Månad: augusti 2021

Nu får vi tacka sommaren för denna gång, som verkligen har levererat! Idag var också en varm och härlig sensommardag, den allra sista då höstmånaden tar över imorgon. Vi hinner väl få några varma dagar till, hoppas jag, men sommaren är över iallafall, vare sej vi vill eller inte.
Just för tillfället känner jag ingen sorg över det, men lite bitterljuvt är det ju ändå. Ett tag till har vi ljusa dagar och kvällarna blir mörka med tända ljus och mys i soffan med en pågående stickning i famnen. Har inget emot det alls.
Och mina vallningar, som försvann där i juni, men började komma tillbaka nu i augusti, håller på att försvinna igen. Jag får dem alltmer sällan och de är lindriga när de kommer, vilket är så skönt. Då kan jag ha på en tjocktröja utan att få panik och behöva slita av mej den när en värstingvallning angriper mej inifrån. Och skulle det vara så att de återkommer så har jag ju rätt svalt i lägenheten på vintern med sina 20°. Tror inte jag kan få varmare än så. Håkis klagade på det förra vintern, men det är för att han är van att springa naken. Jag, som tycker att man ska ha kläderna på sej tills det är läggdags, kommer inte be dem höja värmen. Han får ta på sej sin onepiece.

…tack för i år, sköna sommar, ses nästa år igen… 

Det är söndag och jag har varit och farit till och från ranchen. Flickorna har det så bra där. Alma har redan börjat slappna av och idag fick hon gå lös på gården. Dock hade hon selen på så att hon inte börjar att vägra ta på den när hon ska ut, för Håkan törs inte ha henne lös, det är bara jag som gör det, så hon kommer måsta vara bunden till en löplina när jag inte är där.
Vilma var glad att se Alma igen. Hon sprang bakom henne vart hon än gick när Håkan kom hem igår. Jag visste väl det.

Lilla hjärtat ♥
Det tog en stund innan Alma slappnade av, men mot kvällskvisten kom hon ändå fram och la sej på Håkans mage. Och hon var inte alls lika rädd där när hon kom ut som hon var här i början. Det tog inte länge förrän jag tog av kopplet.

Valle lider ingen nöd. Han har ju fått var ute mycket i sommar med tanke på hur lite det har regnat, så inte är det synd om honom. Men han skulle nog velat vara ute idag. Det har varit en riktigt skön sensommardag med 18° och solsken. Ingen vind att snacka om. Superskönt!

Han har iallafall kunnat vara på balkongen och spana lite. Han är ju lite skröpplig i kroppen så han orkar ändå inte jaga möss eller andra smådjur, han ligger ju mest stilla därborta också. Nog för att han går en lov runt och kollar att allt är som det ska, men det har han ju fått göra i nästan två månader. Nu är det Almas tur. Innan det blir för kallt.

Nu, istället för att jag ska sitta här och stilla mitt dåliga samvete, bjuder jag på en liten film på kickorna. Håll till godo.

…Vilma är så glad att ha Alma tillbaka hos sej…hon är ju mycket coolare än griniga Valle…

Idag är det lördag. Vi får en andningspaus ifrån arbetet ett par dagar.
Idag åker Alma till ranchen och Valle kommer hit. Vi vet inte om han sjunger på sista refrängen nu, men han har pinkat på fel ställe hemma hos Håkis och kräkts lite, dock inte nu de senaste två dagarna så det kan ju vara nåt tillfälligt igen, som det har varit tidigare när vi trott att det är färdigt med honom. Sen har han kryat på sej och fortsatt som om ingenting har hänt. Men jag vill ha hem honom nu och Alma får vara med Vilma. Och så får hon ju vara ute mycket längre där borta, så jag tror att hon blir glad om än hon är lite skraj i huset från början. Det går nog över fortare nu eftersom hon var där en längre tid innan hon kom hit igen.
Jag kommer sakna lite att gå ut med henne på kvällarna, fast nu när det blir kallare är det rätt skönt också, så det är lite blandade känslor. Men hon är ju så söt nu när hon springer nerför trapporna själv och även upp när vi ska in. Och blir tuffare och tuffare för varje gång, om än hon fortfarande blir oförklarligt rädd för en del människor. Och så klart kommer jag sakna henne i övrigt också, hon är ju så himla go och fin och rolig och härlig.
Men jag får ju träffa henne på helgen tillsvidare och Vilma med. Mina fina små flickor.
Vilma blir nog också glad att se Alma igen, för om än hon är en burdus och smått besvärlig liten vildbasare, så var hon ju rolig att springa och busa med ändå. Hon fick igång Vilma som ju också är väldigt busig, men hon får inte komma till sin rätt när Valle är med då han är lite bossig och bara med en blick kan få henne ur balans.
Alma är inte elak nånstans, hon är bara busig, men kanske lite hårdhänt ibland.

