Torsdagsrapport i ruskvädret

Hej allihop! Idag är ett riktigt regn å ruskväder. Nu gör det faktiskt inget, för jag har förlikat mej med att hösten är här. Jag kan tillåmed känna att det är lite mysigt. Skulle bara vilja tända ljus å sitta å kura framför tv:n, men det är inte riktigt samma här som hemma på min gata i stan där jag bor, så här sitter jag bara vid datorn eller ligger i sängen å tittar på tv, upp till övervåningen är det sällan jag går. Det är som så besvärligt på nåt vis. Det blir mycket bättre sen när vi får sovrummet dit upp å ett litet tv-rum här nere.

Igår, när jag satt i receptionen, kom en av mina arbetsledare å skulle fylla på lagret med pappershanddukar. Då berättade hon att mitt nya schema är väldigt skralt. De är tvungna att strama åt så nu har två av golvvårdarna/storstädarna fått gå på daglig städ å fått schema. En av dem har fått mina ställen som jag har i södra hamn. Men jag fortsätter ändå, för snart blir väldigt många sjuka, så jag kommer säkert ha massor med jobb ändå. Å om en-två månader kommer KappAhl bli ledigt, för hon som har det ska flytta till Stockholm å så fort hennes lägenhet får en ny hyresgäst sticker de. Även försäkringskassan blir ledigt, men det kommer jag tacka nej till. Hatar försäkringskassan. Kan inte gå där å göra fint å vara trevlig när jag verkligen avskyr det av hela mitt hjärta. Sen att det bara är människor som gör sitt jobb har ingen betydelse…att kunna vara kvar på ett sånt sketet jobb å sova gott om nätterna säger mycket om personerna, så nej, där vill jag inte vara. Då svälter jag hellre.
Men för att återgå till det jag började berätta, så är jag inte särskilt orolig. Det kommer säkert bli så, den första september när mitt nuvarande schema slutat gälla, att jag bara hinner tänka ”gud så skönt, nu har jag bara två timmar å sen får jag gå hem” så kommer de att ringa…”kan du ta det oxå?”. Säkert. Jag kan nästan satsa hela min lön.

Iallafall så har svåger from söder kommit upp. Han skulle fixa sin bil som nån trafiktomte kört på. Jorå, det fixade han allt bra. Med en ny bil. Så lätt kan det vara ibland.

Katterna hann halvvägs nerför trappan, när de hörde oss komma hem, men när de hörde en tredje röst oxå blev de tveksamma. Eller mest Vilma, Valle stannade nog bara för att hon gjorde det. Inte hade han brytt sej annars. Men de var så söta där de satt å svåger frågade ”känner ni igen mej?” å Vilma tittade på honom å vred på huvudet så gulligt så mitt mammahjärta svämmade över totalt. Herregud, får man ens vara så söt?!

20170824_163414

…nu ligger båda här hos mej, Valle på mitt skrivbord å Vilma på Håkans…  mys hjärta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s