilla storasyster kan ligga där bak när smärtan i ryggen blir för svår. Mamma å jag sitter vid bordet å fikar med kaffekopparna nerstoppade i hålen så de inte välter. Håkan å svåger sitter längst fram å jiddrar. Det hade ju varit kanon!

…ja, det var verkligen inget dumt köp det där…billig var den också!… 

Jag måste ju uppdatera lite om hur det går med pelargonbäbisarna. Det går bra. Som ni ser har alla kommit upp nu å gör inget annat än växer å växer. Jag måste byta till lite större krukor, men har inga i min ägo, så jag måste iväg å köpa.

Nu börjar det ju bli mörkt ganska tidigt på kvällarna, så jag har ställt en Höganäsurna på bänken där kaffebryggaren står å sen ställer jag småpellisarna på den så de kommer närmare lysröret, som får vara tänt hela natten. Då får de mycket ljus att de klarar den här mörka perioden vi har framför oss.

…så nu vet ni att de lever å frodas… 

Åh! Nu när jag satt här vid datorn så ser jag nåt mörkt flyga upp utanför fönstret å jag tittade dit å såg att något landat där å satt å viftade med vingarna. Det var en sorgmantel.

Äntligen fick jag fota den. Har ju sett dem fladdra förbi här, varma somrar, då jag även tog en massa bilder på amiralfjärilar, men aldrig att jag hann få nån bild. Men nu satt den där länge å väl så jag hann ta flera bilder.

…så vacker!…älskar fjärilar jag!…

Idag tog jag en ordentlig sovmorgon. Jag steg inte upp förrän klockan slagit nio. Det var så skönt! Det är en av mina favvosysslor – att sova. Håkan har dragit iväg för att hämta en van som han köpte i förrgår. Mercabussen ska han väl göra sej av med. Den är så dyr i skatt å vanen blir skattebefriad snart så då blir den mycket billigare att äga.

Det är soligt å fint ute, vet inte riktigt hur varmt, men Valle är inte särskilt sugen på att gå ut.

Han ligger där på laptopväskan, som nu har blivit hans liggplats så vi kan inte ta bort den, då får vi onda ögat…eller snarare hur-kan-ni-göra-så-här-mot-mej-minen. Så även om det inte är särskilt estetiskt låter vi väskan ligga kvar.

När det kommer till Vilma så är hon mer sugen på att gå ut, men ränner in efter en liten stund bara. Jag vet inte vad det beror på, för jag kan inte tänka mej att de fryser i sina pälsar i alla fall. Inte heller tror jag att det är för att vi inte är ute med dem, för det är inte alltid vi är det på sommaren heller, men inte kommer de in då, mer än Valle när han måste få berätta nåt som händer där ute å jag, som inte fattar ett jota av hans jamande, svarar kanske nåt helt tokigt på det han säger, så han vänder å går ut igen.

 

…ja, det börjar närma sej att de hellre är inne å vi kan åka till stan å fixa mitt lilla residens…

…god morgon

Så här på höstkvällarna blir det lite kyligare ute, men även inne kan det kännas lite svalare om man inte har på luftvärmepumpar, element eller annan värmekälla. Vad som också värmer ordentligt är ju att tända en massa ljus.

Det är väl den allra mysigaste värmekällan om man bortser från öppna spisar å kaminer o dylikt. Vi har en brasa i kaminen också, men bilden blev inte så tjusig så jag hoppar att ta med den här.

Man får vara försiktig med att ha öppna ljusstakar å lyktor, för lilla Vilma har ännu inte lärt sej att sky elden så som Valle har gjort å jag har ingen lust att vakta henne så hon inte springer rätt in i ljusen, därför har vi bara lyktor som hon inte kommer åt lågan i.

…nu chilla i sängen å titta på tv å kanske slumra till en stund också…ses sen… 

En längtan börjar skava alltmer i mej. Mer å mer för varje gång jag kommer hit till mitt lilla residens. Jag vill få färdigt här så vi får flytta hem igen.

Det ligger små lik över hela det pappersbeklädda golvet. Ingen har städat här på mer än tre månader. Vi har inte bott här på så länge ju.

Nu i helgen ska vi ingenstans så vi kan ju jobba på här då, men de har lovat soligt å fint väder. Inte kan jag lämna katterna inomhus hela dagen då. Fast vi kan ju komma hit lite senare på dagen å göra det vi hinner. Å fortsätta nästa helg, för då borde det ha blivit lite kallare så katterna inte vill vara ute.

