Alltså, ljumma sommarkvällar, med det här varma skenet från solnedgången. Inga mygg, för det är för varmt, inga bromsar, värmen till trots. Bara fladdrande fjärilar, irrande flugor, gräshoppor som spelar. En vindpust sveper den söta honungsdoften från blommande älggräs med sej. En trollslända flyger skyndsamt förbi. Kreaturen betar i horisonten. Vattnet porlar i den strömmande ån. Rallarrosen färgar vägkanten skär. Tofsvipans ängsliga kvidande i fjärran.
…*suck*…need I say more?… 
Du skriver så vackert att man får tår i ögonvrå
ja, det är min pötiska ådra som ger sej till känna 🙂
Och om du inte vet vad jag menar med pötisk så kommer förklaringen här…
Jo, du förstår att det var ju lille Olle som gick i skolan och hade högläsning.
“Goethe var en stor….”
“Nä, men det vet väl Olle att OE uttalas Ö”, avbryter lärarinnan. “Börja om nu…”
“Göööte var en stor pöööt….” läste Olle, med betoning på Ö.
🙂
Jag gillar din bötiska ådra man blir berört
hahaha KRAM 🙂