Day: December 12, 2020

Jag bakade en sats till. Det var nämligen två kesella för nåt billigare pris som jag inte minns nu och det var vi ju så lättlurade att vi gick på. Bäst-före-datumet gick ut på måndag så jag var tvungen att använda upp dem. Och i vad mer än saffransdeg använder man kesella? Jag vet inget, jag tycker inte ens om kesella, men i lussebullarna är det bra. De blir så förjordat mycket bättre med det, sen får andra säga att det är en skröna, det är det inte, säger jag!

Så nu ska vi fylla frysen även hemma hos Håkis. Det är bra att det finns fika när jag kommer på besök, för är det nån gång som jag blir supersugen så är det då.

Fast jag är ju alltid sugen på bullar och kakor och andra gotter. Det är min stora last i livet och så mycket svårare att bryta än nåt annat. Tänk, jag hade så lätt för det för säg en 10-15 år sen. Då kunde jag ta godisuppehåll i åtta veckor bara sådär, för att det var bra. Idag håller det i ett par – tre dagar, sen sitter jag där igen med kinden full av Ahlgrens bilar. Efter att ha ätit ett wienerbröd. Och skafferiet fullt av finska pinnar och hallonkransar.
Jag är hopplös! Det är konstigt att jag inte är större i omfånget än jag är. Jag kan ju inte skryta med att jag tränar som jag gjorde förr heller. Jag försöker börja och tänker att NU, nu jävlar anamma ska ni se på fantabletter! Pfffff…det blir inte ens sockerpiller. Eller jo, det är just det det blir. Socker i mängder.

Ja, nä, det känns nästan som att jag inte borde baka de vita kakorna. Kanske skulle jag vänta med dem till påsken, som jag brukar. Jag blev varse om att det blev lite för mycket av det goda. Massor med lussebullar, pepparkakor och muffins. För att inte tala om allt godis vi har köpt och det som vi ska få. Eller det är ju mest Håkis som får, i julklapp av kunder. En hel säck brukar han få. Det blir det säkert i år också.

Jag väntar med de vita till påsk. Tack och god natt!

…men karelska piroger ska jag baka…de är ju mer matnyttiga de… 

… ♫ den grannaste granen i stan, det finns ingen likadan eller grannare gran i stan ♫

Nej, jag försöker inte skryta här, jag sjunger bara lite. En sång som de sjöng i Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag älskar den serien. Min höga ålder till trots så har jag sett den ännu en gång på SVT Play, fast förra julen, jag tittade på julkalendern. Jag blir ibland så nostalgisk och vill uppleva det som jag upplevde som barn eller som ung, så jag brukar titta på tv eller så kan det vara nån mat jag inte ätit på länge, eller nån efterrätt, eller så kan det vara nåt ställe jag inte besökt sen jag var liten.

Det är märkligt, men ju äldre jag blir desto mer känns det som förr. Eller jag känns som förr. På nåt konstigt vis. Jag minns också småsaker som jag inte alls ägnat en tanke sen det hände, och jag kan känna sånt välbehag när det inträffar.

Ibland känns det till och med som att jag vill inreda som vi hade förut. Inte för att det är snyggt i dagens mått mätt, men alltså…vad mysigt det skulle vara

Jag vet, det låter inte klokt, och jag tänker ju inte göra det, men jag får sån hemlängtan när jag tänker på det. Eller det känns så hemtrevligt. Jag vet inte hur jag ska förklara, så jag ska inte ens försöka. Men så känner jag iallafall. Jätteofta nuförtiden.
Jag kan få en känsla av att det är som på 80-talet. Jag är som jag var på 80-talet. Ibland är det 70-tal och ibland 90-tal. Och jag mår så bra av det. Så jäkla skön känsla.

Och det är inte att jag gör nåt speciellt, som jag gjorde då, utan det är bara en känsla. Jag kunde känna mej på ett sätt när jag var till exempel 18 år och så kan jag känna mej än idag och jag känner igen den känslan från då och jag vet inte var det kommer ifrån.

Nåväl, nog tjatat om det, men visst är den fin, min gran. Inte grannast i stan, men fin.

…och mina tomtetofflor hänger med än…13 år gamla… 

[Uppdaterat senare: Jag var tvungen ändra hur gamla mina tomtetofflor är och jag ska förklara hur jag kom på det. Jag satt och korrekturläste, för man blir blind för det man har skrivit när man just har gjort det, eftersom man vet vad man har skrivit och läser inte orden ordentligt och missar lätt felskrivningar, så jag brukar kolla även dagen efter, för då hittar man i regel en massa fel. Som med att tomtetofflorna snart är 16 år gamla, som jag först skrev. Jag började tänka att “nee, vänta nuuu, jag har ju bara bott här i 15 år…och fick jag verkligen dem första året?” Så det kollade jag upp och såg att jag fick dem hösten 2007. Alltså var jag ju tvungen ändra i texten.  ]

Vi började morgonen med att åka till Storis och handla. Därefter tände vi ljusen hos farsorna, så att de lyser imorgon på tredje advent.

När vi kom hem åt vi grötfrukost med ostmackor. Sen var det tävlingsdags med Alla mot alla. Vi plöjde igenom alla veckans avsnitt på en gång. Erik och Lotta briljerade som vanligt. Gick och vann igen. Men vem är förvånad. Nu får vi vänta till våren, för det blir väl fler säsonger? Annars måste jag ringa och skälla ut dem.
Jag eldar en massa ljus. Kronljus, blockljus och värmeljus och allt vad de nu heter, men försöker att inte tända i alla lyktor samtidigt, för då blir det 20 ljus om dagen och det kan bli kostsamt, så jag varierar lite mellan dem så det blir ett jämnt sken i rummet.

När Håkis åkte hem satte jag igång med bakningen. Lussebullar. Jag fuskade lite den här gången. Eller om sanningen ska fram så glömde jag bort hur jag skulle göra, så när jag hade kavlat ut degen, brett på smöret och strött över vanilj och socker så rullade jag ihop den och började skära som när jag bakar vanliga bullar. När jag upptäckte min blunder satte jag ihop dem till åttor och var riktigt nöjd med min lösning.

Det var bara det att de blev gigantiska! Jag var tvungen dela på en del, men några fick faktiskt sitta ihop så får vi se om vi orkar få i oss en hel.

…nej, vi får nog dela på alla, men alltså, jisses så goda de är!…