Månad: mars 2021

Ooops! Vad tiden går fort! Det är redan en vecka sen jag skrev sist och jag som tycker att jag uppdaterar rätt så ofta. Well, kanske inte då. Men jag har väl som vanligt inte haft nåt att berätta. Det händer inte så mycket här just nu. Ena  dagen är den andra lik. Lite trist, kan tyckas, men tryggt och skönt samtidigt.

Jag har börjat tjata på Håkis om att köpa sån där SUP som vi skulle kunna paddla till Altappen på i sommar. Det går inte så bra. Han tycker att det är alldeles för långt och litar inte på hållbarheten i såna. Han vill ha en båt, en öppen med styrpulpet. Tjaaa, varför inte, men inte alls lika smidigt som en SUP och definitivt inte samma upplevelse.
Fast…bara man tar sej ut så…jag vill ju ut på sjön igen. Längtar ibland så det skär i bröstet.
Måste kolla efter en billig båt.

Vi har haft soligt och rätt så varmt här i några dagar, så det har smält en hel del snö och vårkänslorna har återvänt. Vi skulle egentligen ha fint väder i helgen med, men inte är det då sol idag. Det är mulet och bara runt 3° C.  Men igår fick vi njuta lite sol på balkongen. Jag med min stickning och Valle fullt upptagen med att lyssna på fåglar, tror det var duvor, som landade och spatserade runt på taket ovanför oss.
Som sällskap hade vi Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam i deras podd. De är sååå roliga!

Jag har städat här på morgonkvisten. Dammtorkat, dammsugit och skurat, så nu är det rent och fint. Nu väntar vi bara på Håkis, som kommer i eftermiddag, och då ska vi beställa mat med Foodora. Det blir varsin räkrulle från Pepes. Sååå goda! Det är som en kebabrulle, fast med räkor och ägg, och så det sedvanliga – gurka, tomater, lök, peperoni och så klart dressing. Som en räkmacka, fast godare. Så jag har inte ätit nånting, för att kaloriintaget inte ska bli för stort. Fast det blir inga chips eller annat godis heller. Men kanske en bulle till kaffet lite senare.
Och förstås ska vi tävla i Alla mot alla, så helgen blir sej lik. Mysigt, men kanske lite tjatigt.
Snart får vi göra annat också. Det är bara att vänta ut denna pandemi.

…söta Valle på balkongen…älskar!…

Jag har hämtat paket. Ja, det är garn, hur visste ni?
Léttlopi är isländskt 100% ullgarn. Doftar får. Doftar gott.

Jag tycker det påminner mycket om norska Rauma som jag stickade min gråa tröja med rött, vitt och mörkgrått ok. Känns väldigt lika, men är spunnet annorlunda.
Det här garnet är mångas favorit, så även Rauma. Man tror att de ska kännas stickiga att ha på, men till min förvåning var inte den i Rauma alls stickig och jag hoppas att det här känns likadant. Det kommer så klart bli en mörkgrå tröja med vitt, svart, beige och koppar i oket. Jag vet redan vad jag ska sticka, men har inget mönster, jag har bara en bild och får gå efter den. Jag har förstorat och räknat maskor så jag vet när och med hur mycket det ska ökas/minskas så det ska nog inte vara nåt problem. Jag har också räknat ut hur många maskor man har från början.
Jag kommer att sticka den nerifrån och upp så för mej blir det att minska vid oket. Färgerna är samma i tröjan, helt av en slump, för jag hade beställt garnet redan innan jag hittade tröjan. Jag hade bara kollat hur mycket garn jag måste beställa, i ett annat mönster, så jag är säker på att det ska räcka.
Så nu har jag hur många projekt som helst. Det är bara att sätta igång ett nytt när man är färdig med ett annat. Kul!

Valle tycker också det doftar gott.