…älskade lilla skruttunge… 

Nu är min tröja äntligen färdig. Dock inte blockad, men det hinner jag ju sen. Jag tänkte att den helt enkelt får heta Alma, för garnet heter så och för att min Alma har gillat att ligga på den när jag stickat.

Hur fin? Jag är så nöjd. Ännu bättre blir det när jag blockar den, då faller som allt på plats, alla maskor blir jämnare och man kan forma den som man vill ha den.

Den känns varm, men inte för varm. Alldeles lagom att ha redan nu när vi inte har så jättevarmt längre. Den är mjuk och skön och färgen är så snygg!
Det blir nog en favvo tror jag allt.

…så kul att börja på nåt nytt nu…undrar vad jag ska göra för nåt…hmm… 

Dagen började med regn, vilket innebar nya regnjackan på, för nu var det även kallt nog. Igår regnade det också och jag har alltid fått gå i regn och rusk från grinden till mitt jobb, ca 800 meter tror jag, men så klart, när jag har min nya regnjacka som jag har velat prova så länge nu, så naturligtvis stannar en och frågar om jag vill ha skjuts. Jag tackade nej och han måste ju undra om jag är riktigt klok.
Nåja, det är jag ju inte, så vad spelar det för roll om han får veta det.

Men det skingrades lagom till jag slutade och det blev strålande sol, om än lite maffiga moln dröjde sej kvar på himlen, till min stora glädje.

Jag gick och satte mej på balkongen direkt när jag kom hem och Alma gjorde mej sällskap. Jag somnade en liten tuppis med henne hopkurad tätt intill samtidigt som jag lyssnade på Rysarpodden, där de tar upp en massa olika fall, lösta som olösta. Riktigt bra, faktiskt. Inte gör det nåt att man somnar, det är ju bara att spola tillbaka eller börja om från början om man vill.
Fick sms om att jag har paket att hämta, så det ska jag göra efter att Håkis har åkt hem. Han kommer väl strax och då ska vi äta middag, pasta och vegofärs i ädelostsås med purjotäcke, rester från igår. Supersmarrigt! Den här färsen, Anammas, är godare än riktig köttfärs när man har i lite köttbuljong. Sååå gott, så gott!

…lilljäntan med vackerögonen… 

Vi har kommit in på mitten av augusti. Vädret bjuder på lite mer höstliga inslag. Björkarna utanför fönstret har allt fler gula löv och temperaturen är ungefär 13° C här uppe i Norr.
Igår var vi till mamma och hälsade på. Vi tittade på gamla hemvideofilmer där bland annat jag sjunger lite karaoke och sen är det jag och stora storasyster som uppträder lite, och som jag skrattade. Vi är inte kloka nånstans alltså!
Alma fick följa med så hon inte skulle vara ensam så många timmar. Hon måste även vänja sej att vara borta så man kan ta med henne vid behov, utan att hon är så skvätträdd, hon är så harig den lilla kattan.
Innan vi åkte stannade Håkis på McDonalds, för han var hungrig. Inte den godaste maten, men han blev mätt för 20 kr. Billigt och bra.

Himlen bjöd på dramatik, som jag älskar, och vädret bjöd både på sol och regn. En ganska skön söndag, på min ära.

