Day: August 30, 2020

Nu är jag hemma igen på min gata i stan. Vi tävlade ett avsnitt till, som var torsdagens, hemma hos Håkis. Erik och Lotta briljerade i vanlig ordning. Alltså de två…vilket par! ♥

Det är en så skön sensommarkväll, jag ville nästan inte gå in, men jag måste ju hem till Alma.
De där rosa, fluffiga molnen gör mej helt lyrisk. Och när dessutom några tranor kommer flygandes, då slår mitt hjärta några extra slag. De börjar nog samlas inför flytten. Känns aningen tidigt, men de stannar väl ett tag till innan det är dags.

Valle tog sin medicin lika snällt som vanligt. Han har vant sej nu och det blir aldrig några tråkigheter. Han går inte ens iväg när jag tar den lilla burken med blått lock, som han vet att jag lägger kortisonet i, även om jag står på andra sidan bordet och han har möjlighet att springa iväg. Nej då, han tittar bara och väntar på att jag ska komma till honom och ge honom den lilla pillerhalvan. Han är så söt så mitt mammahjärta värker.

När vi kom fram och jag klev ur bilen och sa hejdå, gick några steg och Håkis hann åka iväg, kom jag på att jag glömde nyckeln i bilen. Jag skyndade mej att smsa “kom tbx” och hann bli nervös att han lämnat mobilen hemma. Han skulle ju bara skjutsa mej fram och tillbaka, då behöver han ju inte den. Jag hann tänka att “nu får jag gå här ute och vänta tills han kommer hem och kollar mobilen…det kan ju dröja hur länge som helst”. Men han svarade, efter att jag smsat en andra gång, och kom tillbaka så jag fick nyckeln och kunde gå in. Pjuuuhh!
Alma blev lika glad som vanligt. Nu är hon ute på balkongen och kollar efter svalorna, som antagligen har gått och lagt sej, men det finns säkert en och annan fluga eller nattfjäril att fånga iallafall.
Jag har en timme kvar innan jag gör kväller, så nu ska jag kolla lite YT-videor och så ses vi imorgon igen. Sov gott alla och dröm vackra drömmar.

…det har varit en så mysig dag detta…tack Håkis för idag… 

Det är söndag och vi har precis anlänt på ranchen efter att ha ätit middag hemma på min gata i stan och tävlat i några avsnitt av Alla Mot Alla, som börjat en ny säsong till allas vår glädje. Vi har missat det och får kolla på Dplay på nätet. Det går ju lika bra, men imorgon ska vi tävla när programmet sänds och då får vi sitta med mobilerna och prata, för Håkis är ju här på ranchen och jag hemma på min gata i stan. Men det går nog också bra.

Vi har ömsom sol, ömsom regn, och runt 11° i skuggan.

Ju närmare ranchen vi kom, desto soligare blev det, men det fortsatte ändå regna ett tag.

Men sen slutade det helt och solen skiner och de mörka molnen åker vidare in mot stan. Hösten närmar sej med stormsteg. Ja, det är ju första september redan på tisdag, men än så länge envisas jag med att kalla det sensommar, sen får träden vara hur gula de vill.

En vacker regnbåge, och inte alls “grönstake” som jag så felaktigt ville kalla det i min brådskande skildring, visade sej över åkern. Månntro om guldspannen ligger där bakom träden eller om den är åt andra hållet?

Avslutar med en liten detaljbild på nya bilen. En bättre begagnad, men för oss ny, alltså. Har väl aldrig tidigare haft ett gott öga åt Mercedes, men den här är jag allt lite kär i ändå. Den har sin charm som jag helt har fallit för. Kan ju vara för att den är Håkis också.

…nu ser jag fram emot hösten…har inget emot den, den kalla sommarn till trots…