Valle är inlagd på sjukhuset

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma…  luv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s