Det tog inte så länge innan de blev vänner igen. Eller de var ju aldrig ovänner, men innan vi lät dem träffas. Så här låg de imorse, bredvid varandra på bordet. Vilma har nog saknat honom ♥

Jag har inte julpyntat klart än. Har bara fått upp några elljusstakar och stjärnor, men det ska fram lite mer. Inte lika mycket som jag brukar, men några juliga saker vill jag iallafall ha. Små prydnader och adventsljusstakar att tända ett ljus i varje söndag, så vi får se vad som kommer fram. Men det slutar väl med att jag tar allt ändå. Jag kommer gå där och tycka synd om allt, “jo men det är klart att du ska få vara med även denna jul”, kommer jag gå och mumla i sann Ferdinands-mamma-stil.
Samma julkänsla som annars har jag inte och kommer nog inte kunna uppbringa heller. Det är svårt när vi har det som det är med katterna, men jag ska göra så gott jag kan att slappna av och försöka njuta. Och försöka vara positiv och döva mitt dåliga samvete, trots att nån av Valle och Alma alltid får vara ensam stundtals på dagen. Åtminstone då Håkan inte är hemma, för jag kan ju inte vara med Alma och Valle samtidigt. Men Vilma brukar vara en stund med Alma, fastän Alma kan vara en riktig böld i arslet. Vilma tycker om henne ändå, för hon har ju sina lugna stunder också och då kan hon vara riktigt angenäm att ha att göra med. Så Vilma pendlar mellan Valle och Alma hela dagarna. Hon är så fin, lilla gomsi, hon vill nog också att alla ska vara vänner ♥

…fast egentligen behövs det inte mer…det räcker ju så här…jag får pynta i bloggen istället…