…vi måste ju bli klara här, fasen jag ska ju snart julpynta!!…

Idag bidde det raggmunkar med bacon å lingonsylt. Nej, jag har inte gjort dem själv, dessa var från Kungsörnens pannkakeri minsann. Det var rätt gott faktiskt. Så pass att vi lär köpa dem igen. Det är ju så enkelt att bara värma i ugnen.
Man ska göra det lätt för sej när man är en heltidsarbetande tvåkattsmamma. Då ska man försöka lägga så lite tid vid spisen som möjligt. Ska man lyxa till det med hemgjort får man göra det på helgerna. Om man nu inte har nåt annat för sej förstås, för då duger det med köpes då också. Alltid tänka på att lägga tiden på det man tycker är roligast först, vad det än må vara, sen tar man alla – av samhället – påhittade måsten vid överbliven tid.

…ni tycker kanske att jag är lat?…ja, kanske det å lite bekväm å alldeles nåt kolossalt rädd om mej  själv… 

I morse kom en tanke i mitt huvud. ”Är du trött? Du ser trött ut”. Ja, vad svarar man om man får den frågan. ”Jag är nog lite trött å kanske lite less också”.
Alldeles för en stund sen frågar en kollegas bror som jobbar här på koks:
– Är du trött?
Jag tittar på honom.
– Du ser trött ut, fortsätter han.
– Ja, jag är väl lite trött. Å lite less. Hör jag mej själv svara.

Alltså what??

Det här är vad vi äter nu när vi inte får nåt godis. Vi har inget godisuppehåll, åtminstone inget utsagt, men vi fick lite för mycket av det goda, vilket visade sej på de allt mer tilltagande hudvolangerna som framträdde runt midja å höfter. Så nu blir det godis av annat slag. Lite ölkorv, några ostskivor samt färdigskuret äpple i lämpliga bitar. Det är inte helt fel det heller, må ni tro.

…ja okej, Coca~Colan hade man kanske kunnat byta ut mot kranvatten, men hur gott är det?…

Domänägare Paula, det är jag det. Nu har jag köpt min egna sida å adressen till mej är paulastina.me

…tror nog att alla hittar hit ändå…men OM de inte gör det så är det för att webbadressen är ny…

Kostnad: 648.82 sek första året. Därefter ca 813 sek om dollarkursen håller i sej.

Uppdaterat 23 sept: Kollade nyss å de har visst dragit 661.93 sek. Vet inte varför det vart mer.

De andra sängkläderna som jag köpte på IKEA. Mycket maskulint.

…å snyggt… 

Millennium-trilogin har blivit en tetralogi. Å eftersom jag har de andra tre i bokhyllan, så måste jag ju ha den fjärde också, om än originalförfattaren inte finns med oss längre. Men jag är inte så kinkig. Jag tror nog att David Lagercrantz har försökt att skriva i samma anda som Stieg Larsson, annars skulle det väl aldrig godkännas att han skrev den fjärde delen.

Annat är det ju när de byter ut en skådis i en tv-serie. Då har man ju vant sej vid en person å helt plötsligt ska nån annan ta vid som samma individ, nä det gillas inte, men en författare ser man ju inte, så det blir nog bra det där.

…å joho ni, millennium-trilogin har jag faktiskt läst…å sett filmerna med…mycket bra må jag säga… 

Idag regnar det inte så katterna fick gå ut. Det är 16° å soligt, men mycket moln på himlen. Dock inga regnmoln.

Lite blött är det i gräset förstås, men nu har de suttit inne i två hela dagar, så ut måste man å få sej en bensträckare. Valle börjar bli sitt lurviga gamla jag igen. Det är ju bra att återfå sin vinterrock lagom till kylan anländer. Men det är ju inte så långt som det brukar ännu, så det ska ju växa lite till. Å inte en tova har han i pälsen. Så skönt!

Inte Vilma heller, för den delen, hon har kammats å en del lite besvärligare tovor har klippts bort så nu är hon också tovfri å fin i pälsen, men de lär väl återkomma nu när de är ute i blötan. Det klumpar ihop sej så fort, men jag får kamma ikväll också, så ska det reda ut sej.

Hon har gått å blitt en sån tjusig liten dam, våran lilla häxmaja.

Valle nosar å nosar in i bodan. Kanske har igelkotten varit på besök nyligen.

