Det är den sista november. På söndag är det första advent. Julkalendern närmar sej. Årets har inte alls fått samma reklam som förra årets, som man fick läsa om veckor innan det var dags, men jag kollade lite nu för att se om det var nåt att bänka sej i tv-soffan för. Det handlar om onda krafter som ska stanna tiden dagen före julafton å de enda som kan stoppa detta är tre utvalda barn, som går på internatskolan Framtidsakademin, å frågan är om de hinner få tag på tidskristallen. Gör de inte det så blir det ingen julafton! Huuujeeedamej så spännande!
Rikard Wolff är med, vilket kommer kännas sorgligt eftersom han inte finns med oss längre. Eva Rydberg har varit med i tidigare kalendrar å är en favvo för mej. Ja, kanske kan det vara nåt, det återstår att se.
Förra året överraskade jag Håkan med en adventskalender. Jag gjorde små godisstrutar av julklappspapper å hängde upp på en bräda som vi fick ta av efter varje avsnitt av julkalendern. Det blev en hit, kan jag säga. Håkan tyckte det var kul. Å gott så klart.
I år blir han ju inte lika överraskad, men likväl ska vi ha en godiskalender, så efter jobbet gick jag till Godishuset, istället för direkt hem, men jag fick åka med Håkan då jag var färdig precis till hans lunch.
När han åkte tillbaka till jobbet satte jag igång att göra strutar.

Suck, fyrtioåtta stycken går inte att tillverka i all hast. Det tar sin lilla tid.

Det blev i lite olika storlekar. Var lite orolig att godiset inte skulle räcka.

Men det räckte precis! Vilken tur! I år kom jag ihåg att märka dem. Det gjorde jag inte förra året så då fick vi byta när vi råkade få fel strut. Nu återstår bara att fästa på en ögla så de kan hängas upp.

Men först kaffe å lite fika. Jag bakade en mjuk pepparkaka igår. Gott som tusan!

Här inser jag att jag ju faktiskt inte behöver göra mer idag, jag kan ju fortsätta göra klart imorron eller lördag, ingen brådska, vi får ändå inte börja ta av dem förrän på söndag.

Valle går å sätter sej i soffhörnet, nytrimmad å fin. Inga tovor hade han i pälsen, men han började kräkas mycket igen. En dag fem gånger, vilket inte är normalt, men han verkade frisk i övrigt med god aptit å full av lek, så jag tog bort pälsen på ryggen å lämnade kvar ca två centimeter långt, å sen dess har han inte kräkts mer än en gång alldeles strax efter. Han mår jättebra. Han springer å busar med Vilma om morgnarna innan vi åker till jobbet. Han är så jäkla söt, den förvuxne lille kattungen. Älskar båda mina små pälsbarn så mycket ♥

…hoppas den är nåt att se, julkalendern, det var så mysigt förra året…