Huvudsaken alla är glada

God lördagseftermiddag alla besökare. Klockan är just i skrivande stund 13:49 piiip. Men den hinner bli betydligt mer innan jag har publicerat detta inlägg. Här är allt som vanligt, inga mirakel har skett, så som att Valle ändrat uppfattning om Alma och blivit hennes vän, nej då, vi har dem fortfarande åtskilda. Men det funkar ändå rätt så bra, vi har anpassat oss till detta liv. Det enda som är synd är att den som blir ensam är ju lilla Alma, om Valle bestämmer sej för att vara i köket och Vilma också vill vara där, när vi äter till exempel. Då får vi ställa ut Alma på andra sidan nätdörren, men hon verkar inte ta nån skada av det. Hon hittar alltid på nåt bus där för sej själv.

De andra två är också busiga och glada numera. Inga sura miner, när de får som de vill, vill säga. Eller Vilma är ju så lättsam så hon är nöjd hur det än är, verkar det som. Det är ju Valle som kan vara lite grumpy. Men gör man bara honom till viljes är han en snäll, glad och busig liten kattskrutt. Förutom mot Alma då.

Han busar med sina leksaker och är hur söt som helst.

Vilma har också börjat slappna av, så länge Alma är instängd i köket, och springer och busar hon med. Inga deppiga katter här inte. Ibland busar hon även med Alma, men den lilla pälspirayan kan vara lite besvärlig så hon är inte så jätterolig att umgås med alltid.

Men det gör inte så mycket, oftast får Vilma busa för sej själv eller med Valle när han inte väljer att vara i köket. Det är ju som sagt han som bestämmer var de ska vara. Hans vilja är vår lag. Jag törs inte annat, för jag är så rädd att han ska gå och protestera. Jag har fått slänga lekröret de hade, för där hade han varit och kissat flera gånger efter att jag suttit med Alma i datarummet och inte upptäckt att han ville komma in. PUH!!

Idag åt vi risgrynsgröt och limpmacka med vegokorv till en rätt så sen frukost och därefter gick vi en promenad ute i den kalla, friska luften. Vi har -12° ute och träden är så där vita och fina igen, efter att ha haft blida ett tag och all snön smälte bort. Vilket i och för sej var väntat, men man blir ju ändå alltid så besviken, för man hoppas ju att det ska få vara kvar denna annars så mörka och eländiga månad.

Valle och Vilma fick smaka lite leverpastej. Alma som var utanför nånstans i lägenheten och hittade på ofog blev förstås utan, men hon får ju smaka nån annan gång.

Det är ändå inte så dumt att ha det så här, man måste bara vänja sej och inte tycka att det är hela världen. Sååå himla synd om den som blir ensam är det inte. Och tids nog så kommer förhoppningsvis alla att vara tillsammans. Då är allt detta glömt. Och blir det inte så, så funkar det ändå. Fast hur länge Håkan går med på att sova på luftmadrassen vet jag inte. Och lite trist är det ju att ligga och tävla med Alla mot alla utan att honom. Skönt dock att slippa hans ruttna fisar, så det är både för- och nackdelar att ha det så här. Nu ska vi gå och äta lunch. Det blir sallad som vi köpte på ICA-Kvantum igår. Gott ska det bli!