Vilma upptäcker honom när han smyger in för att undersöka lite närmare. Hon gör sej beredd på utfall å struntar högaktningsfullt i att han är upptagen med viktigare saker.

Hon tar ett skutt framåt…

…men stannar utanför. Kanske hörde han henne å förstörde hennes attack.

Han vänder sej om å tittar stint på henne.

Sen rusar han plötsligt ut å bort mot infarten med Vilma hack i häl. Inte blir han av med henne så lätt, ska han tro.

…vad gjorde man utan de små liven?… 

Idag har vi regn & rusk-väder. Eller…det har väl regnat i ett sen igår, rättare sagt. Det började på eftermiddagen när vi kom hem å har fortsatt skvala ända sen dess, med några kortare uppehåll bara.

Men det är rätt varmt ändå med sina 14° å det blommar fortfarande i ärtplantan.

Såg att en ensam blomma tittade fram i jordgubbsplantorna också. Nu hoppas jag på bär nästa sommar.

Rönnbären är riktigt knallröda nu. Hoppas det finns så det räcker till domherrarna, men annars så köper vi ju hampfrön, precis som förra vintern. De stannade ju jättelänge när det fanns så gott om mat.

Nyponbusken har inte tagit till sej att det är höst ännu. Den tänkte allt grönska å blomma lite till. Sommaren kom ju så sent, så den vill väl köra på tills det blir kallare.

…det får skvala hur mycket det vill…vi håller oss inomhus å myser så länge… 

Idag gjorde jag lövbiff i ädelostsås med ekologiska makaroner. Inte för att jag handlar ekologiskt, mer än ägg då, men de här var så fina, å goda kan jag förtälja nu när vi ätit, så jag ville ha just dem.

Det är så gott detta å det räckte till lunchlådor i dagarna två.

Vi har varit så duktiga å hållit oss till vår matbudget på 4000 kr. Annars brukar vi alltid överskrida den summan å det borde vi inte göra då vi bara är två. Då ska den summan räcka å bli över helst oxå. Men nu har vi inte handlat så mycket när vi varit till affären utan tänkt att vi ska äta upp det vi har i frysen först, sen fyller vi på när den börjar tömmas. Så imorron ska jag ta med kött hemifrån mitt lilla residens så vi får äta upp det som finns där också. Köttfärs, bacon, renskav, ryggbiff å räkor finns att hämta å en form med Karins lasagne. Så behöver vi bara handla mjölk, fil, bröd å annat sånt som går åt.

…det blir mycket bra…på min ära… 

Snart är jag där igen. Där jag var i somras. Att jag inte kan lägga in bilder mer i bloggen utan måste köpa mer gigabyte. Med gratisbloggen har jag haft 3 GB, men om jag köper min egna sida, nu för 79 $, så får jag 13 GB. Det är ju lite skillnad. Man får 20 $ billigare första året, sen kostar det 99 $ per år. Det är mycket pengar i en klumpsumma, men delat på ett år är det inte så dyrt.

Kanske jag ska köpa det ändå. Jag vill ju ha kvar min blogg. Känner inte för att starta en helt ny å bara lämna den här. Då får jag möjlighet att göra lite mer ändringar oxå.

Jag tänkte först att jag kanske skulle lägga ner å sluta helt, men inte kan jag det. Har ju bloggat i åtta år nu. Det är ju som min dagbok. Å det är faktiskt jättebra att ha, för det är så många gånger vi är osäkra på när nånting har hänt, då går jag bara å kollar i bloggen, för mest troligt har jag skrivit om det å oftast hittar man det rätta svaret här.

Jo, jag tror fasen att jag pröjsar de där 600-700 kronorna. Räknar man per månad så är det inte mycket. Å det blir min helt å hållet egna sida. Med plats för massor av fina foton.

…fast det är inte alltid så lätt att komma på nåt att skriva om, men då tar man bara en liten bloggpaus…man MÅSTE ju inte skriva vareviga dag…

Har beställt nya pocketböcker. De tre nedersta är en trilogi från 50-talet å framåt, de två översta också en trilogi, men den tredje fanns inte för tillfället, från senare 1700-tal å framåt. Jag hoppas å tror att de är bra. Jag gillar ju allt från förr i tiden.

När jag tar mej tid att läsa dem återstår att se. Men jag har ju dem i alla fall så det är bara att sätta igång när lusten faller på.

…jag ville ha alla på en gång, därför blev det pocketböcker som är mycket billigare…