Allt är som vanligt bra

Vet ringde och proverna ser fina ut, precis som vanligt. Det känns tröstlöst. Här har vi slösat otaliga tusen på ingenting. Eller visst är det bra att få höra att Valles värden är fina, men tiotal tusen kronor bra? Nja. Men när man inte vet. När man vill veta vad fasen han lider av. Men det kanske bara är magkatarr då? Giftstruma, som jag föreslog, tror de inte heller då han inte påvisar vissa symptom som är karaktäristiska med det.
Han har iallafall inte kräkts mer nu, men han äter inte självmant, utan de har fått mata honom. Och han har fått ordentligt med vätska, men han får ligga kvar på dropp en natt till och så ska de ge nåt som ökar aptiten så kanske han sätter igång att äta. Fast tror jag det, att han inte vill, när han har spytt och spytt och spytt så mycket att det till och med börjar blöda i strupen. Stackarn…
Imorgon får han komma hem igen och kanske att aptiten ökar då, när han inte är uttorkad längre och får sin magkatarrsmeduxin. Att han inte äter hos vet kan ju bero på att de har en annan sort som han inte gillar…? Eller så är han bara rädd att han ska börja kräkas igen, jag vet inte, men förhoppningsvis blir han bättre nu då.
Bra iallafall att hans värden ser fina ut, dåligt att man inte hittar nåt fel, när det så uppenbart är nåt som är fel. Tiden får väl utvisa.

20191128_235941

…kanske man måste anlita en cat whisperer?…  hm2

Valle är inlagd på sjukhuset

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma…  luv