Hallå hej alla! Här kommer några ord från sjukstugan. Vi är nämligen förkylder här på ranchen. Vet inte om det är Håkan som har smittat mej, för det gick väldans fort, vi är sjuka samtidigt å det är vi nästan aldrig. Vet inte om det hänt nån gång tidigare faktiskt. Möjligtvis när jag bröt foten.
Tanken var att jobba imorron oxå, eftersom jag får mindre tid sen å vill passa på att tjäna ihop så mycket som möjligt medan jag kan, men det gick så tungt idag, så jag ringde till min arbetsledare å frågade om de har gott om personal å hon hörde hur risig jag lät å sa att “det ordnar sej alltid, vila du imorron”. Å då gör jag det.
Så vi har alltså helg redan nu, jag å Håkan. Vi har sovit ett par timmar, välbehövligt, å när jag vaknade kom lilla Vilma å ställde sej på mitt bröst, tittade ner på mej å jamade med korta täta läten, ungefär som “va…ligger du?…varför?…hur ere?…” å jag försökte svara, men fick bara fram ett väsande. Det är alltid värst just när man har sovit.
Den började soligt å fint denna sista augustidag, men har mulnat på lite nu på eftermiddagen. Sommaren har tagit sin sista suck. Imorron är det höst.
…ja, då välkomnar vi hösten då… 