Idag började jag må så konstigt så jag var tvungen åka hem tidigare. Jag gick där och pratade med mamma i telefon och kände ett svagt illamående skölja över mej, men bara ett par gånger och det gick fort över. Jag hade redan huvudvärk och hade tänkt ta piller, men det fanns inga plastmuggar, så jag tänkte att jag fick vänta med det till lunchen. Så när jag äntligen skulle äta blev jag så dålig, typ som ett blodsockerfall, men ändå inte på nåt sätt, jag vet inte vad det var, jag kände bara att jag måste hem. När jag gick till grinden, nästan en km, fick jag andnöd. Jag kunde bra dra korta puffar och bh:n och byxorna satt åt så förjordat. Sen skulle ju bilbältet på också. Jag huffade och puffade och ajade mej och kunde inte komma hem nog fort.
Slängde av mej kläderna när jag äntligen kom in i lägenheten och gick och la mej i Håkans säng. Där sov jag till två ungefär och mådde bättre när jag steg upp, men känner nu, en dryg timme senare att jag inte är riktigt hundra ändå.
Läste på tyst infarkt…kan det vara nåt sånt. Jag har ju inga smärtor i bröstet och den där andnöden, illamåendet…
Kollade blodtrycket flera gånger och den pendlar mellan 97/58 och 104/62 med en puls på 68 slag/minut.
Jag vet inte. Nåt konstigt är det.
När jag kom in i köket såg jag att Alma hade fixat med tulpanbuketten lite. Hon tycker den är fin, men kände väl att det måste vara nåt neråt också.
…jag som skulle få en semla på mekaniska idag…typix!…men jag mår inte bra alltså… 