Nu får vi tacka sommaren för denna gång, som verkligen har levererat! Idag var också en varm och härlig sensommardag, den allra sista då höstmånaden tar över imorgon. Vi hinner väl få några varma dagar till, hoppas jag, men sommaren är över iallafall, vare sej vi vill eller inte.
Just för tillfället känner jag ingen sorg över det, men lite bitterljuvt är det ju ändå. Ett tag till har vi ljusa dagar och kvällarna blir mörka med tända ljus och mys i soffan med en pågående stickning i famnen. Har inget emot det alls.
Och mina vallningar, som försvann där i juni, men började komma tillbaka nu i augusti, håller på att försvinna igen. Jag får dem alltmer sällan och de är lindriga när de kommer, vilket är så skönt. Då kan jag ha på en tjocktröja utan att få panik och behöva slita av mej den när en värstingvallning angriper mej inifrån. Och skulle det vara så att de återkommer så har jag ju rätt svalt i lägenheten på vintern med sina 20°. Tror inte jag kan få varmare än så. Håkis klagade på det förra vintern, men det är för att han är van att springa naken. Jag, som tycker att man ska ha kläderna på sej tills det är läggdags, kommer inte be dem höja värmen. Han får ta på sej sin onepiece.
…tack för i år, sköna sommar, ses nästa år igen… 
