Minns du vår sång Anneli? Eller har jag kanske frågat tidigare? Jag vet inte, men här kommer den i alla fall…
♫ Havo, Havo lingonben, Ola är vår ögonsten…Towe, Towe öronsnopp, Anette hon bara sticker opp… Herman, Herman sperman dansar hela dagen lång, Tomas, Tomas lokomotiv lyssnar till vår lilla sång…yeah yeah bidoobido-pidoobiidappappaa osv osv… ♫
…så härligt när man får såna där minnesbilder…å att jag till å med kommer ihåg texten… 
Ser ni vad jag ser?
Vilma smyger i det höga gräset. Å det är inte för att hon är fågelskådare, det kan jag försäkra.
Jag får vakta henne hela tiden så hon inte lyckas snappa en fågel. Framförallt inte nån av talgoxarna! Jag vill ju inte att hon ska ta nån fågel, men talgoxarna är bara två å de har ungar i holken så absolut inte dem om jag får välja. Inte för att de andra arterna kanske hjälper varandra om nån skulle dö, men ändå, det är extra känsligt om de bara är två.
Jag tar in henne å hoppas att hon kommer på andra tankar, men det dröjer inte länge förrän hon är där igen å smyger.
Å hon tycker inte om när jag förstör för henne, så nu har jag börjat låtsas att jag har annat ärende dit ut bara för att hon inte ska kunna vara sur på mej. Till exempel så måste jag ju ut å fotografera just precis då när hon låg å lurade bakom busken.
…ja vaddå?…hon kan vara riktigt tjurig den tjejen…bäst att hålla sej vän med henne… 
Nog har jag ätit det här puffade riset tidigare, många gånger, å gjort såna där rischoklad, men just nu har jag fått sån craving alltså. Tidigare har en sån påse räckt i flera veckor. Nu har jag tömt en på en vecka å påbörjat en ny. Det är så gott med bara mjölk å socker, men man kan ju ha O’boy istället om man vill eller, som jag har ibland, jordgubbs-, hallon eller aprikoskräm som smaksättning. Det fick jag hos min bästis mamma i Västerås, som även var min dagmamma ett tag, å jag kan fortfarande bli sugen på det ibland. Men för tillfället är det med socker som gäller.
…en skål om dagen, gör gott i magen…eller två…typ… 
Tomatplantorna, som fortfarande står i farstun för det är för kallt på nätterna ännu, har vuxit sej stora å når snart upp till taket. Jag vet inte hur vi ska få dem till växthuset utan att tvingas kapa av dem. Men nu vill jag ju inte det, för jag upptäckte att de börjar få blommor. Fast man kan ju klippa av dem just ovanför så blir de i alla fall lite kortare å stannar upp i växten en stund innan den skickar iväg ett nytt skott. Vi hade tänkt plantera ut dem nästa helg.
Vi har ätit frukost här, Håkan har åkt till jobbet för en stund sen å jag brukar alltid gå å lägga mej igen, men jag var bara tvungen att berätta detta först. Då blir det tomater ändå! Va roligt!
…hoppas de blir lika goda som de vi satte i jorden… 
paulastina.me 