…tog inga bilder hos mamma, vilket jag ångrar nu, jag borde iallafall ha fotat tv:n när jag och Disa uppträdde…kanske en annan gång… 

Håkis överraskade mej med en sån här fin ryktväska att ha mina stickningar med tillbehör i. Eller också var det jag som ville ha en och tvingade honom att betala.
Nåt av dem var det.
Jag såg nämligen i en videopod att det var en som köpt en på Biltema och hade alla sina stickgrejor i och jag tyckte den var så fin och praktisk.

Man rymmer lätt stickningen och garn i den. Sen har den ju alla fickor runt om där man kan förvara sina ändstickor, kablar, strumpstickor, flätstickor, nålar, måttband, stickmarkörer, ändstoppar, saxar, virknålar, stickmönster, anteckningsblock och allt vad man behöver till ändamålet, sen kan man ju även ha lite godis, en dryckesflaska…whatever man vill ha med sej. Det är ju jättebra!
Och jag kan ha en stickning i den med alla tillbehör och så tar jag bara väskan med mej när jag ska bort. Om jag har fler projekt på gång så får ju de vara i korgarna. Jag behöver ju inte ha med mej mer än ett projekt åt gången när jag åker iväg den korta stund jag är borta. Jag är så nöjd med den och det var så fint med brunt och rosa ihop.

Vi åt glass med hallon från trädgården, jättegoda, men man får slänga en hel del. De blir så fula av hallonmaskens invasion. Nästa sommar måste vi bekämpa innan blomning.

Meanwhile hängde Alma över bordskanten och försökte psyka Snoddis.

…ja, men hon är ju söt ändå, den lilla knasbollen… 

Äntligen är det full fart mot helgen! Jag har hunnit vara hemma en stund och det gick bra att jobba, jag har inte känt av nånting annat än lite smärta i armen. Eller inte så lite egentligen, men inget att stanna hemma för. Det gör ont när jag lyfter armen, jag får tillexempel inte upp armbågen ovanför armhålan, om jag lyfter armen utåt, då vet ni på ett ungefär, så jag har använt högerarmen mer än vanligt på jobbet.
Men än är det för tidigt att ropa HEJ, jag vet att det kan komma ikväll, kanske imorgon, möjligtvis på söndag, jag vet inte hur länge man kan vänta sej att insjukna, men jag vet ju att inkubationstiden vid smitta är allt mellan 2 och 14 dagar, så jag ligger lite lågt tillsvidare. Inte för att jag har nåt väldans ansträngande framför mej, men jag ska till min kära mor och kolla till henne, för lilla storasyster som annars hjälper mamma har åkt på en välbehövlig semester, så då vore det ju bra om jag får slippa feber o dylikt.

Jag har ont, som sagt, och det har blött igenom plåstret så jag hade en liten fläck på pyjamaströjan. Varför jag blödde så vet jag inte, ingen annan jag har frågat har gjort det. Kanske var hon lite extra hård mot mej, eller kan det bero på att omega 3 tabletterna är blodförtunnande? Det kändes då väldigt lite när jag fick sprutan, med betoning på lite. Första kändes inte alls, jag trodde till och med att hon missat, men sen på dag två kände jag lite ömhet när jag tryckte mot armen, så jag förstår ju att jag har fått den. Denna kändes som sagt lite. Liiiiite. Bara som att ”ops, där fick jag nåt i armen”, men inget stick eller så.

Ja ja, nu har jag då fått båda sprutorna. Jag som inte tänkte ta dem överhuvudtaget, men det är för andras skull. Och även min egen då man tydligen inte vet vem som drabbas hårt, eftersom unga och vältränade, utan underliggande sjukdomar, kan bli väldigt sjuka de med. Vem säger att just jag ska komma lindrigt undan?

Jag kommer ändå fortsätta ha munskydd när vi handlar och undvika stora folksamlingar, för man kan ju vara smittbärare fastän man är vaccinerad, så jag fortsätter vara försiktig. Jag vill verkligen inte ha eller smitta andra med denna vidriga sjukdom!

…nu är det bara att vänta och se tiden an… 

Idag ska jag gå och ta andra sprutan av Covid-vaccinet. Hoppas jag inte blir sjuk av det. Alla blir ju inte det. Håkis kände inte av nånting så jag tror ju inte att jag gör det heller, faktiskt, men man vet ju aldrig.

