Sommarblommor till nästa år

Sommarrudbeckia, Cherry Brandy, min nya favvo när det kommer till sommarblommor. Den ska jag ha nästa sommar på min balkong också. Den var lätt att odla hemma i mitt lilla residens, där jag inte har plats för sånt egentligen, men dessa tog ingen plats, växte lågt och började inte rangla iväg förrän den kom ut i större kruka. Den, rosenskära, lobelia och grusnejlika ska jag så nästa vår. Blåklint ska jag så här på ranchen direkt i jorden, för den kom fort och blommade tidigt så den sår jag ute i maj.

Rudbeckian blommar sent. Den var tidigt igång, men innan den slog ut tog ju en liten evighet. Så den borde kanske kallas sensommarrudbeckia. Den har många knoppar som ska slå ut och med den hastigheten vete gudarna om den ens hinner med det. Synd, för jag är helt kär i den. Så jefla vacker!

Faktiskt gillar jag dubbelpetunian också, så fin! Påminner lite om pion, men doftar ju inte alls så gott. Kanske blir det såna också.

Den här lila är också fin, men har man lobelia och grusnejlika så räcker ju det med småblommor. Man behöver inte ha så många sorter.

Men rudbeckian alltså…jag är helt lost! Den här stjälken har sex knoppar som ska slå ut. Hoppas den hinner innan det blir för kallt.

…echinacea vill jag också ha, det är väl min absoluta favorit…och insekterna gillar den… 

Tröttast

Vi ligger i soffan hemma hos Håkis, mätta och belåtna efter att ha avnjutit lite halstrad saltsill. Jag börjar bli trött så han vill köra ordleken igen.
– Säg fem sorters xylofoner.
– Röd xylofon, brun xylofon, svart xylofon…jag kan väl inte olika sorters xylofoner!

Det är helt tyst och jag kollar för att se om han ens hör vad jag säger…

…jaha ja…det var just ett snyggt försök att hålla mej vaken… 😂😂😂

Kvällspromenix med Almapalma

Hon går så fint i kopplet, lillstumpan, det är som att gå med en hund, bara det att hon fortfarande är lite rädd när det rör sej på nya ställen där hon inte är van att vara. Till exempel är hon inte rädd för bilar och bussar som dundrar förbi när vi går bakom mitt hus, men när vi är på ett nytt ställe kan hon bli jätterädd för en bil som kommer och kör lite sakta. En del människor är hon livrädd för och andra får komma nära och prata. Jag vet inte vad det beror på. Kanske vilket sinnestillstånd hon är i, men det svänger fort, för det var flera som fick komma ganska nära igår, typ på andra sidan vägen och hon tittade bara, sen var det en kille som kom och gick lååångt ifrån oss på en gångväg och vi stod bakom högt gräs och buskar på gräsmattan, men hon blev livrädd och skulle skena därifrån. Jag har ingen aning om vad som var så farligt med honom. Han bara gick där, tittade inte ens åt vårat håll, och pratade i mobilen.
Hon är till och med rädd för Håkan när han kommer, fastän han säger Hej Alma, men hon vill bara springa därifrån.
Men när det är lugnt och stilla och det bara är vi, då går hon som en hund i kopplet.

…hon är så söööt…