Månad: november 2021

Här har det pyntats och bytt gardiner i kök och sovrum och inte är jag färdig riktigt än heller. Jag har stjärnorna kvar, men behövde ett litet brejk från allt.
Jag har duschat och kokat en panna kaffe som jag sitter och sörplar på med mandelfinskorpor som tilltugg.

I köket är det sej likt.

Det är väl den vita tomten och elljusstaken som är nytt för i år, tror jag.

Satte den röda elljusstaken på byrån i hallen. Tror inte jag ska ha nåt alls i datarummet i år. Det får räcka med alla andra rum.

Nytt är två äppellådor som jag köpt till balkongen egentligen, men som jag har i vardagsrummet tillsvidare, så dem pyntade jag lite. Katternas gamla adventsstake som visst funkade, det var en annan röd som var trasig, eller det var två ljus som hade slocknat på den. De söta änglarna som mamma gjorde för länge, länge sen. De har hängt i trådar, typ som en hängmobil, men trådarna gick av och jag har tänkt att laga dem, men nu får de stå så här i år. Sen kanske jag gör julgransdekorationer av dem. Jag tycker de är så söta. Man ser att de har många år på nacken.

Tyckte det var gulligt med den där halmen på tomteflickans fot, så jag ska leta i mina gömmor, för om jag inte har helt fel så ska jag ha sparat sånt från tidigare julkorgar o dylikt.

Den söta tomten, som lilla storasyster stickade till mej för några år sen, och halmgrisen fick ta plats ovanpå äppellådorna. Och de röda klockorna som alltid hängt i dörröppningen, om inte på kökssidan så i hallen. De har sin givna plats och kommer nog alltid få hänga där. Jag är inte särskilt ombytlig av mej, men i år blev det lite annorlunda iallafall. Och det är massor som saknas. Jag tar fram färre och färre grejor för varje jul, men vad jag skulle vilja ha mer av är girlanger med vimplar och annat, så det ska jag ordna. Det tycker jag är festligt och fint. Ljusslingor har jag ju redan mycket av som jag har året runt.

Ja hörrni, nu är det jul i mitt hus.
Men stjärnorna är kvar, så jag går väl och hänger upp dem nu.
Ha en skön söndagsafton nu alla mina nära och kära och vänner som jag ännu inte känner ♥

…har beställt alla julklappar också, så det är färdigt det med…så kul!…

God morgon. Idag är det första advent, men jag har bara fått upp elljusstakarna än så länge, så jag får tända första ljuset senare.
Jag brukar ha den svarta i köket och den vita i sovrummet, men i år bytte jag eftersom jag har svart säng. Det passar ju bra. Men jag har nog den vita stjärnan i fönstret och så kan jag hänga den svarta, utan belysning, i hyllan som jag hade förra året.

Igår smakade jag macarons för första gången. Det var ganska gott.

Valle tycker det är så mysigt med allt julpynt. Han har varit med om det så många gånger och känner igen allt. Tänk att han får uppleva ännu en jul! Kan som inte smälta det.

Alma får lite jul idag, när Håkis kommer hem, och det blir hennes tredje. Men det blir ingen gran på ranchen i år. Håkis tyckte inte det är nån idé, det är ju mest jag som älskar sånt och jag är ju inte där mer än några timmar på lördagarna, så mej kvittar det ju också. Annars är Alma en snäll tjej som lämnar granen ifred, till skillnad från Vilma som demolerade nedre delen när hon var lika gammal och pumlorna rullade runt i hela rummet, om de inte gick i kras.

Nu gör hon ju inte så längre förstås. Nu är hon ju en medelålders parant liten dam som vet hur man uppför sej och skulle väl vilja att Alma tog efter lite. Hon kan vara riktigt besvärlig ibland.

Valle har fått lite jul som vanligt. En ny adventsstake i vitt i år och den lilla granen är på plats på det lilla bordet. Det blir inga julgardiner i köket, men jag ska byta till ett par andra vita. Det räcker med det röda i vardagsrummet och datarummet.

Och slutligen i sista bilden vill jag att ni finner ett fel…

…ha en trevlig första advent alla… 

Så var granen på plats. Imorgon tar jag upp adventsstakarna och stjärnorna och söndag allt annat julpynt.
Nån julkalender vet jag inte om det blir i år, jag har inte köpt nåt godis att fylla strutarna med, men Håkis blev så besviken när jag sa det, så om vi åker och köper kanske jag hinner göra den färdig till på söndag.
Nu är det läggdags, nattinatti och sov så gott alla ♥

…så himla skönt, nu är det besvärligaste klart… 

Så närmar sej slutet på denna onsdag, den sista i november. Jag ska strax göra mej i ordning för sängen. Jag har intagit lite kvällsfrukost här, en knäckemacka med ost och en varm kopp lugnande kamomillte, som hjälper till att varva ner så här på kvällskvisten när man har hållit igång och kanske inte har nån lust att gå och lägga sej.