Han kom alldeles precis in genom dörren och vi ska strax äta hemgjord pizza som jag snodde ihop igår. Vi hade köpt mozzarellaost som hade gått ut, men som ändå gick att använda så då blev det pizza helt enkelt. Riktigt god med Anamma formbar färs och paprika. Jag stekte färsen och blandade i en liten skvätt med köttbuljong, pressad vitlök och salt och peppar. Jag tror ingen hade kunna ana att det var vegofärs. Och äter Håkis det så äter alla det. Han är inte förtjust i vegomat i övrigt, men färsen äter han.

Jag kom också in alldeles strax innan Håkis. Jag tänkte att jag måste hinna gå ut med Alma innan jag sticker iväg, för ifall det börjar regna eller nåt på kvällen så kan vi ju inte gå då. Idag var det extra spännande. Hon hittade en kompis. Kotte var på en eftermiddagspromenad och vi hade turen att stöta ihop med denna taggiga lilla filur. Det är nog första gången för Alma. Hon fattade tycke direkt. Jag fick bära henne därifrån så Kotte fick fortsätta sin väg ifred.

Nu blir det pizza. Ha en trevlig torsdagsafton alla! ♥

…en riktigt intressant filur det där, tycker Alma… 

(Den hittade feta daggmaskar som den mumsade på.)

Mörkret sänker sej över vår lilla stad häruppe i Norr. Det är fortfarande varmt ute och ljumma vindar får löven att prassla i träden i den annars så ljudlösa omgivningen.

Jag sitter en stund på balkongen och myser. Det är dags att kura skymning. Alma deltar på det trallförsedda golvet, ivrigt tvättande den mjuka pälsen.

Lördagen närmar sej sitt slut och söndagen tar vid. Den allra sista dagen på vår långa ledighet.

…men det gör inget…jag är redo för vardagen…god natt… 😊

Nu har jag varit till ranchen och hunnit tillbaka hem. Vi åt lite kräftor och räkor med hemgjord västerbottenspaj och rostat bröd. Kräftorna var inte såna med skal utan vi köpte färdigskalade som var kokta i dill, lite osalta, men det funkade bra. Fast räkorna är ju som godast ändå.
Medan pajen var i ugnen kollade jag hallonen och nu börjar de komma igång när jordgubbarna börjar ha gjort sitt. Visst finns det lite kvar så vi får en omgång till, kanske ännu en efter det, jag har sett att det blommat för ett tag sen så det blir lite nya.
Hallonen är stora och fina och jag har ännu inte sett en enda larv, men kan ju bara vara tur.

De är så goda!

Det blev pajen också. Det är Per Morbergs recept, men jag tillsatte lite lök, broccoli och tomater, för vi hade ingen sallad den här gången. Det som ligger bredvid, som man ser ett hörn av, är Håkans tunnbröd med tomater, broccoli och ost som han värmt lite i ugnen.
Pajen blev jättegod och jättelätt att göra, så det kommer jag fortsätta med då jag tyckte den var godare än köpes.

Det finns räkor kvar så vi ska göra räkmackor imorgon. Det är också jättemumsigt.
Nu chilla lite innan utgång med Alma. See ya!

…måste köpa pajformar så jag kan göra hemma… 

God afton! Jag har väl inget att berätta egentligen, jag måste bara lägga in dessa fina bilder på Alma. Snyggaste tjejen ♥

Vi har varit ute i över en timme igen och det var så skönt. Det har varit fint väder hela dagen och nu på kvällen var det vindstilla och en superfin sensommarkväll.
När det var dags att gå in gick hon själv i trappan, ända upp, utan att knorra. Hon brukar ju inte vilja gå in och jag förstår henne, katter är ju nattdjur och det är då som de vill vara ute och jaga och strosa omkring och lämna små meddelanden i buskagen. Men om än jag också är en nattsudd så vill jag in, innan det blir för sent, och idag gick hon snällt med på det. Tror hon var lite trött, för hon ligger och sussar så gott nu. Hon ska få blötmat till kvällsfrukost. Då blir hon glad.

