Jag har en del opublicerade bilder som jag kände borde få komma till sin rätt. Här är det höstfibbla som blommat färdigt å gör sej redo att säkra sin fortlevnad.
En toksnygg jeep Wrangler som jag har gått å blitt lite småkär i. Det måste bli Håkans inköp vid nästa bilbyte. Åååh så jag vill ha en sån!
Ta hem sommarmust å jag blir lycklig som ett barn. Tänk att slippa vänta ända till jul för att få dricka denna delikata brygd. Must med ostkrokar…MUMS!
Fast de där körsbären i bakgrunden går inte av för hackor de heller.
Ett litet tassavtryck från mej efter en kort tur i det daggvåta gräset.
Svåger from norr provkör Håkans fyrhjuling.
Vilma, den bedårande lilla trollungen. Tack för att vi får ha dej hos oss
Gooood maaaad!
En liten nyplockad jordgubbe.
Valle, våran stiliga lilla gosse. Tack för att vi får ha dej hos oss
Hej allihop! Idag är ett riktigt regn å ruskväder. Nu gör det faktiskt inget, för jag har förlikat mej med att hösten är här. Jag kan tillåmed känna att det är lite mysigt. Skulle bara vilja tända ljus å sitta å kura framför tv:n, men det är inte riktigt samma här som hemma på min gata i stan där jag bor, så här sitter jag bara vid datorn eller ligger i sängen å tittar på tv, upp till övervåningen är det sällan jag går. Det är som så besvärligt på nåt vis. Det blir mycket bättre sen när vi får sovrummet dit upp å ett litet tv-rum här nere.
Igår, när jag satt i receptionen, kom en av mina arbetsledare å skulle fylla på lagret med pappershanddukar. Då berättade hon att mitt nya schema är väldigt skralt. De är tvungna att strama åt så nu har två av golvvårdarna/storstädarna fått gå på daglig städ å fått schema. En av dem har fått mina ställen som jag har i södra hamn. Men jag fortsätter ändå, för snart blir väldigt många sjuka, så jag kommer säkert ha massor med jobb ändå. Å om en-två månader kommer KappAhl bli ledigt, för hon som har det ska flytta till Stockholm å så fort hennes lägenhet får en ny hyresgäst sticker de. Även försäkringskassan blir ledigt, men det kommer jag tacka nej till. Hatar försäkringskassan. Kan inte gå där å göra fint å vara trevlig när jag verkligen avskyr det av hela mitt hjärta. Sen att det bara är människor som gör sitt jobb har ingen betydelse…att kunna vara kvar på ett sånt sketet jobb å sova gott om nätterna säger mycket om personerna, så nej, där vill jag inte vara. Då svälter jag hellre.
Men för att återgå till det jag började berätta, så är jag inte särskilt orolig. Det kommer säkert bli så, den första september när mitt nuvarande schema slutat gälla, att jag bara hinner tänka “gud så skönt, nu har jag bara två timmar å sen får jag gå hem” så kommer de att ringa…”kan du ta det oxå?”. Säkert. Jag kan nästan satsa hela min lön.
Iallafall så har svåger from söder kommit upp. Han skulle fixa sin bil som nån trafiktomte kört på. Jorå, det fixade han allt bra. Med en ny bil. Så lätt kan det vara ibland.
Katterna hann halvvägs nerför trappan, när de hörde oss komma hem, men när de hörde en tredje röst oxå blev de tveksamma. Eller mest Vilma, Valle stannade nog bara för att hon gjorde det. Inte hade han brytt sej annars. Men de var så söta där de satt å svåger frågade “känner ni igen mej?” å Vilma tittade på honom å vred på huvudet så gulligt så mitt mammahjärta svämmade över totalt. Herregud, får man ens vara så söt?!
…nu ligger båda här hos mej, Valle på mitt skrivbord å Vilma på Håkans…
