Månad: september 2023

Jag har blitt en sån som är sjuk. Jag är förkyld. Jag brukar känna i näsa och svalg att det är nåt på G, fast sen går det över och jag är frisk som en nötkärna, men i torsdags kände jag att det var ”på riktigt”, att denna gång skulle det nog inte gå över, vilket det inte gjorde utan igår, fredag, stannade jag hemma från jobbet och tog hand om mej istället.
Vi skulle egentligen till kära mor idag, lördag, men det går ju inte nu då, typix!, men vi får ta det nästa helg, om nu inte Håkis blir sjuk också. Förhoppningsvis inom snar framtid i så fall.
Jag tror inte det är nån sorts Covid i alla fall, utan det känns som en vanlig förkylning. I och för sej så har den ju övergått till nåt liknande och inte alls så farligt som innan, vad jag har hört, så man vet ju aldrig. Det jag lider av är nästäppa, rinnande snor, huvudvärk och hosta. Igår hade jag även värk i knävecken en stund, men det kan ju ha varit lite febervärk. I morse, klockan 4, fick jag gå upp då jag inte kunde ligga p.g.a huvudvärk, så jag gick ner och tog ett par treo, satte mej i soffan tills de gav verkan och somnade sen för att vakna igen vid halv niotiden. Har ringt mamma och sagt att vi inte kommer.
Håkis är ute och fixar på gården, jag och katterna är inne. Jag öppnade åt dem igår så de fick gå ut, men de kom in stup i kvarten. Inte ens Alma, som smiter hur lätt som helst, ville vara ute. Vi vet nu, för övrigt, hur hon bär sej åt. Hon står på komposthögen, det som är kvar av den, och hoppar helt sonika över rullisten, så att hon hamnar på den överliggande plankan på planket.
Vi får ta bort hela komposthögen nu när alla löv trillat av träden, då kanske man ser vad man gör, det var inte så lätt i somras när det grönskade för fullt. Undrar bara om man kan köra på gräsmattan med traktorn nu när det är så blött, eller om man efterlämnar djupa spår…? Det går i alla fall inte att gräva för hand då det är massor med rötter i kompostjorden.
Nåja, imorgon åker vi till stan, så det kanske blir nästa års bekymmer.
Ha det så fint nu alla och hoppas ni håller er friska och krya.
Ses annan dag  ♥

…själv ska jag göra vad jag kan för att tillfriskna här… 

Söndagsförmiddag. Det är en solig dag. Bra för flickorna så de får vara ute in i det sista. Dock har vi ändrat planerna på att åka till stan denna helg, vi tar det nästa istället. Det var för att Håkis åkte och handlade själv och tog ju med sej allt hit och jag tyckte att det skulle bli så jobbigt att släpa med sej all mat och alla kläder och grejor som man tagit med sej hit. Bättre att istället åka och handla nästa lördag, lämpa av all mat hemma hos mej, förutom det vi ska ha just då som lite godis och sånt. Då slipper vi bära med så mycket härifrån.
Sen, om det blir fler såna här fina dagar så får flickorna vara ute lite till, innan de blir innekatter för vintern.

Håkis håller på och fixar ute. Han ska byta ut de dåliga solcellslamporna, som lyser svagare än en eldfluga. Helt värdelösa, måsta jag säga.
Vi har inte slängt blommorna ännu, men det står på agendan.

Och Alma syntes inte till nånstans på gården och Håkis säger att hon nog har smitit igen, och just som han sagt färdigt meningen så ser han henne sitta på planket.

Undrar om det är genom håligheten där under henne som hon smiter. Håkis har täppt för där, men det har ramlat av. Kan det vara hon som river bort det för att kunna ta sej igenom? Den lilla rackarungen!
Där sitter hon och fundilerar.
”Tänk sicken ett liv jag fick ändå. Vandra runt här på mina ägor. Skrämma iväg inkräktare. Jaga sork. En och annan ödla med i och för sej. Gå in när jag blir frussen om tassarna. Äta mej mätt. Gosa med ma och pa. Jävlas med syrran.
Jaa…he kunde inte blitt bättre……..uh-oooh…busted!”

…ja, de har ett rätt så gott kattliv ändå, di små pälsbarnen… 

Om det är nån som tror att Alma höll sej inne på gården så har ni alldeles fel. Där satt väl jag vid datorn och när jag tittar ut genom fönstret ser jag nåt röra sej på andra sidan planket. Grannkatten, var min första tanke…ända tills jag såg ansiktet på den…ALMA!! För helv…
Hon har alltså ett annat ställe där hon smiter ut och vi har ingen aning om var det är, för nu har vi täppt till alla håligheter, satt en till rullist på delen som ingen hade, för det var så mycket grenar och kvistar så vi trodde inte det behövdes, och ändå tar hon sej ut på nåt obegripligt sätt. Eller har hon bara kommit på att hon kan klättra i träd?
Nåja, hon kom in i alla fall sedermera och är ju så söt så man kan ju inte vara förgrymmad på henne.

