Det är så kul att Valle har hittat barnet i sej igen. Han är så lekfull numera. Visst lekte han förut också, men det märks ändå stor skillnad.

Å nyss, när vi satt å åt, låg han å rullade lyckligt på golvet, som när han fått kattmyntatabletter, fast utan dem då. Han är så söt så mitt mammahjärta blöder å allt annat blir ointressant, jag kan bara inte slita blicken från honom. Min goaste, sötaste lilla kattskrutt! ♥

Vilma börjar ju vara stora damen, men hon är lika busig som tidigare. Det ska vi försöka bevara å leka med dem ofta. Jag vet ju att Valle lekte glatt även innan Vilma kom till oss, när vi köpte den där grejen med långa svansen å laserlampan. De lekte han faktiskt med största förtjusning med. Men innan dess kunde han slänga fram en slö liten tass, i ett föga entusiastiskt försök att göra oss till viljes, när vi kom på att vi skulle leka lite med honom, för att sen masa sej därifrån.

Men en barnslig katt är en lycklig katt, så vi får fortsätta att locka fram barnen i dem.

…det gör ju gott i våra själar också…lyckliga katter ger lyckliga mammor å pappor…