Månad: februari 2021

Söndag och sista dagen i februari månad. Imorgon börjar vårmånaden. Här uppe är det ju fortfarande vårvinter, men vi känner av att det närmar sej med varmare temperaturer och solsken.
Valle har varit pigg och glad och riktigt alert nu på sistone och jag tror att det är vårkänslorna som får honom att leva upp. Han klättrar upp i klösträdet i en jäkla fart och sitter och vässar klorna en stund för att sedan återvända ner igen. Och han springer omkring och är riktigt busig emellanåt och det är så härligt att se att det än så länge är liv i gamm’-gubben. ♥

Han gillar att ligga och mysa tätt intill i soffan och verkar må riktigt bra.

Jag var till ranchen idag och träffade småtjejerna. De hade blivit så rädd härförleden då dessa dagars plusgrader orsakade att stora ismassor rasade från taket med ett fruktansvärt brak. De trodde väl att hela huset höll på att ge vika. Men när man tittar på de tjocka isflaken så förstår man att det måste ha låtit illa. Undrar just hur trallen ser ut därunder. Höll den för braket eller är det ett stort hål där igen?

Det händer en massa hemska saker därborta, tycker Alma, så hon är fortfarande rätt så skvätträdd och hoppar till för minsta lilla. Men ju längre hon är där och ju mer hon ser att  inget farligt händer så kommer hon också att lugna sej så småningom.

Vilma blir ju också rädd för såna plötsliga händelser, men hon är inte riktigt lika skvättig. Inte lika lugn som Valle heller, men han är ju gammal och erfaren så han bryr sej föga om det mesta.

Både jag och Vilma blir seniorer i år. Vilma fyller sju år den tredje mars och jag fyller femtiofem i juli och det är tydligen senioråldern. Gamla damerna.
Tänk, det är redan mars från och med imorgon. Plusgraderna fortsätter några dagar till, vad jag har förstått, och sen blir det minusgrader igen, men bara några få, så kylan är vi förhoppningsvis färdig med. Fast det kan bli rätt så kallt i några veckor till, men i april borde vi vara klara med det. Då är det bara att hänga undan dunjackan och ta fram vårplaggen istället.

Man ser att bara på dessa få dagar med plusgrader har snödjupet sjunkit rejält. Och mer lär det sjunka om vi får fler soliga dagar. Vi får hoppas på det. Och hoppas att det inte blir så mycket mer snöande nu utan hellre regn då i så fall om det nu nödvändigtvis måste vara nederbörd, så slipper vi det eländiga snöslasket som jag så innerligt hatar.
Bara tiden kan utvisa hur det blir. Det är bara att vänta och se, men hoppas kan man ju.

…och det är rejält halt nu också med smältvatten på is…måste gå försiktigt… 

Idag har det varit så fint väder. Solsken, plusgrader, takdropp och snöglopp. Och det är så ljust när vi åker på morgonen nu.

På jobbet, när jag gick mellan två ställen, mellan 300-400 m sådär, hade jag inte dunjackan på utan det räckte med munkjackan, så varmt var det. Härligt! Nu börjar vårkänslorna spira en aning. Det är bara lite svårt när vi har så mycket snö ännu, men vårvinter är det allt. Och det är ju så vackert när snön är ren och vit mot den ljusblå himmelen med rosa fluffmoln.
Jag har rätt så mycket snö på balkongen, men ett par såna här dagar och det smälter bort fort och sen kan jag sitta därute när solen gassar som den gjorde idag. Den värmde riktigt gott och jag hade kunnat sitta ute om det inte vore för all snön. Inte ens Valle ville gå ut på grund av den, annars hade han nog hoppat upp i stolen och lagt sej en stund.
Men värmen får inte komma för tidigt nu, vi måste spara den till sommaren. I år vill vi ha en riktigt skön sådan. Inte för varm dock, jag har ju mina vallningar ännu, om än jag fryser mer än svettas numera, men det är en plåga när det är 30° och så en värmevallning ovanpå det. Det är ungefär som att basta, men istället för att få gå ut och svalka sej när det blir för varmt så måste du ta på dej en jacka för att riktigt stänga inne värmen. Oskönt!
Nåja, det är långt dit så vi behöver inte börja fasa oss för nåt i förväg. Kanske, mest troligt inte, men kanske har vallningarna avtagit tills dess.
Vem försöker jag lura?

… ♫ ja det är våren, ja det är våååren, som har kommit min vän…nå kanske inte riktigt än… ♫ 

Helluuu å hej! Long time no see!
Jag har visst tagit lite bloggsemester igen, bara sådär utan vidare, men vi mår fint här uppe i norr. Ingen covid än så länge, men Håkis klagade lite på halsont här, innan han åkte hemåt, så hoppas han inte har dragit på sej nåt sånt iallafall. Kan ju bara vara en vanlig förkylning också ju.
Min syster och svåger har genomlidit denna eländiga sjukdom och klarat sej med livhanken i behåll. Jag tror det är safe att säga det nu, de har ju varit feberfria i några dagar. Antagligen överlever vi med, ifall det skulle hända att vi blir smittade, vi är ju trots allt bland en massa folk dagligen eftersom vi tvingas arbeta, men hoppas ändå att slippa.
Jag längtar till mamma får vaccinet. Hon fyller 80 år i mars, så det vore bra om hon hinner få det innan. Annars får vi ha munskydd och handskar allihop på kalaset, förutom när vi fikar, då får vi sitta en bit ifrån, men det går bra, huvudsaken man får träffas. Men jag längtar till jag får krama om henne, tänk det är över ett år sen…tror jag.
Herre min skapare! Det är ju inte klokt!