…asså, den katten är så älskad och hon är så medveten om det… 

Nu är det hjort, sa älgen när han tvättade sej ren.
Och det är just vad vi har ätit här i dagarna två, nämligen renytterfilé…med hasselbackspotatis. Till den ska man ju ha nån viltsås och jag googlade för att se om jag hittade nåt recept, men det skulle vara svartvinbärsgelé i och det hade ju inte jag så jag tog ett par skedar lingonsylt i vanlig brunsås och kryddade lite extra med salt, vit-och svartpeppar, vitlökspulver och så en skvätt grädde. Vet ni hur gott det blev?
Det blev maaagiskt gott! som Håkis sa.
Och så gjorde jag vitlöks- och persiljesmör som vi satte både på potten och köttet. MUMS!!
Inte så tokigt ändå, det där att fylla 60, för det här fick han i present och det finns nog en till, nåt mer är det i alla fall, men vi har inte kollat om det är just filé.
Det räckte till idag också så det har vi ätit alldeles nyssens. Lyx, lyx, lyx!

Nu blir det väl att sitta med stickningen en stund, jag håller på med en randig tröja för tillfället, och sen får vi wienerbröd till efterrätt, men kände att jag måste vänta en stund, så man inte blir alltför mätt i magen.
Katterna får vara ute, men de kommer in hela tiden. Det är lite för kallt när det bara är 11° ute, men ändå vill Alma ut en stund, för att sen komma inrusande och upp på Håkans mage, där han sitter vid datorn. Hon är för go den lilla tjäjen! ♥

…ja jisses, att man kan ha det så bra…strålande tider, härliga tider… 

Hallå hej alla! Long time no see!
Vi bockar av ännu en vecka i almanackan, ännu en arbetsvecka avklarad och vi har ledig helg. Det är lördag och vi fick ett litet återbesök av sommaren. Det har varit så fint väder med sol och värme och i skrivande stund, klockan är snart 19.00, så är det fortfarande 18° ute. Det var en glad överraskning, på min ära.

Här har det mätts och sågats och provats och limmats och skruvats. Vi har kommit ännu lite längre med bygget. Känns så bra!

Sen ska det spacklas och målas och det är där jag kommer in, då är det jag som står för fiolerna, så jag kommer att plugga in hörisarna i öronen, slå på en podd och måla så färgen skvätter. Eller jah, jag får väl vara lite försiktig så det inte stänker på väggar och möblemang, men ni fattar…
(Golvet spelar ingen roll, för det ska ju på ett laminatgolv sen.)

Har klippt gräset på framsidan också och det är så mycket mossa och svamp nu, efter den blöta sommaren, så nästa år måste vi köra vertikalskäraren, som luftar gräsmattan, så den blir lite finare, men jag måste ju tillstå att det är ytterst bekvämt att gå på, så egentligen hade jag ju velat ha det så. Fast jag vet inte om det lämpar sej, man måste väl vara lite vuxen och göra såna däringa tråkiga saker bara för att det förväntas av en.

Vi har gjort veckans matinköp och jag hittade såna godbitar med moccakräm i, av Delicato, så himla mumsigt till en kopp kaffe. Nu gör vi inget mer ikväll, vi fortsätter imorgon och hoppas på fint väder då med. Nu chillar vi i soffan istället, jag med stickningen och Håkis ska väl dra lite timmerstockar i vanlig ordning.
Är det nåt bra på tv? Jag har ju Youtube om inte annat.
Ses annan dag och kram på er alla som tittar in här, ni är varmt välkomna ♥

…så nöjd med dagen…den har varit produktiv…på min ära… 

Känslan när man sitter vid datorn och en Alma kommer och spatserar förbi på planket.

…asså, den jäntan… 

Efter regn kommer sol.
Vi har alldeles för en stund sen intagit en sen lunch. Jag åt bara fil och rostat bröd med ost och gurka i doften av samma ruttna fisk som igår. Jodå, eftersom de bara var två igår så blev det över som de får äta idag då. Nåja, doften övertogs snart av en osande ugn, som det drällts i botten på och ingen av oss kommit ihåg att rengöra, så nu när jag lagade middagen färdigt brändes det in ännu lite mer och rykte ordentligt när jag öppnade ugnsluckan. Så ingen mer rutten fisk lukt utan stanken av inbränt fett här i huset nu.
Suck…

Håkis är lite ilsken, för han har haft sin pickis och Rover ställda intill återvinningen för att en bärgare skulle komma och plocka upp dem och föra dem till J-mokk. Det har ju inte skett och bilarna har stått säkert en månad, men nu kommer de tillbaka på gården, för de är vandaliserade. Flera rutor är krossade på dem och det var en av grannarna som sett det och smsade Håkis, så nu har han hämtat dem tillbaka hit.
Kanske har han tappat lusten till att göra nåt mer idag, jag vet inte.
Det är ändå fan att ungdomarna kommer och gör sånt när det är så nära husen.
Hoppas nån har sett dem eller vet vilka de är så patrasket åker dit.
Och att föräldrarna får veta vad det är för ormar de närt vid sin barm.

