Valles hål på halsen har redan gått ihop. Han fick ha på sej nätkragen för att inte klösa upp såret när det kliar, men idag tyckte jag att den kunde åka av. Nu ska bara pälsen växa fram och han ska gå upp lite till, sen är allt som vanligt igen.
Han verkar mer chill med Alma också. Kanske det går vägen när vi släpper ihop dem sen. Vi satt här i datarummet hela bunten, förutom Alma som satt och jamade utanför, så jag gick och hämtade henne och hade henne i famnen medan Valle låg på skrivbordet. Hon var stel som en pinne först, Valle tittade storögt på henne, men efter en stund blundade han och vände sej för att lägga sej och vila. Alma slappnade av i mitt knä. Jag kliade båda två som blev ännu mer avslappnade. Och så satt/låg vi en lång stund, som om det var den mest naturliga saken i världen. Han var lika cool som i början, innan han blev så tok-aggressiv emot henne. Det kan ju tänkas vara för att han var sjuk helt enkelt. Vi får verkligen hoppas det.
…tänk vad skönt det skulle vara om man slapp öppna och stänga den där nätdörren… 
Så skönt att det äntligen gått åt rätt håll.
Och det kommer nog att lösa sig med kissorna, bara dom får ta sig genom det första “grollet”.
Och Alma klarar det alla ggr ! Det är tuff ras , det där.
Kram till er alla.
ja, nu börjar jag tänka mer att vi måste nog skydda Valle, för Alma är så burdus och hoppar på och rider samtidigt som hon biter Vilma i nacken och kinderna…ingen av våra katter har varit såna så det är inget de är vare sej vana vid eller särskilt förtjusta i, så om inte Valle ryter ifrån ordentligt kommer hon väl göra så med honom oxå…suck, alltid är det nåt =/ =D
Han är iallafall mycket lugnare när hon är i närheten…har inte attackerat nätdörren en enda gång sen han börjat tillfriskna ♥
Kram till er tillbaka