Idag ska vi åka och hälsa på kära mor, men vi ska naturligtvis sitta ute med avstånd så vi inte smittar henne, ifall vi skulle vara bärare av corona. Jag tror så klart inte det, men man måste vara försiktig. Det är så många som har det utan att veta om det. Jag har en mask som jag ska ha på när jag fixar med kaffet. Mamma får gå ut och sätta sej så länge. Jag ska tvätta och sprita händerna och försöka att inte röra nånting mer än nödvändigt. Sen får vi sitta ute och prata lite. Om än vi pratar i telefon så är det ju kul att få träffas. Men jag får inte krama henne, vilket känns orättvist på nåt sätt. Men hellre kramlös än föräldralös.

Innan vi åker var jag ute med Alma. Hon brukar bli helt utslagen efteråt så det är ju bra om hon bara sover medan vi är borta. Då saknar hon mej inte lika mycket.

Det är fortfarande väldigt skrämmande det där utelivet.

Men ganska modig ändå, måste jag säga. Det är ju bara fjärde gången hon är ute.

Haha,,,jag tror det var gräset som var lite sticksigt, det var nyklippt. Hon hoppade långa skutt efter jag slog av kameran, så hon gillade nog inte underlaget.

…lite härligt är det ändå…jättehemskt och härligt på samma gång…söta lillfjompan…