Det är full snöstorm därute. All snön som smält bort så vi fick barmark har återkommit. Det har snöat hela dagen och ser inte ut att vilja sluta, så vi ska väl få några centimeter innan det här är avklarat. Kul…eller så inte.

Håkan har varit och farit, men han kommer ju som vanligt imorgon och sover över. Det blir lördagsmys med Alla mot alla och kanske filmtajm eller nåt. Den traditionella veckohandlingen på söndag morgon innan vi fortsätter till ranchen.

Men först ska fredagsafton undanstökas med Valle här i mitt lilla residens. Det blir lite träning, duschning, stickning och sen Masked singer på tv. Ja, kanske jag till och med kokar mej en kopp te. Här drar vi oss inte för nåt. Så wild’n’crazy som jag är. Och för att släppa hämningarna helt kanske jag tar mej en glass också.
Ja, ni ser ju…tokigheter, tokigheter!

Valle lägger tassarna på min arm. “Du å ja’ mamma”, säger han. “Tror jag det, du å jag Valle”, svarar jag och ler.

Och imorron får jag träffa de här två söta tjejerna.
Snart kommer lill-Alma till mej och Valle får åka till ranchen. Nu är det inte länge kvar till de kan vara ute. Men först måste grinden upp så gården är ordentligt inhägnad. Och så ska detta eländiga snöande vara helt överståndet, förstås.
Då är det vår. Då ska de där små tassarna få trampa i gräset igen. Då får de jaga flugor och andra insekter. Lyssna efter sorkens rasslande rörelser i gömmorna. Lapa vatten från skålen på förstutrappan. Ligga och slumra under syrenens grenar. Känna solens värmande strålar och söka sej till skuggan. Galoppera det fortaste de kan från ena hörnet av gårdstunet till det andra.
Springa ut och in som de vill, bara för att de kan.

…våra vackra pälsbarn…