Day: July 22, 2019

Första semesterdagen inleddes med promenad, den vanliga svängen. Det var sååå varmt!…Och skönt! Vi får inte klaga nu när värmen äntligen kom!

Jag plockade första lilla skörden jordgubbar. Det går fort nu. Från att ha varit enbart gröna små kart hittade jag några stora, riktigt röda bär. In i kylen med dem och så ser vi om vi har att plocka imorgon med så vi får varsin portion med gräddmjölk och socker.

Jag har stickat på min jultröja. Har hunnit med bålen upp till ärmarnas början, minskat med 10 maskor för dem och påbörjat på dem, ärmarna alltså. Man stickar dem för sej. Sen när de är så långa som de ska vara från armhålan, lägger man upp dem på rundstickan tillsammans med bålen och stickar oket ihop med den, så att man i slutändan har en hel tröja på stickan. Så nu kommer det gå undan, för ärmarna har ju logiskt nog färre maskor, så snart sitter jag där med det roligaste av allt – mönsterstickningen i oket. Visst är det skönt att bara sticka räta maskor, varv efter varv i samma färg, för man behöver ju inte tänka, så det går väl också bra, men det är sååå mycket roligare, och man ser hur arbetet växer, när man har ett mönster att jämföra med.

Sen var det åter dags att raka apostlahästarna, så de är lena och fina som en barnarumpa. Eller kanske aningen strävare, för det är alltid nåt hårstrå man missar, men det syns inte, så nu kan jag ha kjol eller shorts utan skammens rodnad vilande på mina kinder.

Och lilla Vilma har varit på sitt sedvanligt goda humör och busat både inne och ute. Valle, som är en mogen herreman, har tålmodigt tittat på. Men ibland får han också sina ryck, som ni har sett i tidigare bevismaterial jag lagt upp här i bloggen. Eller var det bara Instagram? Jag vet inte. Men det har varit en bra första semesterdag och det kan gärna fortsätta i samma anda.

…jag hade det på känn…att sommaren väntade på oss… 

Paolo Roberto är klok som en uggla. Inte för att jag vet om det stämmer att ugglor är så kloka, men talesättet säger ju det. Han ger iallafall ifrån sej så himla bra argument som lämnar en i eftertanke. Imorse till exempel sa han:
“Att vara stark är inget vissa personer har och vissa saknar. Utan det är ett sätt att tänka, ett sätt att leva och något som måste tränas varje dag. För viljan är precis som en muskel, om man aldrig använder den blir den svag och försvinner till skillnad från om du tränar den då den kommer bli stor och stark”.

Och det stämmer ju. Om man aldrig tar itu med sånt man egentligen skulle vilja för att lättjan vinner, då är det svårt att komma igång och viljan blir svagare och allt oftare den som förlorar. Men om man ändrar tänket och pushar sej själv att göra det, så händer något i huvudet. I början är det kanske motvilligt, man får pusha sej lite till, men efter en tid blir allting så mycket lättare och som grädde på moset börjar man gilla sej själv mer. Det nya självförtroendet ger ännu mer energi till att fortsätta och allt blir mindre jobbigt. Viljan har blivit starkare än latheten.

Det är lite som disciplinträning.  När du har gjort det som du borde och egentligen vill, vad det nu vara månde, så blir du nöjd med det själv och viljan att göra mer växer. Ju mer du gör – desto bättre går det. Energi ger energi. Ingen mår bra av att ge efter.

Och med växande självaktning mår du bättre och bättre och avundsjukan på alla andra som mår så bra går över per automatik, för du kommer ju känna dej som en av dem.

…lite disciplinträning är bra för alla…och vilan känns bättre efteråt med det goda samvetet… 

Fotnot: Nu gäller detta vanliga, friska människor vill jag säga till er som vill komma med pekfingrar. Jag är fullt medveten om att det finns de som inte är kapabel till att göra allt de vill, men det är förstås inte dem jag vänder mej till, utan de som är kapabel, men kanske kommer med “bortförklaringar”.