Vi satt ute i rottingmöblerna å pratade när vi såg en liten svala sitta på gungsängens bjälkar.

Den satt där å tvättade sej å chillade lite.

Men det var en till som hade upptäckt den.

Hon smög sej närmare…

…undrade hur fasen hon skulle komma upp till den.

Svalan såg Vilma, men var inte särskilt orolig. Den fortsatte att tvätta sej. Vilma klagade högljutt. ”Määääh”…jamade hon. ”Kan ingen lyfta upp mej?”

Svalan satt där så lugnt, säker på sin trygga placering, men efter en stund flög den iallafall iväg.

Vilma satt kvar en stund å letade efter den. Hon hann nog inte med när den stack iväg.

…hon får absolut inte ta fåglar, men det är inte utan att jag tycker lite synd om henne…