Day: December 25, 2019

Idag är Valle betydligt bättre. Han rör sej mer, kommer och pratar och har till och med ätit lite själv. Han får äta av sin Gastro Intestinal, som är skonsam mot magen, för jag tror inte det är allergi, för varför är han bara allergisk kring jul? Jag tänker att det nog mest troligt är parasiter som han fått i sej under sommaren och symptomen visar sej på vintern.
Iallafall så är det så himla skönt att han börjar likna sej själv igen. Inte vet jag om det är för att antibiotika och kortison börjar göra sitt, eller om det är Mitrazapinet som börjar gå ur kroppen – han blir ju hög av dem och lite vinglig och stissig på nåt sätt – men han ser så mycket kryare ut nu. Om han fortsätter att äta själv kommer jag inte ge honom av det. Den skulle han få av imorgon och fortsättningsvis var tredje dag, men den är ju bara till för att höja aptiten. I så fall kan man ge den sen om han börjar matvägra igen. Inget man behöver ge en viss tid, så som antibiotikan och kortisonet, för det får man ju inte avsluta hur som helst.
Annars är allt frid och fröjd. Ingen vanlig jul, men det känns bra ändå. Vi får hoppas att nästa år blir bättre. Nu går vi mot ljusare tider, ett nytt år och förhoppningsvis en trio friska glada katter. Och om man får önska…att alla är vänner och trivs tillsammans.

…nu måste han bara få lite hull på kroppen så han blir mer motståndskraftig ifall nåt mer inträffar…

När vi var och tände ljusen hos farsorna hade de gjort så mysigt vid granarna. Överallt lyste gravljus och vid en gran hade nån gjort en snölykta. Så gulligt ♥

Valle är inte piggast, men han blir väl bättre vad det lider. Det går då bra med matningen. Det enda som jag blir halvt galen på är antibiotikan. Det är en sån där fet pasta som han ska ha en lååång korv av. “Slamma upp i lite vatten och ge i sonden”, står det. Jojo…slamma upp bara. Lätt som en plätt. INTE! Man måste värma upp det i varmbad, inte kokande vatten, men varmt från kranen och sen måste man röra, röra, röra om i en kvart ungefär innan det har lösts upp. Varför måste man göra sån otroligt besvärlig medicin. Varför är det så svårt att få små tabletter som är lätta att ge oralt, eller som nu, lätta att krossa och blanda i lite vatten? Neeej, vi gör den så fet som möjligt och gärna lite äcklig så inte en kattjäkel vill äta den. Och så ska man vara tvungen att ge ordentliga doser. Inga små mängder, det är ju ingen sport. Vaffaaan!! Vill de inte att katterna ska bli friska??!?
Nåväl…till slut har den ju smält och blandats ut med vattnet och sen är det bara att spruta in i sonden. Mycket lättare än att ge oralt. Det hade aldrig gått, kan jag säga.
Idag har han fått i sej en hel burk med blötmat. Han får en kaloririk sort så han går upp i vikt, gärna till 5 kg, och sen får vi väl fortsätta med allergimaten, om han nu är allergisk.
Jag längtar så tills det här är över. Jag längtar till han är frisk och kry igen. Lika busig och mysig som han brukar vara. Sen att han har spondylos får vi ta itu med sen.
Ha en fortsatt trevlig kväll alla…och ni som inte haft nån – hoppas den blir bättre snart.

…har fått en massa fina julklappar, men att Valle fick en andra chans är den bästa…