Nu börjar jag längta som tusan till vi får hämta hem lilla Alma. Hon börjar bli en stor kicka nu och är hela sju veckor gammal. Det är alltså fem veckors väntan kvar.
Tillsvidare får jag nöja mej med bilder som uppfödaren skickar. Alltså hur vacker är inte denna lilla kissejänta?
Ojojoj, jag tror att alla kommer bli så förtjusta i henne. Och jag tror Vilma kommer vara glad åt en kompis, om än hon börjar på att vara en tant i kattår räknat. Men hon är iallafall lite yngre än Valle var när vi köpte Vilma. Han var sju och Vilma är fem.
Å andra sidan är ju Valle en riktig buskorv numera. Han leker varje dag och verkar så lycklig och må hur bra som helst, så han kanske också finner nöje i en lite yngre kompis. Han måste bara lära sej att vara lite försiktig och inte så hårdhän…fast hårdtassad som han är mot Vilma. Hoppas Alma är orädd och sätter honom på plats. Ska bli så himla kul och se hurdan hon är, eller blir, i vår familj. Hos uppfödaren är hon en riktig tuffing iallafall. Och väldigt gosig. Åååh, nu blir längtan svår. Har det inte gått fem veckor än?
…nu blir vi tre mot två…tjejerna mot killarna…livet leker… 