Lite senare

Det mullrar i fjärran. Jag sitter här vid datorn, mätt å belåten efter den supergoda lunchen å en kopp kaffe. Vilma har kommit in å ligger här framför mej på skrivbordet.

Jag var å gick en promenad i byn. Det var jätteskönt. När jag kommit hem igen å hade ätit å det så skickade jag ett sms till mina tidigare arbetsgivare att om de behöver sjukvikarie så står jag till förfogande. Jag glömde bara tillägga ”från vecka 34” så de kan ju ringa närsomhelst nu. Jag ville ju vara kvar här på ranchen ett tag till med katterna, men ska jag jobba vill jag vara i stan. Jag har inga arbetskläder här heller. Måste nog hämta hit dem ifall att de ringer. Fast Håkan hinner nog åka iväg innan, så det blir besvärligt ta sej dit då. Man får väl hoppas att de inte ringer ännu. Eller att de gör det nån dag innan.

Ja, ja, det är alltid så där. Man tror alltid att de ska ringa när man inte vill, sen när det visar sej att de inte ringer, då vill man inget hellre  hm

Bättre väder

Igår var vi inomhus hela dagen, bortsett från nån timme på förmiddagen, för det var så himla blåsigt. Lite regn bara, men annars grått å trist.

Idag ser det ut att bli bättre. Det började dystert, men nu tittar solen fram å jag har öppnat dörren så småttingarna får gå ut. Skulle det börja regna så kommer de ju in.

Får se om jag tar nån promenad idag. Har ju sagt att jag ska gå oavsett väder, men försök å övertala mej när det är så där trist. Jag har inte alls samma driv som förut. Vet inte hur jag ska få det. Inte heller tycker jag det är kul att gå ensam längre. Fast om jag tog radion på mej å bara tvingade ut mej så skulle jag nog tycka att det är jätteskönt. Så vi får se. Kanske jag lyckas lura ut mej ändå.

DSC_0230 (2)

…just nu sitter jag bara å längtar till lunchen…sååå god mat idag…  biggrin_thumb2