Bara elände

Eländet fortsätter för stackars Valleman. Nu har han fått infektion där nedre hörntanden satt. Han har så ont så jag får inte smeta på nån Hexagel som han ska ha på tänder och tandkött för att rengöra. Han äter inte gärna, men äter dock om än lite. Han verkar rätt så pigg annars, ingen feber vad jag vet, men har ingen stjärttermometer så jag kan inte kolla heller. Där de andra tänderna satt har han inte ont alls, så det är bara det där lilla hörnet i munnen som gör livet surt för han nu.

 Så jag ringde veterinären och hon skrev ut antibiotika som vi hämtade ut nu när jag slutade jobbet. Har redan gett honom första dosen. Han ska ha en fjärdedels tablett, tre gånger om dagen, och nu hoppas jag att han äntligen ska få bli smärtfri och lycklig. Kan tänkas att han skulle acceptera Alma då också, för veterinären sa att han haft detta länge och de kan bli aggressiv av smärtan. Att vi inte har upptäckt nåt förrän nu beror på att katter inte gärna visar att de har ont, eller att det är nåt fel på dem. Inte förrän de är så dåliga att de inte kan dölja det. Men som sagt, nu ska han väl ändå bli bra, nu när han har dragit ut de tänder som plågat honom och fått bort tandstenen och allt. Nu ska han väl ändå få bli som i hans glansdagar. Och förhoppningsvis törs vi så småningom prova sätta ihop Valle och Alma igen. De har faktiskt väldigt mycket gemensamt så de borde gå bra ihop.

…det känns så bra nu…längtar till de har börjat ge verkan…