…det är nu man blir så där barnslig och vill demolera nåt de äger, bara för att de ska få känna på känslan… 

Nä, det blev inte sol. Det bare skvaler. Alma inte nöjd.
Jag gick ut för att fortsätta jobba, men Håkis såg jag inte röken till, så jag gick in igen.
Nu ligger Alma i soffan och tvättar sej och Vilma gick ut i farstun, men blev kvar där då det som sagt bare skvaler ner. De gillar inte att vara ute i regnet.
Vet inte var Håkis tog vägen. Det var stängt till husbilen och lilla garaget. Stora var öppet, men inte en kotte var där inne.
Jag får väl ta mej en kaffetår och ett par finska pinnar och chilla lite då.

…så typiskt…när man kan jobba med husbilen, så kan man inte det… 

Så här långt har vi kommit hittills. Vi har lagt fram diskho, spis, sängribbor och så fick vi hålla i kranen för att kunna visa på ett ungefär hur det blir. Diskho och spis ska sänkas ner i bänken ca fem centimeter och kranen ska ju givetvis ner i ett hål närmare hon. Det ska upp plywood på väggstumpen som inte har skiva på ännu och på det sätter vi fuskkaklet samt en bit på skjutdörren så det ser fint ut när den är stängd. Kylen är utburen för tillfället, men den ska ju stå där, under diskhon, ända från golvet och upp till bänken så den är rätt så stor. Det behövs de gånger vi fri-campar nånstans off grid. Kranen är utdragbar och svänger 380 grader så man kan spola av sej, eller nåt annat, utanför bilen.
Jag vet inte riktigt vad Håkis tänkt att vi ska göra idag, men jag går ut nu så vi kan fortsätta.
Uppdaterar sen med mer bilder.

…den blir så fin…jag kommer nog bosätta mej där på heltid… 

Idag är det söndag, en mulen sådan. Fortfarande ingen sol. Jag begriper det inte. Hur är det ens möjligt? Var kommer alla moln ifrån? Fast jag kom på att jag ska nog inte klaga, för jag läste att Svartån har svämmat över i min födelsestad och det är många stugor som ligger risigt till, de kan till och med flyta iväg. Sånt är vi ju faktiskt förskonade från, så jag ska nog bara vara glad att det inte regnar SÅ mycket här.

Det gick då bra med surströmmingen igår och de två njöto för fulla muggar. Det var bara mamma och Håkis den här gången. Min mat var också god och då hade jag ändå varken sås eller sylt. Jag glömde nämligen laga till maten här innan det var dags att åka iväg, så jag fick bara ta med några köttbullar och steka dem där. Men det var gott med potatis och lök och doften vänjer man sej vid.
Mamma gjorde sin sedvanliga klämma och Håkis åt på tallriken med alla tillbehör.

Nu hoppas jag på lite bättre väder och jag kan faktiskt skymta lite solsken bakom husknuten hos grannen, härifrån där jag sitter, för om än vi är inne i husbilen när vi bygger så är det ändå en massa rantande fram och tillbaka till snickerboa eller nåt av garagen och såga större grejor kan vi bara göra ute, vilket inte går om det regnar, så låt det bli uppehåll idag så vi får något gjort. Efter jobbet är ingen av oss särskilt taggad på att göra nåt så det är ju helgerna vi har på oss. Och ju mer det börjar likna nåt desto mer taggad blir man, för nu vill man se slutresultatet. Det ser ju ut att bli så bra.
Återkommer senare med ny bild.

…undrar om det är mer regn där nere för att det rinner dit här uppifrån?… 

Det är andra september. Nu är det höst på riktigt. Träden gulnar alltmer, det blir mörkare och mörkare allt tidigare på kvällen, vinden för med sej en doft av höstgödsling, regn- och ruskvädret fortsätter och snart hörs den hårda höstvinden vina i knutarna. Varmare kläder åker på, vi eldar värmeljus i var mans hus, löven kommer trilla och allt som var återfött blir åter dött.

Vi är kvar ute på landet och åker inte in till stan förrän i slutet på månaden, för de håller på och ska fixa med termostaterna på elementen och då vill jag inte att katterna ska vara hemma ifall de går in medan vi är på jobbet. De blir så rädda när de hör nyckeln i dörren och istället för att nån av oss kommer in så är det främmande gubbar. Vilma har ju varit lite traumatiserad ganska länge efter såna händelser, allra helst när de gjort nåt som lever om, så jag vill bespara dem det i fortsättningen.

Idag ska vi till kära mor, för det är den årliga surströmmingen som ska intagas. Själv ska jag äta fiskköttbullar med potatis och sås. Kanske att jag tar med en klutt lingonsylt också.
Får se hur det smakar i stanken av den ruttna fisken.
Eller låter det finare om jag säger ”den fermenterade fisken”?
Hur som, sällskapet blir då trevligt. Det ska bli kul att hälsa på lilla mamma. Så glad att jag har henne i livet ännu. Något glömsk, men i övrigt pigg i knoppen och humorn bevarad, så det går att föra ett normalt samtal med henne ♥

…det är ju som mysigt med hösten ändå, den höstlika sommarn till trots…