En kär gammal leksak ligger hopbyltad kvar på golvet och vittnar om en kort stunds lek. Det är Valle som har kastat runt med den, lagt sej på sidan och sparkat och bitit i den. Tryckt sin trubbiga nos så djupt han bara kan i den, för att sen återigen bita och sparka i djupt ursinne. Denna leksak kan få våran 12-åriga katt att bli som en unge igen. Det är så härligt att se. Det värmer mitt mammahjärta, för det är ett friskhetstecken. Så länge han busar sådär känner jag ingen oro över hans hälsa.

Denna leksak har några år på nacken. Runt 25 år nånting. Den är, precis som det trasiga lilla lejonet jag visade här i bloggen en gång, Hampus gamla leksak som vi har sparat, trots att den är så illa tilltygad, men den har älskats av alla katter så den får vara kvar. Jag fyllde den en gång med kattmynta och kan tänkas att den doftar lite fortfarande, men det är ju bara att fylla den igen. Den behöver ju ändå lagas lite. Jag kommer ha den kvar så länge det finns nåt att laga. Precis som det lilla lejonet. De bär ju på minnen av mina bäbisar.

…behövs inga nya leksaker, man kan laga dem som de gillar mest och ha dem kvar…