Första semesterdagen inleddes med promenad, den vanliga svängen. Det var sååå varmt!…Och skönt! Vi får inte klaga nu när värmen äntligen kom!
Jag plockade första lilla skörden jordgubbar. Det går fort nu. Från att ha varit enbart gröna små kart hittade jag några stora, riktigt röda bär. In i kylen med dem och så ser vi om vi har att plocka imorgon med så vi får varsin portion med gräddmjölk och socker.
Jag har stickat på min jultröja. Har hunnit med bålen upp till ärmarnas början, minskat med 10 maskor för dem och påbörjat på dem, ärmarna alltså. Man stickar dem för sej. Sen när de är så långa som de ska vara från armhålan, lägger man upp dem på rundstickan tillsammans med bålen och stickar oket ihop med den, så att man i slutändan har en hel tröja på stickan. Så nu kommer det gå undan, för ärmarna har ju logiskt nog färre maskor, så snart sitter jag där med det roligaste av allt – mönsterstickningen i oket. Visst är det skönt att bara sticka räta maskor, varv efter varv i samma färg, för man behöver ju inte tänka, så det går väl också bra, men det är sååå mycket roligare, och man ser hur arbetet växer, när man har ett mönster att jämföra med.
Sen var det åter dags att raka apostlahästarna, så de är lena och fina som en barnarumpa. Eller kanske aningen strävare, för det är alltid nåt hårstrå man missar, men det syns inte, så nu kan jag ha kjol eller shorts utan skammens rodnad vilande på mina kinder.
Och lilla Vilma har varit på sitt sedvanligt goda humör och busat både inne och ute. Valle, som är en mogen herreman, har tålmodigt tittat på. Men ibland får han också sina ryck, som ni har sett i tidigare bevismaterial jag lagt upp här i bloggen. Eller var det bara Instagram? Jag vet inte. Men det har varit en bra första semesterdag och det kan gärna fortsätta i samma anda.
…jag hade det på känn…att sommaren väntade på oss…
