Lilla Alma är inte så jätteliten längre. Hon har snart vuxit ur skålen. Börjar ligga likadant som Valle när han är normalviktig. Får se hur stor hon blir.

Kanske inte så himla mycket större, men lite till tror jag allt att hon växer.

En vacker liten tös. Men hon vet inte hur en katt visar att man tycker om och inte vill en illa. Det kan ju vara lite det också som spelar in med Valles irritation på henne. Han har ju suttit och blinkat och kisat mot henne medan hon bara ligger och stirrar tillbaka med sina isblå ögon. Vi försöker lära henne det och kisar och blinkar samtidigt som vi är go med henne, men hon hajar som inte grejen. Hon tycker nog bara att vi ser konstiga ut. Undra väl vad fasen vi sysslar med.

Nåja, vi ska iallafall släppa dem tillsammans sen när Valle är helt återställd. Då klipper vi klorna på dem och ser vad som händer. Och försöker att inte ingripa. Det kommer inte bli lätt, men vi måste få det ut ur Valles system. Annars blir de aldrig kompisar. Mår han bra kanske han är lite snällare. Sjuka katter har ju en tendens att bli aggressiva.

…tror att det går bra, faktiskt…varför skulle det inte lixom?…hon är ju så fin och gillar Valle, trots allt…