Börjar ni känna att det är full fart mot julen än? Det gör jag. Men denna julen har varit så konstig så jag är inte så brydd över att den snart är slut som jag brukar vara. Fastän jag känner att jag inte riktigt hunnit ta in att det är juletider. Det enda jag ser fram emot nu är ledigheten. Visst ska jag jobba klämdagarna, men det blir ändå mycket ledigt. Det räcker åt mej.

Veterinären ringde angående provet på folsyra, som vi även gjorde på Valle och nu ligger han på normal nivå, så det har gett resultat att ge denna Fortifloran. Alltid nåt bra i allt elände. Vi kom också överens om att prova ge Valle kortison och se om det ger nåt resultat. Att han har inflammerad tunntarm och gallblåsa kan bero på allergi mot nåt i maten, så då råder kortisonet bot på det och så får han hypoallergenic torrfoder, så kanske han blir frisk. Vi fortsätter ändå med pepcid och andapsin och hoppas att han inte ska ha ont och att han slutar kräkas. Nu behöver han läka och gå upp i vikt. Han är så mager, stackarn. Pigg dock och tigger när Håkan ska äta nåt gott pålägg. Han griljerade färdigt sin julskinka idag på eftermiddagen och Valle stod med framfötterna på stolsryggen och ville också smaka. Det kunde vi inte låta bli att ge honom. Bara några få små, små bitar. Han är ju så söt när han står där med sina stora uggleögon och tycker att det doftar så gott.  ♥♥♥

Imorgon ska vi klippa honom så han slipper få i sej så mycket hår, även Vilma ska bli snaggad. Sen är det bara att be till djurguden att han ska hjälpa Valle att bli sitt gamla jag igen. Nu har han lidit nog. Nu ska han bli bra. Och slippa gå igenom en operation och biopsi. Huuujedamej, det vill vi inte att han ska behöva genomlida. Det räcker nu!

…snälla, snälla, gör så att det här ska fungera…