Vi åkte till Piteå idag för att shoppa lite. Först till Dollar$tore och köpte en massa popcorn, för nu hade de fått in det igen, Trocadero till Håkan och lite annat smått och gott. Och så köpte vi en klocka till sovrummet. Vi har ju inga nattduksbord så vi får ha väckarklockan uppe på hyllan ovanför våra huvuden. Lite jobbigt att sätta sej upp för att se tiden, så vi ville ha en väggklocka som vi kan se från sängen utan att röra en fena. Fast det är klart, ligger vi med ryggen emot så måste vi ju vända på oss, men ni vet vad jag menar.
På väg därifrån upptäckte jag att jag inte hade mobilen. Jag la ifrån mej den medan jag stod och luktade på tvålar och gick bara därifrån när jag valt färdigt, utan mobilen.
Vi vände tillbaka och jag rusade in dit där jag lämnat den. Borta! Så jag skyndade till kassan och frågade om nån snäll liten själ hade lämnat en mobil där. Och jodå, där låg den så fint på avlastningsbordet bredvid kassörskan, så jag fick den och nu ska jag aldrig mer ställa ifrån mej den, utan antingen lägger jag den i väskan, som jag förövrigt hade med idag, eller så får Håkan hålla den så länge.
Sen åkte vi in till stan för att äta, så vi stannade till på Big Boy och jag beställde en så god halloumiburgare! Det var dagens lunch så det blev lite billigare pris.
När vi satte oss vid bordet kollade Håkan facebook lite och läste “vem har glömt mobilen på Dollarstore i Piteå…bla…bla…bla…” Det var min systerdotter som skrev och undrade. Upphittaren av min mobil hade ringt det senaste använda numret och det var till henne. Hon trodde det var nån lurendrejare, för jag har ju hemligt nummer så det står “okänt nummer” eller nåt. Men då hade jag ju redan fått tillbaka den så…slutet gott, allting gott.
När vi var mätta och belåtna ville jag kolla in H&M Home, men inte hittade vi dit och så började det regna i samma veva, stora droppar, så vi skyndade tillbaka till bilen och tänkte att vi får ta det nån annan dag.
Men lite bilder fick jag iallafall.
Ni ser ju de hotfulla regnmolnen. Det här är bara minuter innan det började droppa och sen på hemvägen stod regnet som spön i backen. Det regnade så mycket att ett fem-tal bilar hade stannat i rad på en p-plats vid E4:an. Håkan körde väl ca 80 km/h och hade ingen bakom sej på nära avstånd. Folk är rädda för vattenplaning och det tycker jag är bra, för då vet man att de har lite vett i skallen och inte kör som idioter och förorsakar olyckor för både sej själv och andra.
…ja det blev ju en spännande dag detta…med ett lyckligt slut, tack å lov… 