…önskar att fler använde ull…det är inte djurplågeri, det är ett underbart material… 

Idag var det dags för Valle att kolla sina blodvärden igen. Långtidssocker, njurvärden och levern, hur är det med det? Han kräks lite nu och då, det kan gå ett par veckor emellan, ibland bara nån dag, men alltid bara en gång så det eskalerar inte som då när han var jättesjuk. Och så är han lite halvlös i magen utemellanåt.

Han gillar inte att vara hos veterinären, så han sökte sej till första bästa gömställe och tur för honom så har de byggt trappsteg till en hylla med ett litet bo där han kunde gömma sej. Nåja, komma undan åtminstone en liten stund.

Det första veterinären sa var att Valle är i överraskande bra form med tanke på vad hon läst i hans journal. Hon väntade sej en mycket krassligare katt. Det var skönt att höra. Han har bra muskulatur för att ha ätit kortison en längre tid, över ett år, och det är visst vanligare med muskelsvaghet då, så det var också glädjande. De tog blodprov och vi åkte hem och så ringde hon sen på eftermiddagen.
Lever och långtidssocker var bra, men inte njurvärdena. Nu låg han högre än han nånsin gjort tidigare så vi måste tillbaka och ta ett nytt prov om sex veckor för att se om det är nåt tillfälligt bara eller om vi måste åtgärda på nåt sätt. Nu äter inte han njurdietmat. Vi köpte ju med lite när vi var till Lapplands djurklinik i höstas, för han låg ju på gränsen då, men han luktar inte ens på den maten. Så det blir väl som med Hampus, att han har bara nåt år kvar, fast det var ju väntat ändå p.g.a lymfomen. Och spondylos. Och FORL. Det är bara skrutt med gubben. Typix!
Men än så länge har han god aptit. Än så länge dricker han bra. Än så länge sköter han hygienen. Och vi får vara glada för den tid vi får med honom här nu och den tid vi fått. Han fyller 14 år i maj och nu är jag inte längre orolig att han inte lever så länge, för jag tror han kommer göra det. Jag tror han får en sommar till. Sen vet jag inte. Men han ska på återbesök den 21 april och sen tar vi det därifrån och ser vad vi kan göra. Om han fortfarande har lika dåliga värden eller kanske ännu sämre. Han är iallafall i bättre skick än väntat och det är jag så tacksam för.

…vi har ju fått ha kvar honom längre än vi trodde för ett år sen… 

 

…är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Vilmas födelsedag
Hurra, hurra, hurraaa!
Hon blir 7 år idag.

Efter att Valle varit ensamkatt i två år pratade vi om att han borde få en kompis. En lillasyster att leka med och ha som sällskap och efter mycket velande, om vi verkligen skulle köpa en till katt eller inte och bestämde att nej, det fick räcka med Valle, så kollade jag ändå på blocket, bara utifall att. Och där fanns hon. En rödblond liten tösabit. Så hjärtskärande söt ♥
Jag mejlade uppfödaren och sa att ”om hon är kvar i mitten på juli köper vi henne”. Uppfödaren tog det som att vi tingade henne och bad att få 15% av köpesumman. Jag, som så gärna ville ha henne, nämnde inte att hon missuppfattat utan betalade glatt handpenningen och sen var det klart. Vi skulle hämta hem den lilla när vår semester började.

Lilla gumman, vad tiden har gått fort. Nu är du en medelålders tant, men du är fortfarande full i bus och har väl aldrig blivit riktigt vuxen. Nu har du en yngre kompis som du leker med för fullt, där i ditt paradis. Jag hoppas att din dag blir fin, om än du inte har nån aning om att du fyller år. Grattis till dej lilla snuttjullan 

Hade hon inte varit så kräsen hade hon fått nåt riktigt gott, men det är inte så mycket som duger till denna ståndaktiga lilla dam, så det får räcka med en liten skinkbit som pappa Håkis får ge när han kommer hem.

…finaste lilla häxmajan…ses till helgen…