Jag är ju pescetarian och det är ingenting som jag bestämde mej för utan det bara blev så i och med att jag fick svårt att äta kött, det blev faktiskt omöjligt, efter att ha gått med i Facebook och sett alla filmer med söta kossor och grisar som visat hur kloka och emotionella djur de är.
Sen lyssnade jag, alldeles nyligen, på Therese Lindgrens bok, Vem bryr sig, som handlar om varför hon blev vegan. Där berättar hon om äggindustrin och *hanteringen med de små kycklingarna, vilket fick mej att inte vilja gynna dem längre. Jag sa till Håkan att vi måste hitta en liten, privat hönsfarm som säljer ägg, för jag köper inte i affären mer.
Så kom jag på att jag hade ju en mycket närmare än jag kunde hoppas, nämligen på jobbet. En kvinna som brukar sälja och sen lägger hon pengarna på att hjälpa Kattakuten bland annat, när de har nån katt som behöver vård eller nåt. Jag frågade om jag kan få köpa av henne i fortsättningen och det får jag, bara jag säger till lite i förväg så hon hinner samla på sej några. 50 kr för ett 12-pack. Det är värt vartenda öre, så länge jag vet att det kommer från lyckliga hönor som får vara ute och sprätta, ta sandbad och äta gräs. Leva det liv som en liten höna önskar.
Så nu har jag köpt mitt första 12-pack. Se så fina de är. Olika stora i olika färger. Hur gulligt?
…jag är så lycklig, för nu kan jag fortsätta äta ägg…jag vill inte bli vegan mot min vilja… 
*”Vad gör de med tupparna? De sorteras ut, inte som de levande varelser de är utan ovarsamt, som om det vore potatis, upp på ett transportband som för dem ned i en kvarn som mal dem levande…”