Nu börjar Valle & Vilma vänja sej vid denna lilla hårboll, men de är inte särskilt impad, om man säger så. Alma är lugn och trygg och kanske lite övermodig många gånger, men peppar, peppar…inga fler attacker har förekommit. Skönt!

Alma upptäcker fortfarande nya saker, som till exempel den där svarta, stora saken som det helt plötsligt började spraka och knastra så förjordat ifrån. Vad tusan ere som händer?

Håkan var iväg till stan en sväng och när han kom hem hade han med sej fika. Kanelbullar. En dag sena var vi med dem, fast det äter man ju när man vill, men på kanelbulledagen åt vi inte en enda bulle. Jag har som inte fått nån ro att ställa mej och baka nu när jag måste vakta de här små pälskrokodilerna. Inte för att Vilma är nåt hot, hon kröker inte ett hårstrå på Alma, men fräser och morrar när de är tillsammans på köksbordet och Alma råkar titta på henne.

Valle fick kattmyntatabletter. Det kanske kunde liva upp honom lite. Han har som verkat lite låg de senaste dagarna. De tror nog att Alma har kommit för att ta över, så nu är vårt jobb att övertyga dem om att hon är här för att komplettera vår lilla familj. Alla är lika värda, men Alma är ny så hon behövde lite mer uppmärksamhet så här i början.

Men hon är mindre rädd iallafall och har slutat fräsa, väsa och morra. Istället försöker hon närma sej både Valle och Vilma, så förhoppningsvis ska spänningen släppa mellan dem och alla kan bli vänner. Det är söndag idag, hela dagen har de på sej och sen två dagar till. Därefter börjar vi jobba igen. Är de inte vänner tills dess så måste vi fundera på hur vi ska sära dem åt. Valle är snäll så länge vi är med, men jag litar inte på honom så jag vågar inte lämna dem ensamma.
Jag vill åka hem till stan och sätta samma nät som vi har runt gården i hallen, så Valle och Vilma har vardagsrum/sovrum och Alma får ha kök/datarum, men att de ser varandra när de är i hallen så Alma inte känner sej helt ensam. Sen kommer jag strax efter halv två, vilket också är anledningen till att jag vill till stan, annars får Alma vänta till halv fem innan hon får nästa portion mat och det är alldeles för länge. Hon äter nämligen inte av torrfodret ännu.
Jo, men det blir bra, tror jag. He ordnarse allti, som han sa som sket i vasken…nähä, det var inte så den var…  

…men det är sååå kul med tillökning i familjen…hon är så fin och söt och alldeles underbar…