…så fin och nykammad är hon, lilljäntan… 

Vi ligger i soffan hemma hos Håkis, mätta och belåtna efter att ha avnjutit lite halstrad saltsill. Jag börjar bli trött så han vill köra ordleken igen.
– Säg fem sorters xylofoner.
– Röd xylofon, brun xylofon, svart xylofon…jag kan väl inte olika sorters xylofoner!

Det är helt tyst och jag kollar för att se om han ens hör vad jag säger…

…jaha ja…det var just ett snyggt försök att hålla mej vaken… 😂😂😂

Hon går så fint i kopplet, lillstumpan, det är som att gå med en hund, bara det att hon fortfarande är lite rädd när det rör sej på nya ställen där hon inte är van att vara. Till exempel är hon inte rädd för bilar och bussar som dundrar förbi när vi går bakom mitt hus, men när vi är på ett nytt ställe kan hon bli jätterädd för en bil som kommer och kör lite sakta. En del människor är hon livrädd för och andra får komma nära och prata. Jag vet inte vad det beror på. Kanske vilket sinnestillstånd hon är i, men det svänger fort, för det var flera som fick komma ganska nära igår, typ på andra sidan vägen och hon tittade bara, sen var det en kille som kom och gick lååångt ifrån oss på en gångväg och vi stod bakom högt gräs och buskar på gräsmattan, men hon blev livrädd och skulle skena därifrån. Jag har ingen aning om vad som var så farligt med honom. Han bara gick där, tittade inte ens åt vårat håll, och pratade i mobilen.
Hon är till och med rädd för Håkan när han kommer, fastän han säger Hej Alma, men hon vill bara springa därifrån.
Men när det är lugnt och stilla och det bara är vi, då går hon som en hund i kopplet.

…hon är så söööt… 

Färden till IKEA startade strax före tio på onsdagsförmiddagen. Jag gjorde iordning en liten picknick-korg, för jag tänkte att ingen av oss ätit någon frukost. Det hade jag rätt i. Håkis var hungrig som en varg så det var ju verkligen passande.

Vet inte hur långt vi hann innan vi stannade och fikade. Så himla mysigt!

Sen handlade och handlade vi i cirka en timme kanske och packade grejorna i bilen för att fortsätta till nån restaurang för lunch. Det blev en pizzeria Amanda där jag intog en pizza med tonfisk/lök och Håkis en med köttfärs/paprika/ägg. Gott var det!

Jag vet inte…känner ni nånstans att det nog är tur att vi fann varandra? Jag får iallafall den känslan allt oftare.

Sen styrde vi färden hemåt.

Och här är vad jag köpte. Lite nya handdukar och ett par mindre badlakan i tunt härligt material, typ hamam. Hade dock velat ha större badlakan, dessa är 70 x 140 cm, och jag hade velat ha 100 x 140 cm, men de duger gott ändå.

Vidare så köpte jag en kudde som jag ska ha i sängen med örngott på, så färgen är inte så viktig. Min nacke trivs bäst med dessa smala kuddar och jag slipper oftast vakna med huvudvärk.

För att få lite ordning i lådan med knivar och plastslevar o dylikt köpte jag ett par förvaringslådor, som jag hoppas ska passa. Som det är nu ligger de bara löst i en hovendroven. Inte praktiskt alls.

Och sen en rad med saker. Från vä: två pkt värmeljus, ett 4-pack blockljus, två plastväxter, en toalettborste, en tre-pack badpuffar typ som tvättsvamp, tvålpumpflaska med tillhörande fat och tandborstmugg och slutligen ett litet torkställ utan klädnypor…

…som hör till det stora torkstället, men som är mindre än det jag har och tar mindre plats. Så praktiskt. Jag får ha den större när jag har mer tvätt, men jag brukar inte ha så mycket så denna duger gott och är både stilig och smidig.
Tog ingen bild själv för den är inte uppackad. Sen köpte jag även ett skåp till badrummet att ha under tvättstället. Jag har ju ett nytt som också är från IKEA, men det beställde jag hem då det inte hade rymts i bilen eftersom det var tänkt att vi skulle åka med lilla storasyster och svåger, men de ändrade sej, fast det var ändå bättre att beställa och hämta från DHL här i Luleå, för det var en hel del. Det var så skönt nu när vi inte hade så mycket att packa upp.

