Nostalgimuffins

När jag var liten, alltså runt 6 år, fick vi baka russinmuffins på lekis. Jag har ju kommit till den åldern att jag blir nostalgisk för allt å inget å vill gärna göra sånt som man gjorde förr. Å självklart måste jag ju prova baka dessa russinmuffins. Det begriper väl varenda människa.

dsc_0082-2

Valle ligger som vanligt i sin lilla skål på köksbordet å följer allt med ett vakande öga.

dsc_0073-2

Vilma kommer å undersöker nyfiket vad som är på gång. Äsch, det var ju inget gott i de där små pappersskålarna.

dsc_0083-2

Jag väntar otåligt på att de ska bli klara. Herre min skapare! 15-20 minuter! Det är en lååång tid att vänta när man är sugen på muffins.

dsc_0091-2

Radion står på P1 å det pratas å samtalas å diskuteras, men om vad vet jag inte, jag vill bara ha ljudet på, det är så mysigt…å nostalgiskt.

dsc_0090-2

Nu börjar de resa sej där inne i ugnen. Åh så det doftar gott!

dsc_0092-2

Äntligen är de klara! Så fina de blev!

dsc_0095-2

Nu ska det fikas. Mums vad gott!

dsc_0096-2

Å vill ni ha receptet så får ni det här.

dsc_0094-2

…å naturligtvis fick Håkan slicka ur bunken…precis som när man var liten…   gla_thumb

Sovrummet igen

Igår bäddade jag rent med mina blommiga sängkläder. De känns kanske lite vårliga, men jag tänkte att jag ska ha det här ljusa ett tag till, sen i november byter jag ut det rosa å turkosa till rött å då passar det med lite mörkare sängkläder.

Jag vet, jag bara tjatar om mitt sovrum, men jag tyckte det blev så mysigt. Jag bara älskar färgerna! Älskar att det är mycket på väggen. Älskar att det är mitt eget å ingen kan säga att så ska vi inte ha.

Nu blir det ingen ny sänggavel. Jag kan lägga alla såna tankar i papperskorgen. Det finns inte plats för nån högre. Däremot tänker jag ändra på sängborden. Hur vet jag förstås inte ännu, vilken av alla briljanta idéer jag kommer att välja, men jag har ju fundilerat som ni kanske förstår. Det ska i alla fall vara lite svart med i det hela. Om jag då målar dem vita å drar ett svart mönster med min mönsterroll får vi se. Men det skulle nog bli snyggt.

…varför kan man inte bara bestämma sej…blir man less får man väl bara göra om…  eeh

Rosfeber

Hejsan å gomorron allihopa! Här sitter vi vid varsin dator på morgonkvisten å jag känner mej pigg å utvilad, för jag har fått sovmorgon för första gången sen jag började jobba. Bortsett från helgerna då förstås. Jag brukar ju alltid stiga upp med Håkan runt kvart i sex å sen somnar jag om i soffan runt åtta, men nu sov jag i ett sträck å steg upp åtta istället. Riktigt skönt!

Anledningen till det är att Håkan är sjukskriven. Han föll ner i ett ventilations-schakt härförleden å skrapade smalbenet så illa å har haft så ont att han till slut faktiskt (å äntligen) gick till läkaren.

Han har rosfeber! Nej, nej, nej, var det enda jag fick fram eftersom jag visste hur allvarligt det kan bli om man inte sköter det. En kille, på mitt tidigare arbete som var typ min bästis där, fick det å blev inlagd på sjukhuset å sjukskriven 6-7 veckor nånting p.g.a blodförgiftning. Inte att leka med alltså! Så jag sa att Håkan skulle vara hemma en vecka till att börja med.

Men Håkan gick, eller haltade, till jobbet för han hade ju fått antibiotika, nu skulle han ju bli bra om en timme. *Fnys*
Nej, han blev inte bra å hade så ont att han undrade om det verkligen ska vara så jobbigt att ha detta. En jobbarkompis ringde sin fru som är läkare å hon utbrast: ”Han ska inte stödja på foten, han måste vila å ha det i högläge!”

Ja, just det! Tänk om han kunde lyssna på mej nån gång! Så här ser det ut.

dsc_0066-2

Alldeles varmt är det där röda. Det bara skriker infektion. Han har jätteont när han sätter ner benet å kan knappt gå så nu kom mina kryckor väl till pass igen. Det var ju bra att de fanns kvar.

dsc_0067-2

…stackars liten…hoppas han blir bra snart…  sad (2)