Alma lider ingen nöd

Alma ser inte ut att lida någon nöd. Snart känner hon sej hemma och blir sådär jobbig med Vilma igen. Fast jag hoppas att hon håller sej i skinnet och försöker bete sej. Då kanske Vilma slappnar av och blir lite mer extrovert. Man såg ju att hon gärna hade hoppat in i leken med Alma, men Alma är lite för burdus och gåpåig så Vilma väljer att bara titta på.
Det blir nog kul för henne när hon får komma ut och får vara lite mer skyddad. Då vill hon nog vara ute lite längre stunder än här, där det är så mycket spring på gården med omnejd. Jag tror hon kommer att älska det.

…men vad Vilma ska undra var Valle har tagit vägen… 

Nu har han fått tid!

Åh herre min skapare vad jag har suttit och ringt här nu. Först till Djursjukhuset i Gammelstad, de hade ingen tid förrän tidigast i november. Öjebyns likaså, men bokade ändå än tid den 2 november ifall jag inte skulle få nån tidigare. Sen ringde jag Bergnäsets Djurklinik, samma sak där. Petvet fick jag inget svar hos. Din veterinär i Piteå gjorde inga tandsaneringar längre. Slutligen provade jag Lapplands Djurklinik i Boden och där fick jag äntligen napp! Han får komma redan på tisdag nästa vecka och jag ska ringa till Gammelstad och be att få lite mer morfin så han klarar sej över helgen och måndag.
Sååå himla bra!

Sen var det bara att ringa tillbaka till Öjebyn och avboka tiden samt till Gammelstad igen för att be dem skicka Valles journal till Lapplands Djurklinik.
Ja, men nu är det ordnat så nu ska väl allt bli bra. De kommer att röntga, ta bort tandsten, eventuellt dra nån tand ifall det behövs. Gör’t bara. Allt som krävs. Så länge han blir bra så. Än är det liv i gubben.

Men…det där är inte Alma!

Titta vem jag har fått hem. Lille Valleman!
Håkis tog honom till veterinären idag, för han har ont i munnen, så han har lite svårt att äta. Han har tandsten och tandköttsinflammation, så han måste få en sanering, om det nu är det som gör att han inte kan äta, men antar det då han vill egentligen. När han får nåt i munnen jamar han av smärta och har svårt att tugga.
Nu har han fått en morfinspruta och i skrivande stund sitter han faktiskt och äter, sen ska han få morfin imorgon 3 ggr i munnen och en gång på fredag. Då är det bättre att han är hos mej som slutar tidigare än Håkis. Så nu får han passa på att äta upp sej och vi får boka en tid för munsanering. Hoppas man får det fort nu.
Alma fick följa med hem till ranchen. Hoppas det går bra för henne. Hon är ju lite rädd, men är hon där länge nog så vänjer hon sej. Nu börjar det ju vara så kallt så Valle är inte ute så mycket och framförallt inte länge. Nu duger nog balkongen och det är bra om han är här som ska ha kortison varannan dag så slipper Håkis åka fram och tillbaka med mej. Jag kan åka dit kanske ett par gånger i veckan så jag får träffa Vilma och Alma också lite.

Mammas älskade lilla skruttgubbe! ♥ Han är lite stirrig av morfinet.

Han åt ganska ordentligt. I flera minuter satt han. Med saneringen blir nog allt bra igen.

…lille vän, vad du betyder mycket för mej…