Men vem kan motstå denna mysiga säng? Jag har alldeles nyss bäddat rent där, städat till lite och tänt ljus i hänglyktorna samtidigt som jag tittade på Albert och Herberts julkalender, som jag streamade till sovrummet från Öppet Arkiv på SVT play. Tänk så fiffigt att man kan göra så.

Nu tackar jag för idag och ses om inte imorron så en annan dag. Sov så gott nu alla ♥

…jag vilade middag rätt så länge idag, men somnar nog snabbt ändå…nattinatti… 

Jag klagade ju hos Adlibris härförleden och idag gick jag för att hämta ett nytt paket från dem. Det är -11° så det gäller att klä sej ordentligt. Min fina mysse som jag stickat för massor med år sen.

Så himla mysigt att titta upp på alla pyntade fönster. Jag älskar den här tiden! ♥
Som om ni inte visste det.

Ja, okej, det var väl inte riktigt SOCKI-garnet som jag behövde, men ok, jag godkänner. Jag kan ju sticka mej ett par lågskaftade sockor. Det är ett väldigt fint garn. Men jag hade nog hellre makulerat beställningen. Oftast mejlar de ju och frågar om man vill ha nåt annat om det inte finns det som man har beställt, inte bara skicka nån liten reststump av det. Då kan man ju välja själv hur man vill göra. Eller så drar de av på betalningen. Så om jag beställer från Adlibris nån mer gång? Nä, det tror jag inte. Jag väljer nog en mer pålitlig butik.

…men fint av dem ändå, de försökte ju iallafall… 

Nu har de tänt granarna ute också, så det är hög tid för mej att börja julpynta jag med. Jag får börja imorgon. Jag har inte haft tid idag.

Det är Håkis ni ser där nedan, bakom granen, vid garageporten som är på väg upp. Det var i morse när vi skulle till jobbet som jag passade på att fota våra vackra granar. Lite snö har det kommit idag också och snöar än i skrivande stund. Måttliga mängder, precis i min smak. Tänk om det kunde fortsätta få vara så här hela vintern. Det kunde bara komma ett tunt lager nysnö mellan varven, så det alltid är så där krispigt vitt.

Varför jag inte haft tid att pynta idag, eller tid och tid, det är väl nåt man tar sej, men jag var nämligen med Valle till veterinären. Han föll i morse, åtminstone brakade det till nånstans i mitt lilla residens och jag går och tittar om han försökt hoppa upp på det lilla brickbordet som jag brukar ha på balkongen om somrarna, men det såg inte ut som det utan han stod i vardagsrummet och jamade klagande. Jag vet inte om han ramlat ner nånstans ifrån eller om han försökt hoppa upp, men inte kunnat, han hade lite svårt att hoppa upp på köksbordet iallafall. Och han var väldigt ostadig på benen. Lite vinglig sådär. Jag tänkte ju genast att nu är slutet här. Nu är han yr i mössan också och ramlar ner från möbler och tar sej inte upp där han vill. Så jag bokade en tid för att ta reda på om han lider eller nåt.
Jag fick en akuttid klockan två. Fick komma in nästan direkt. Veterinären gick igenom hela kroppen. Bände och vred på alla ben och huvud och nacke. Kollade tänderna. Valle reagerade vid första känningen av höger ben. Han lixom snarkade till och tog ett djupt andetag som att det gjorde så ont att han inte kunde låtsas vara oberörd. När vet återkom till det benet brydde sej inte Valle alls. När vi släppte ner honom på golvet gick han rätt så bra. Så kanske var det nåt som gick till sej av veterinärens genomgång…?
Sen tog vi nya blodprov. Jag vill veta att han inte är sjukare än han visar. Döm om min förvåning när veterinären kommer tillbaka med resultatet. Värdena var jättefina. Han är frisk som en nötkärna. Han kanske inte ens har lymfom! Då borde man se det på de vita blodkropparna, sa veterinären, men de var helt normala.
Det enda som var avvikande var de röda blodplättarna, men eftersom det bara visade på dem så var det inget att bry sej om. Det måste vara fler värden som visar på att nåt är fel innan man behöver oroa sej. Så han mår riktigt hyfsat.
Jag ska minska kortisonet till en kvarts tablett varannan dag och se hur han mår. Men gallan funkar bra, njurarna funkar bra, han har ingen diabetes, allt ser bara fint ut.
Kanske att jag ber om en ny ultraljudsundersökning till våren. Bara för att se om det har försvunnit, det som var vitt vid gallan. Om det är borta måste vi ju minska med kortisonet ännu mer och till slut upphöra helt och hållet med det. Om han är frisk ska han väl inte äta sånt. Däremot kan han gärna fortsätta med njurdieten, för det värdet ligger alldeles under gränsen, så vi fortsätter ge det han ätit hittills. Han låg på 14 tidigare och nu är han på 13. Kan man bli gladare? Så himla roligt!
Jag som åkte dit och trodde att slutet var nära. Men si icke det.

