Igår tände jag en massa ljus och myste på tillsammans med Valle. Det är det bästa med hösten och vintern, att det är så mörkt. Jag kan längta till det på våren och sommaren då vi har ljust dygnet runt, för jag älskar verkligen levande ljus och alla smålampor som ger ett så varmt sken.
Så klart tittade jag på stickpod, flera stycken hade lagt ut igår kväll så jag hade en hel del att gå igenom. Hon på bilden är en favvo, Pia från Danmark, men hon pratar engelska, så jag förstår vad hon säger. Hon gör så jäkla snygga grejor! Så himla duktig och så snygga färgval. Hon är inte så färggrann utan har mest naturfärger, men sååå snyggt! Man blir så inspirerad av alla så jag har massor med naturfärger, men också en del pastell och en del lite mer höstliga, murriga färger. Och kunde jag skulle jag vilja göra nåt av allt samtidigt. Jag älskar mina garner.
Jag hann sticka färdigt alla delar, men inte med steekningen. Får göra det annan dag, om jag inte gör det ikväll, vi får se. Men att den blir mysig! Jag längtar till jag får använda den.
Valle höll mej sällskap. Vet inte riktigt hur han mår. Han kräktes igår, men det har han inte gjort på jättelänge så det var väl väntat, dock kom det ingen hårboll. Han ser inte ut att plågas iallafall, men ibland så undrar jag om han är duktig på att dölja eller om han är dålig bara tillfälligt. Hur ska man kunna veta? Han äter bra, men går inte upp i vikt. Han är ganska benig, men inte om magen. Man känner inte revbenen, men ryggkotorna känns tydligt. Lite har han gått upp i vikt sen han hade diarrén, men jag tycker han borde ha gått upp mer. Eller gör gamla katter inte det? Eller är det lymfomen som gör att han magrar? Kanske måste vi ta nya prover och se om det är nåt nytt han lider av.
Eller ska man låta honom somna in?
Usch, hemska tanke, men vi får låta veterinären bestämma det. Jag har lite svårt att ta ett sånt beslut.
Och så får vi trösta oss med att vi har flickorna kvar.
…sånt är livet…det är lite upp och ner hela tiden…ena stunden är man glad och nästa så ledsen… 
