Vi har tagit bort alla stenarna nu i gången till huset, fyllt med jord å strött ut gräsfrön. Jag tycker ju inte att det är särskilt fint med nysått gräs mitt i en gammal gräsmatta full med ogräs å maskrosor. Det blir som en ljusgrön rektangel mitt i det hela, så jag hoppas att det hinner komma en massa ogräs som blandar sej med det nya så det inte ser alltför knasigt ut. Förhoppningsvis syns det även mindre sen när vi får dit rabarberstenplattorna.

Vilma gillade stenmuren vi byggde upp förra hösten, men den försvann ju när jag murade runt jordgubbslandet, så hon är glad nu när hon fått tillbaka den. Nu har hon nånstans att klättra å sitta å spana ut över sina nejder. 

Men nästa sommar lär den försvinna igen då jag ska göra en ny murning till smultronlandet som vi ska så till våren. Om fröna inte blitt för gamla, vill säga, men det hoppas jag de inte är. Ett par år ska de väl ändå hålla.

Elementskyddet är snart klart. Det ska bara på en överliggare, dvs den nya fönsterbrädan, å sen är det bara målning kvar.

Hade först tänkt snickra sängbord å sänggavel oxå, men ni vet hur jag är. Jag kommer på idéer som jag tycker är jättebra ena sekunden å nästa så börjar jag tvivla. Å när jag gör det, då ska jag låta bli, för då är det ändå inget jag egentligen vill ha. Det skulle säkert duga, men jag vill ju vara så där supernöjd, ni vet, som jag blir med det här elementskyddet. Det blir precis som jag vill å inget annat kommer locka mer.
Så ska det vara med sängbord å sänggavel oxå. Jag ska komma på nåt som jag bara absolut måste ha. Å än så länge har jag inte det. Så det får vänta. Å jag tror inte Håkan gråter för det. Men den här tycker han iallafall var rolig att snickra.

…att han har det bra, som har mej som kommer med såna här roliga projekt…