Det går bättre nu

En liten uppdatering om katterna kanske ni vill ha. Jo, det går bättre. De säger ju att det brukar ta så där en 14 dagar innan katter kommer överens med nykomlingen och det verkar stämma, för så lång tid tog det för Vilma att acceptera Valle och så även för Valle att acceptera Alma. Jag litar inte helt och fullt på honom ännu, men ändå så pass att vi har varit tillsammans i vardagsrummet allihop och jag har till och med kunnat somna där i soffan.

Valle har gått fram till Alma där hon har legat i en stor halmkorg som vi har där på golvet och tittat till henne lite och sen bara gått därifrån. Han har kommit tillbaka till soffan och hoppat upp till mej där jag halvslumrat och sen hoppat ner igen, utan att hoppa på Alma. Han har haft flera chanser om han velat, men låtit bli. Dock vaktar jag henne när hon springer omkring och busar. Jag vågar inte slappna av då hon triggar hans jaktinstinkt och jag vet ju inte säkert om han verkligen är med på att hon bor hos oss nu. Men jag sover med Valle och Vilma, eftersom de är så “mammiga” och låter dem gå som de vill och istället för att vakta Valle så vaktar jag Alma numera. Det verkar ha gjort susen. Annars hade Håkan åkt hem med dem så de fick bli sej själva igen, Valle har varit så stressad, så han till och med inte bajsade på flera dagar. Han har magrat massor. Han är nästan bara skinn och ben, stackarn. Hoppas det beror på stressen bara, så han snart har ätit upp sej igen. Inte heller har han pinkat annanstans än i lådan, så det var en klar markering till Håkan, att han var missnöjd med honom.
Men det är så med katter att de gillar inte förändringar och man måste så fort som möjligt gå tillbaka till det normala. Jag har varit en hel del med Alma, men det är ju för att allt är nytt för henne, så hon måste ju ha nån att ty sej till. Nu är hon hemmastadd ordentligt så nu kan vi återgå till vardagen. Men Håkan får sova med Alma i datarummet än så länge. Vi törs inte vara alla tillsammans förrän vi är absolut säkra på att de kommer överens.

Vilma är som vanligt snäll och fin. Hon har börjat komma fram mer och i morse sprang hon sina busrejs som hon alltid gjorde förut. Hon är så nyfiken på Alma, men vågar inte riktigt släppa loss, men jag tror det bara är en tidsfråga innan de springer och leker med varann. Man ser att hon är så sugen.