Ja, så kom då äntligen ett inlägg. Vi hämtade lilla Alma på tisdagseftermiddag den 1 oktober. Hon är en trygg och go liten tjej. Enda svarta molnet i det hela är att hon ännu inte godkänt eller blivit godkänd av Valle & Vilma. Annars går allt så bra. Hon busade, åt och var på toa redan första dagen.

Hon är väldigt kelig och tyr sej till mej då jag är hennes trygghet och bodyguard. Här har hon somnat på min arm ♥

Eftersom vi fick väldigt lite sömn första natten gick vi upp och la oss för att sova ordentligt en stund på dagen.

Hon har god aptit. Och trots att hon blivit attackerad av Valle så ger hon inte tappt utan fortsätter som om inget hänt efter att ha hämtat sej en aning. Jag trodde aldrig att Valle skulle göra nåt sånt. Han var så snäll mot Vilma när vi kom hem med henne. Men vi får ha tålamod och inte stressa fram nåt. Det kan ta ett par veckor. Nu är vi ju bara lediga en, men är det så att de fortfarande inte kommit överens när det är dags att åka och jobba får vi helt enkelt stanna kvar här på ranchen så Valle & Vilma får vara på övervåningen, där de ändå alltid är när vi är på jobbet, och Alma får vara ensam nere.

Hur kan man vilja skada nåt så gulligt? Hon är ju bara en unge. Men det kan ju vara hans sätt att uppfostra och tror att det är en jättebra taktik att skrämma halvt ihjäl dem så de inte vågar annat än gilla honom. Way to go, Valle….not!

Men jag tror att han inte skulle ha gjort nåt om det inte vore för att Alma bestämde sej för att kaxa till sej och gå mot honom med lömska ögon, krokig rygg och uppburrad svans, vilket fick honom osäker så att han backade försiktigt därifrån med svansen mellan benen. Det var efter det som han började gå till angrepp.

Nåja, vi får se hur det går. Alma är iallafall inte rädd för Vilma. Men Vilma är rädd för Alma. Henne ser vi knappt röken av. Hon är ensam på övervåningen hela dagarna. Hon är alldeles för vek för att kräva tillbaka sin plats i skaran. Hon går med på att Alma tar hennes plats. Vi försöker hämta henne, locka och pocka, men hon tackar vänligt men bestämt nej. Valle däremot njuter av uppmärksamheten vi ger, bara för att de inte ska känna sej åsidosatt.
Men med tiden kommer nog Alma och Vilma bli goda systrar och då får nog Valle passa sej. Alma blir nog snäppet större än Vilma och när de är två mot en har han inte mycket att sätta emot. Det kommer att bli bra detta. Det gäller bara att ha tålamod.

…det är därför jag inte bloggat innan…har haft fullt upp med att se till att Alma känner sej trygg…nu är hon med Håkan, så ingen fara…