Boktips

Jag lyssnar mycket på ljudböcker, både på jobbet, men även här hemma, och för 169 kr/mån kan jag välja och vraka bland ett otal böcker. Just nu är det Torey Haydens böcker som jag betar av, den ena efter den andra.

En av böckerna, Spökungen, handlar om lilla Jadie. En inåtvänd liten flicka som vägrar att prata och hon har en märklig kroppshållning med väldigt krökt rygg, nästan som att hon är vanskapt. Efter en tid lyckas hennes lärare med att få henne att prata iallafall. Hon är livrädd för spindlar, för de ser henne och allt hon gör.
En dag tar läraren med sej en filmkamera, för hon ska filma barnen i deras arbete. Jadie säger att hon vet hur en sån fungerar. De har en sån, the Ewings, som heter som alla i tv-serien Dallas. De kommer på natten när hennes föräldrar ligger och sover och gör hemska saker. Jadie undrar vem som ska se på det som spelas in. Det ska jag göra, svarar läraren. Bara du? undrar Jadie. Ja, bara jag, säger läraren.
Någon dag senare tittar läraren på filmen och när hon tror att den är slut börjar något nytt. Det är klassrummet som nu är tomt. Ett ylande hörs: Ooooohh, ooooohh…så dyker en figur upp. Ooooohhh hjälp…hjälp……hjääälp! säger figuren. Och läraren känner igen figuren. Det är Jadie. Varför ber hon om hjälp? Och en sak till kom läraren på lite senare. Hon var inte vanskapt, hon stod rakt upp!

Visst låter det som en riktigt spännande thriller? Det är det inte. Jo, spännande, men ingen thriller. Det är en sann historia. Torey Hayden är läraren som specialiserat sej på selektiv mutism och har erfarenhet av att jobba med barn med speciella behov och psykiskt handikappade. Hon har skrivit flera böcker som handlar om barn som kommer från olika familjeförhållanden, den ena dysfunktionellare än den andra. Och de är så bra! Så välj Torey Haydens böcker om ni inte vet vad ni vill läsa härnäst. Jag rekommenderar å det varmaste.

läs1

…ja, kanske inte känsliga föräldrar…det kan bli lite väl magstarkt…

Nu är rara julen slut, slut, slut…

Julen är över, allt är bortstädat och kvar är bara ljusslingan, för varken jag eller Håkan gillar när det blir så mörkt och trist efter att stjärnorna och elljusstaken tagits bort. Jag tände ljusen i lyktorna också, som vanligt, för att försöka få lite mysigt sken. Det får lov att funka.
Den här julen har ju inte varit som andra jular, så egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska känna. Jag är samtidigt likgiltig över att städa bort allt, som jag är ledsen över att jag aldrig hann få några julkänslor. Jag älskar ju julen i vanliga fall. Nu måste jag vänta ett helt år på nästa jul, som förhoppningsvis blir bättre.
Jag måste försöka få in lite mer rött, eller vinrött, för det här färglösa är inte riktigt jag. Jag kan tycka att det är snyggt, men det är inte mysigt och hemtrevligt. Lite mer färg i mitt hem får bli årets projekt. Inte väggar och möbler, men inredningsdetaljer som kuddar och prydnader. Vi får se vad jag hittar på.
Annars har jag inga nyårslöften eller nåt. Bara köra på som jag gjort hittills. Det tycker jag har varit ett fungerande koncept. Har ni några löften? Och lyckas ni hålla dem eller har ni redan brutit dem? En kille på jobbet bröt sitt redan 17.30 på nyårsdagen. Bra jobbat! hahhaha…

20200114_174112

…eller så bara låter jag allt vara och slutar fixa och joxa i hemmet så mycket…  untitled