Idag är det lördag. Vi får en andningspaus ifrån arbetet ett par dagar.
Idag åker Alma till ranchen och Valle kommer hit. Vi vet inte om han sjunger på sista refrängen nu, men han har pinkat på fel ställe hemma hos Håkis och kräkts lite, dock inte nu de senaste två dagarna så det kan ju vara nåt tillfälligt igen, som det har varit tidigare när vi trott att det är färdigt med honom. Sen har han kryat på sej och fortsatt som om ingenting har hänt. Men jag vill ha hem honom nu och Alma får vara med Vilma. Och så får hon ju vara ute mycket längre där borta, så jag tror att hon blir glad om än hon är lite skraj i huset från början. Det går nog över fortare nu eftersom hon var där en längre tid innan hon kom hit igen.
Jag kommer sakna lite att gå ut med henne på kvällarna, fast nu när det blir kallare är det rätt skönt också, så det är lite blandade känslor. Men hon är ju så söt nu när hon springer nerför trapporna själv och även upp när vi ska in. Och blir tuffare och tuffare för varje gång, om än hon fortfarande blir oförklarligt rädd för en del människor. Och så klart kommer jag sakna henne i övrigt också, hon är ju så himla go och fin och rolig och härlig.
Men jag får ju träffa henne på helgen tillsvidare och Vilma med. Mina fina små flickor.
Vilma blir nog också glad att se Alma igen, för om än hon är en burdus och smått besvärlig liten vildbasare, så var hon ju rolig att springa och busa med ändå. Hon fick igång Vilma som ju också är väldigt busig, men hon får inte komma till sin rätt när Valle är med då han är lite bossig och bara med en blick kan få henne ur balans.
Alma är inte elak nånstans, hon är bara busig, men kanske lite hårdhänt ibland.
…älskade lilla skruttunge… 