Nu är det badrummet som ska få en liten makeover, men det blir nån annan dag. Det är ingen större brådska med det, men skönt att ha hemma så man kan sätta igång närhelst lusten faller på.

När vi åkte hemåt var ju Håkis trött igen, i vanlig ordning, så för att hålla honom vaken körde vi samma lek som på hemvägen från Skellefteå. Jag sa: Säg fem ord som innehåller bok. Han kom på två ord och satt sedan länge och funderade. Jag med mitt undermåliga tålamod ville skynda på lite.
– Men snälla Håkan, det finns ju massor med ord som innehåller bok…vad har du pengarna i?
– Spargrisen…?

…say no more… 

Dagen börjar så sakteliga lida mot sitt slut, men än är den ung, bara 21.10 i skrivande stund. Jag har småpysslat här hemma. Gjort plats för nytt garn som jag beställt. Jag har en hel del nytt garn som jag inte visat, men jag ska göra det nån gång. Jag har ju tänkt fylla de två översta hyllorna, i tre bokhyllor, med garn. Det får bli min stash. Jag har ju mer också, i korgar och en papperskasse, men det är mest akrylgarn som jag inte tycker platsar riktigt bland allt ull och alpacka. Eller så får jag väl tömma ännu en hyllsektion till dem, vi får se.
Håkis tycker att jag köper mycket garn. Jo, men fem bilar är fler än tre bokhyllor garn, så don’t gnäll. Och då räknar jag inte ens med gamm’BMWn.

Iallafall…jag kom in nyss med Alma. Det är skönast att gå ut med henne åtta till nio på kvällen. Fast nu var det mycket liv och rörelse. Det var flera stycken som kom och ville titta på henne och hon blir ju så obekväm. Däremot när vår granne nedanför oss kom och satte sej intill Alma och hälsade låg hon bara och nosade i luften, men vågade inte fram när hon sträckte ut handen och ville klappa.
Vi fick en liten promenix. Det var så skönt. Varmt och vindstilla. Många hundar fick hon se, på håll så klart. Hon är så mycket piggare och rörligare på kvällskvisten. Jag var ut med henne imorse runt halv tio, och hon ville bara gå och lägga sej i buskagen, så nu gör jag inga mer försök på förmiddagen. Det ska vara tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Men alltför sent vågar jag inte ut, och inte långt från gården, efter skjutningen här i Notviken. Nog för att killen är fast, om det nu var han som sköt, och skotten var ju ämnade tjejen, så jag tror ju inte att nån kommer och ska skjuta mej, men man vet ju aldrig, man kan ju hamna mitt i skottlinjen om man har otur och är ute vid fel tid och fel tillfälle. Så det är bäst att hålla sej i närheten av hemmet så man känner sej trygg, fast idag gick vi på andra sidan vägen, vid villorna och det var mysigt.

Nu ska jag huppe i dussja, lite sent påtänkt, men jag är ju ledig och behöver inte gå i säng så tidigt, så mitt hår hinner nog torka lite så det inte är dyngsurt iallafall.

Ses imorron och kramar till alla ♥

…hon tycker ju det är lite tidigt att gå in vid nio, men klagar inte ändå… 

R E C E P T

4 dl vatten
½ dl socker
1 ½ msk potatismjöl

Dela upp som så:
2 dl vatten och ½ dl socker
2 dl vatten och 1 ½ msk potatismjöl

Koka upp vatten och socker i en liten kastrull. Under tiden blandar du potatismjölet i sitt vatten. Rör om så att det inte klumpar sej. När sockervattnet kokar tar du av det från plattan och häller i mjölblandningen i en tunn stråle samtidigt som du rör om. Ställ tillbaka på plattan och låt koka upp. Nu är det tjockt som en kräm.
Låt svalna och det är redo att användas.

…precis som köpes…