Alma och handarbete

Det är inte alltid så lätt att handarbeta när man vill. Inte när man har en Alma som söker uppmärksamhet.

Det är som att hon vet att jag är som mest upptagen och att hon just då beslutar sej för att det är livsviktigt att få komma och lägga sej i famnen, gärna ovanpå handarbetet.

Hon älskar garn nästan lika mycket som jag.

Doften av ull är så tilldragande.

Och varmt och gott när man varit ute på balkongen där det börjar vara allt kyligare.

Efter en stund gick hon iväg och la sej på skrivbordet och jag fick beundra min virkning lite innan jag fortsatte. Inte så jättemycket kvar innan den är klar.

Alltså de där vita små flufftassarna. Hur söta?

…det är mysigt med knäkatter, men kanske inte alltid ändå… 

En liten boll blev det iallafall

Alma har hållit på och inbjudit till lek hela morgonen här, hon vill att jag ska jaga henne och hon mej i tur och ordning, vi brukar göra det, men nu har jag ju mer värk än vanligt i benhögen, så jag är inte så jättepigg på att springa. Då har jag ett tips på vad man kan göra för att avleda och få henne på andra tankar. Jag kammar henne helt enkelt. Hon ligger och njuter, får den uppmärksamhet hon vill ha och blir samtidigt fluffig och fin i pälsen. Hon fäller mycket mindre än Valle och Vilma och har inga tovor, så det finns egentligen inget behov av det, men hon älskar den mysiga stunden i soffan.
Nu är hon ute på balkongen och låter mej vara ifred. Hur länge återstår att se, men det är ett bra sätt att få vara ifred.

…inte mycket hår det där när man jämför med de andra pälsbarnen, men en liten boll blev det iallafall…