…jag dras gärna med den lilla skrotnissen ett bra tag till… 

Nu är det verkligen längesen jag skrev nåt i bloggen, men jag har varit lite bissi med annat. Jag har beställt lite mer garn, jag håller på att sticka en kofta till Håkis och behövde komplettera några färger och beställde då lite mer Lettlopi, som är svårt att få tag på om det inte är grälla färger vill säga. Jag blev glad när jag såg att de hade lite billigare på Adlibris och naturfärger som jag gillar dessutom. Döm om min besvikelse när jag får hem dem. Det saknas garn i nästan alla nystan, det är bara de mörkare beige som är fulla. Jag har klagat hos dem och fått svar som jag försökt svara på, men när jag aldrig får nån mer respons från dem kollade jag nu och mitt mejl har inte gått iväg, det låg i utkastet så jag försökte svara igen, men det hamnade också i utkastet. Alltså fick jag gå en annan väg och nu funkade det. Hoppas jag får nån slags kompensering för detta. Har ingen lust att betala fullt pris, om än det var nedsatt, för det är ju inte nedsatt p.g.a att det är mindre garn i varje nystan, för då vill jag inte ha det alls.

Valle gillar verkligen mina stickningar. Det är Håkis kofta han ligger på här. Den blir jättefin.

Vi köpte en ny gatlykta härförleden, till infarten på ranchen och den lyser så fint i mörkret.

Och inne i staden har de hängt upp julbelysningen. Det är så fint. Jag kommer att börja snart jag med. Först med röda gardiner i vardagsrummet. Sen ska julgranen upp och därefter tar jag allt efter som det kommer med adventsstakar och stjärnor och tomtar allra sist. Det är några som redan har pyntat, men långt ifrån alla, så jag måste nog vänta lite till.

…men nu börjar jag längta till adventsmys med pepparkakor, lussebullar och glögg i skenet från alla små ljus, både levande och elektriska… 

Igår tände jag en massa ljus och myste på tillsammans med Valle. Det är det bästa med hösten och vintern, att det är så mörkt. Jag kan längta till det på våren och sommaren då vi har ljust dygnet runt, för jag älskar verkligen levande ljus och alla smålampor som ger ett så varmt sken.

Så klart tittade jag på stickpod, flera stycken hade lagt ut igår kväll så jag hade en hel del att gå igenom. Hon på bilden är en favvo, Pia från Danmark, men hon pratar engelska, så jag förstår vad hon säger. Hon gör så jäkla snygga grejor! Så himla duktig och så snygga färgval. Hon är inte så färggrann utan har mest naturfärger, men sååå snyggt! Man blir så inspirerad av alla så jag har massor med naturfärger, men också en del pastell och en del lite mer höstliga, murriga färger. Och kunde jag skulle jag vilja göra nåt av allt samtidigt. Jag älskar mina garner.

Jag hann sticka färdigt alla delar, men inte med steekningen. Får göra det annan dag, om jag inte gör det ikväll, vi får se. Men att den blir mysig! Jag längtar till jag får använda den.

Valle höll mej sällskap. Vet inte riktigt hur han mår. Han kräktes igår, men det har han inte gjort på jättelänge så det var väl väntat, dock kom det ingen hårboll. Han ser inte ut att plågas iallafall, men ibland så undrar jag om han är duktig på att dölja eller om han är dålig bara tillfälligt. Hur ska man kunna veta? Han äter bra, men går inte upp i vikt. Han är ganska benig, men inte om magen. Man känner inte revbenen, men ryggkotorna känns tydligt. Lite har han gått upp i vikt sen han hade diarrén, men jag tycker han borde ha gått upp mer. Eller gör gamla katter inte det? Eller är det lymfomen som gör att han magrar? Kanske måste vi ta nya prover och se om det är nåt nytt han lider av.
Eller ska man låta honom somna in?
Usch, hemska tanke, men vi får låta veterinären bestämma det. Jag har lite svårt att ta ett sånt beslut.
Och så får vi trösta oss med att vi har flickorna kvar.

…sånt är livet…det är lite upp och ner hela tiden…ena stunden är man glad och nästa så ledsen…