Vilma har “sturskat” upp sej en aning sen vi fick hem Alma. Hon gick ju helst undan om Valle ville ligga där hon låg – förutom när hon var liten och alltid försökte hinna före honom om hon såg att han var på väg nånstans – men det har hon slutat med nu. Ligger hon på väskan (vi har ställt dit den på en tjock träskiva så de ska nå att titta ut även när de ligger ner) på mitt skrivbord och Valle kommer, så ligger hon kvar, fast besluten att inte ge upp sin sköna fönsterplats. Valle får till och med tvätta henne lite på huvudet och hon bara blundar och ligger kvar. Då får Valle nöja sej med att lägga sej ytterst och inte ens då ger hon en min av att vilja flytta på sej.
That’s my girl!

…han ska inte tro att han kan komma där och komma…