26 December, 2019

Det finns en kattmalt som man ger katter för att pälsen de får i sej lättare ska passera genom tarmen och ut istället för att de ska kräkas upp det, eller ännu värre, fastna i magen.
“Om man inte får i dem det oralt kan man smeta det på tassen. Katter är så renliga så de tvättar genast bort det och på så sätt får de i sej malten”, står det att läsa.
Så igår strök jag glatt på smeten på Vilmas tass, för jag är lite orolig att hon inte får ut pälsen hon sväljer eftersom vi aldrig sett henne kräkas upp nån hårboll.
Idag har hon fortfarande kvar den bruna smeten på tassen.
“Pffff”, säger hon, “det där får DU tvätta bort”.

…jahapp…så renlig var hon…

Vi vägde Valle igår och han har gått upp 152 g sen vi hämtade honom i måndags. Skålen han ligger i väger 398 g så man får dra av det från 4120 för att se vad han väger.

När jag skulle mata honom runt femtiden igår så kom det upp vatten ur nosen på honom så han frustade och fnös. (Man ger alltid 2 ml vatten före och efter.) Sen vågade jag inte fortsätta med maten. Och kvälls-antibiotikan fick han inte heller, men jag gav honom kortisonet oralt. Den tog han så snällt efter lite tjatande. Eftersom jag inte matat honom på hela kvällen gav jag honom Sheba laxpaté innan läggdags, kanske 23.30 nån gång, och till min förvåning och glädje åt han nästan hälften först. Sen, när jag lagt mej, gick han och åt lite till och sen lite till innan jag somnade ordentligt. När vi steg upp imorse var fatet tomt. Inte en klutt låg utanför på golvet. Och han har ätit av torrfodret också.
Jag ringde vet, för jag smsade igår för råd, och eftersom han mådde bra kunde vi vänta till idag ifall vi behövde hjälp, och han sa att vi kunde prova ge lite vatten och hände det ingenting så är det bara att fortsätta med medicinen. Så nu har han fått Cerenia och antibiotikan och det gick jättebra. Antagligen har han bara fått typ en liten uppstötning, för när sonden är inopererad i halsen kan den inte hoppa över till luftstrupen, som jag var rädd att den gjort, men nu är jag lugnare när jag fått veta det och vågar testa lite mer. Är det så att han äter så behöver jag inte sondmata, bara medicinera genom den. Efter idag är det fyra dagar kvar med antibiotikan, så länge till måste vi iallafall ha sonden, för den tar han inte oralt. Allt annat kan man truga i honom, så länge han inte mår illa, men inte den feta pastan som han ska ha så mycket av.
Nu imorse såg han hungrig ut igen så jag testade ge honom av den energirika maten, men jag tänkte att den äter han nog inte, det är ju i regel bara laxpatén som duger. Men jäklar i min låda, tror ni inte att han åt upp det med efter en liten stund. Sen gick han och drack vatten. Och han har äntligen gjort tvåan så vi vet att tarmarna funkar. Han pinkar stora kluttar så allt det gruset som han hade i urinblåsan borde vara utsköljt nu.
Alltså, jag är så glad, så glad!