Tiden går och det blir allt ljusare. Jag passar på att elda lite ljus när det än så länge är mörkt på kvällarna. Snart är det ett minne blott och vi får vänta tills höstmörkret träder in.
Snart ska jag så en massa frön, men jag måste köpa såjord och såna där sålådor med lock. Det finns billiga på Ö0B, så vi får åka dit i helgen som kommer. Hade tänkt göra det redan förra helgen, men det blev aldrig av, så det är hög tid nu.

Vi har fått massor med nysnö. Det är vitt och fint, men inte skönt när det piskar en i ansiktet. Jag har nästan en kilometer att gå, när jag har kommit innanför grinden på jobbet, och i sånt väder kan vem som helst tappa humöret, så ohärligt är det.
Men snart är det slut på eländet. Ett par månader till, sen så…

Valle känner också av att våren är i annalkande. Han börjar längta ut. Kommer ilande när jag kliver in genom dörren och hoppas kunna smita, men så är det ju bara en tråkig gammal trappuppgång. Hur kul ä däää?
Men snart, snaaart Valle, är våren här. Det är lite drygt två månader kvar bara, sen börjar det vara varmt nog. Håll ut, tiden går fort.

…hejjeguuu de där små öronen…

Igår var det söndag och rätt så soligt och fint. Jag älskar den här tiden med trädens snötyngda grenar och krispigt vitt snötäcke mot den blåa himlen. Det är så ljust och fint.

Det enda som skulle bekymra en är hur de stackars djuren hittar sin föda i detta snödjup. Men det har de ju gjort i alla tider, så ingenting att fundera över, de klarar det där. En del gör det kanske inte, men då blir de mat till rovdjuren och sån är naturens gång. Jag ska inte börja ängslas över det.

Vi saknar inte föda iallafall. Vi får alldeles för mycket av det goda istället. Jag tog med lite saffransbullar att fika på ranchen, för jag var dit på besök och för att få goas lite med kickorna.

Alma intog sin plats i min stickekorg. Det får hon, så länge hon inte tuggar på handtaget, som hon så gärna gör den obstinata lilla pälskrokodilen. Hon ska tugga på allt som det går att tugga på. Hon är hopplös! Men också så himla rolig, gullig, härlig och så söt att man dör en smula. Älskade lilla blåöga ♥

De var så busiga när jag var där. De går fläckvis riktigt bra ihop, men Vilma, som börjar vara en dam i medelåldern, orkar inte leka så värst länge. Alma, som bara är barnet ännu och vill leka både mycket, hårt och länge, kan bli lite av en utmaning för stackars Vilma, men så länge det inte blir några konflikter och blodigt allvar, som med Valle, går det nog bra. I sinom tid blir Alma både äldre, klokare och lugnare, så Vilma får sin välförtjänta vila. Det får hon ju nu också, men bara om hon hittar ett bra gömställe. Tur att de är många i det gamla huset.

…fina små kickorna…ser ni vad de matchar bra med färgerna…snygga inredningsdetaljer… 

Nu är de här, de vackra, soliga vårvinterdagarna. Nu kan vi ta de där härliga långpromenaderna och lapa i oss ljuset som vi saknat i så många veckor.

Inte börja längta till våren, om än man känner att det spritter i kroppen, nej, stanna i nuet och åtnjuta denna kalla, friska luft samtidigt som vårvintersolen blygsamt värmer på kinden. Hör hur snön knarrar under fötterna. Fåglarna kvittrar i träden och bjuder på sin vårsymfoni. Barnens skratt på gårdstunen.
Allt detta må vara trivialt, men ack så givande och alldeles gratis.

Nu gick ju inte jag nån långpromenad direkt, jag gick bara till Hemmafrisören på Hummergatan och hämtade ett paket. Jag har beställt nånting som ska vara till mitt projekt som jag påbörjat, men inte slutfört. Det tar sin tid och det får det göra. Man måste inte få allt färdigställt nyss, om än man skulle vilja det. Och jag behöver Håkis hjälp och det finns inte så mycket tid över för det, så därav dröjsmålet.
Dock är jag inte mindre taggad på resultatet. Jag längtar tills det är klart. Oj, så jag tror det blir fint!

I afton kommer Håkis hit. Han ska sova över. Vi ska ha tv-kväll med Alla mot alla, filmtajm, chips med dip och mys med tända ljys. Ser fram emot det.
Ha en fin dag…om jag inte tittar in senare…So long!