Idag är det onsdag, mittiveckandagen, och jag har suttit på balkongen sedan jag kom hem. Passade på att raka benen därute när jag nu ändå bara satt där, visserligen lyssnande på en podd, men ändå. Det är både roligare och lättare när jag inte längre klarar av att sätta mej i duschen, för det är så svårt att ta sej upp p.g.a min värkande kropp, och jag inte kan lyfta benet som jag gjorde förut p.g.a stelheten i ryggen. Inte lätt att bli gammal och skröplig.

Så skönt att ha det gjort. Nu är det bara att duscha som vanligt ikväll och behöver inte tänka på det.
Har ätit sallad med pulled beans, smakar lite fläskköttigt och funkar så bra för mej. Bra konsistens också.
Det är den sista juni och vi närmar oss semestern med stormsteg. Jag längtar sååå. Som tur är jobbar jag inte heltid och har mycket kvar av dagen när jag kommer hem. Tänk det hade man aldrig kunnat drömma om för 20 år sen. Då hade jag inte kunnat bo själv i en trea även om jag jobbade heltid. Jag är oerhört tacksam att jag kan göra det nu och klara mej på en deltidslön och kan både unna mej nåt smått och ändå spara lite också.
Att man kan ha det så bra. Fastän man bara är en simpel städerska.
Ja, nog svamlat om det. Nu fick jag ett litet inlägg på den sista dagen av denna månad. Helt ointressant, precis som alla andra inlägg. Och jag lär återkomma med fler lika ointressanta inlägg i framtiden med, så vi säger so long och ha det så fint tills nästa gång.

…det här e livet hörrni…